rumbaqueen

Idag har jag och PK haft privatlektion igen.
Denna gången var det samba som gällde. Vi fick träna mycket på att få in rätt bounceaction och rätt höftrörelser. Det var som vanligt mycket lärorikt och vår samba flöt genast på bättre.
Vi fick till och med beröm för att vi gjorde sådana bra Closed Rocks.
Efter den lektionen fritränade vi lite och då gick vi igenom jiven. Där är det nämligen lite sämre ställt med kvaliteéen på dansen. Speciellt ett av mina steg som jag har väldigt svårt att få till.
Men jag tränar och tränar och förhoppningsvis så går det ok på tävlingen i Hallsberg på lördag.

Under pausen mellan träningarna gick mina glasögon sönder och det gjorde att
jag kom helt ur fas med mig själv.
Jag har väl i och för sig tur som kan se hyfsat bra utan glasögon.
Jag blir bara trött i ögonen och kisar lite efter ett tag.
Ur fas blev jag för att jag avskyr att gå utan glasögon. Jag tycker att jag ser helt knäpp ut och känner mig naken och inte som mig själv.
Jag har till och med svårt att se folk i ögonen utan dem och det är något som jag normalt inte har några som helst problem med.

Den vanliga söndagsträningen var bra ändå. Det var nämligen rumba på schemat.
Rumba är min absoluta favoritdans och jag njuter i hela kroppen när jag dansar den.
Vi gick igenom hur man gör Rumba Walks och Kokaratcha (felstavat antar jag).
Mycket höfter och snabba ben.
Jag hoppas att det inte märktes för mycket på mig att jag led av min ofrivilliga glasögonbefrielse.

Det kan nog låta konstigt men jag kände och känner mig fortfarande ledsen/ sorgsen inombords och skulle helst vilja dra ett täcke över huvudet och vakna imorgon med ett par nya liggandes bredvid sängen.
Istället är jag tvungen att gå till optikern imorgon och hoppas att jag hittar ett par som jag trivs i och sedan vänta säkert minst en vecka innan jag får dem.
Jag som ska tävla på lördag.
Jag blev så ur fas att jag inte ens åkte och dansade salsa efteråt. Då är det illa.
Ja ja, inget blir bättre av att jag sitter här och tycker synd om mig själv. Det är bara att gilla läget.

Igår var jag förresten LS räddande ängel.
Det finns en del saker man bara gör för dem som man bryr sig om. 
Att komma och hjälpa till vid tillfällen då total missär har infunnit sig är en av dem.
Han var visst lite bakis efter fredagens begivenheter och efter att jag fått ett par vädjande sms vid niotiden på morgonen åkte jag till dansskolan och stod i receptionen medans han tog igen sig på kontoret.
Det var kul. Jag gillar att stå och vara trevlig, svara på frågor och sälja kaffe och godis.
Som tack fick jag en härlig kram, en puss på kinden och så blev jag kallad ängel ett par gånger.
Det var förstås trevligt men för mig räckte det med tacksamheten som syntes i hans ögon när jag kom till dansskolan stax efter nio.

Jag hade en jättetrevlig och mysig dag och har ett par utlovade gratisluncher att inkassera.