rumbaqueen

Jag har börjat att fundera på hur olika människor är när det kommer till att vara nära andra,
fysiskt menar jag. I många danser krävs det ju en viss kroppskontakt och jag har märkt att en del håller väldigt hårt på att inte komma för nära.

I vals t. ex. har man kontakt från bröstet ner till knäna (ungefär) och det är ett måste för att dansen ska flyta bra och för att killen ska kunna föra på ett vettigt sätt.
På drop-in kursen jag går på är det en del av killarna som inte vill eller vågar stå så nära. Det är jättesvårt att dansa med dom eftersom man inte känner i deras kropp hur dom vill att man ska gå.

Likadant är det i salsan jag går på. Det är ju en passionerad dans där turerna innefattar många komplicerat inslingrade armfattningar och mycket beröring på danspartnens
överkropp (om han för in en i sådana turer). Detta är mycket trevligt tycker jag och jag ska väl nämna att jag ser detta som en del i dansen och inte som något sexuellt spel.
Jag har dock lagt märke till att väldigt många har svårt för att röra vid andra människor
(ibland även deras egna partner) på detta sätt.
Alla är ju i och för sig olika men för mig del så tycker jag bara att det är mysigt.

Kroppskontakt och beröring är en livsnödvändighet för mig och man får passa på när tillfälle ges.
Det är klart att jag inte är så på när jag märker att den jag dansar med vill hålla en viss distans,
men när jag dansar med något jag vet tänker som jag då är det bara att köra på och leka i dansen.

Det är den här vardagliga beröringen som inte är sexuellt laddad som jag är övertygad om att många människor skulle må mycket bättre av att få oftare och även att ge oftare.
Jag älskar att kramas, att hålla om, att lägga min hand på någons arm, att hålla i handen och att titta människor i ögonen.

Sist men inte minst måste jag tillägga att den intima, erotiska beröring jag behöver
får jag av min man och den lider jag ingen brist på.

Tusentals kramar till alla och sov gott.