Ett gott råd

D hade läst bloggen igår.
Han gör det ibland, fast han inte borde.
Han sa till mig att sluta förneka det jag känner.
Att jag skulle må mycket bättre om jag erkände hur det är, för mig själv,
för honom, för chaffören, för alla.
Han har kanske rätt.
Det är kanske därför det gör så ont i hjärtat.
För att jag håller tillbaka, för att jag är så rädd att bli sårad.
Det är kanske min rädsla som kommer att göra att jag blir sårad till slut.

Jag känner mig som en fjortis.
Som inte har en aning, inte vet vad och hur man ska göra.
Jag vill så mycket att jag skrämmer mig själv.

Kommentarer
Postat av: Ida

Fjortisar är vi alla, till och från. Det verkar säkert på många människor som om de alltid är tvärsäkra och vet var de är och vart de är på väg, men tji heller... Om det är till någon tröst? *kram*

2007-08-19 @ 21:26:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback