Vet inte...

...om jag har skrivit detta tidigare.
I sådana fall vill jag bara berätta det en gång till och om inte, ligger det till som följer.

Det här med att ligga nära.
Att på kvällen när man ska somna, på natten när man sover eller råkar vakna till en kort stund
och på morgonkvisten, mellan snoozningarna.
 Att själv krypa in i famnen eller bli ditdragen.
Att kramas, mysa, pussas, smekas, lukta på och allt det där som gör livet värt att leva.

Jag förstår verkligen inte hur jag har klarat mig utan under så lång tid.
Tur att jag träffade Anima så att jag får känna/ uppeva det som tidigare bara varit en fantasi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback