rumbaqueen

Kom och tänka på en liten vers som min lågstadie lärarinna
skrev i min poesibok för länge sedan.

Somliga dagar går allt så lätt
solen den skiner och talen blir rätt
Spelar man kula, vinner man bums
Rasten är rolig och maten är mums

Andra dagar går allt på sne
försöka med något är ingen idé
Man glömmer och tappar, blir sist och sämst
man ramlar på gården och slår sig hemskt

Nu hoppas jag på en somlig dag.

De somliga dagarna har inte duggat tätt i mitt liv detta året
men jag känner att det är påväg att vända.
Nu när jag vet att den enda som kan göra mitt liv bra igen, är jag själv.
Ingen annan kan jag lita på att fixa detta åt mig.

I början på detta året, när tankarna på att lämna tog grepp om mig ordentligt,
var ensamheten det jag var mest rädd för.
Att jag skulle sitta där i min lägenhet övergiven och bara känna att jag
hade begått det största misstaget i mitt liv.
Jag har under månader av funderande och grubblande kommit fram till att
jag inte är det minsta rädd för det längre.
Faktum är att jag har kommit fram till att jag uppskattar ensamhet.
Tid  att reflektera över vad som är viktigt i livet
Vad man vill göra och vem/ vilka man vill göra det med..
Även om det är trevligt att dela sin vardag med någon så känns det inte som en
katastrof längre om det inte blir så.

En sak jag redan nu har bestämt mig för är att återinföra mina fredagsmiddagar.
Eller så kanske det blir lördagsmiddagar, vi får se.
Jag älskar att laga och äta god mat med goda vänner regelbundet.
 Och dricka goda öl och gott vin.