rumbaqueen

W ringde från skolan idag.
Det var någon som hade hällt ut lite jordnötter i korridoren.
Han hade känt lukten av dem och blev orolig.

Lukten av jordnötter kan utlösa en reaktion om man är känslig eftersom proteinerna
som utlöser allergin även finns i det som luktar.
Han vet ju att det är en allvarlig allergi han har och att han med största sannorlikhet
får en anafylaktisk chock om han får i sig jordnötsprotein.
Han vet såklart även vad han kan och inte kan äta och läser noga på innehållsförteckningar
eller frågar när det behövs.

Problemet är bara att han oroar sig lite för snabbt och lätt ibland
och han ser bara det absolut värsta scenariot.
Det är i och för sig bra att han är försiktig och uppmärksam men ibland går hans oro till överdrift.
Han har lite svårt att tänka rationellt och logiskt, men det är väl en ålders och mognadsfråga.

Jag försökte lugna honom via telefon men det gick inte så bra och jag fick åka dit
och prata lite med honom.
Det var inga problem och han kom snabbt till sans när jag kom.

När han blir sådär orolig brukar jag vara lugn som en filbunke.
Ingenting blir ju bättre av att jag också freakar.
Jag frågar honom, lugnt och sakligt, frågor som gör att han är tvungen att själv känna efter
hur det känns och på så sätt kan han själv konstatera att läget är under kontroll.
Jag tänker att han tillslut ska börja ställa sig de frågorna själv och på så sätt känna att han har
läget under kontroll.

Just för tillfället tycker jag att det har blivit lite oftare men det går lite upp och ner det där.
Men, men...
Han lär sig alldeles säkert att hantera det bättre ju äldre han blir.
Hans oro kommer med största sannorlikhet från det faktum att han för tillfället funderar mycket
över dödens mysterium och såklart sin egen död i förlängningen.