rumbaqueen

Det har inte blivit mycket skrivet här det senaste och tyvärr kommer det nog bara en del sporadiska inlägg under en tid framåt också.
Mitt liv suger precis som det gjort ett tag nu och även om inte maten växer i munnen längre har jag fruktansvärt svårt att äta. Allt annat är svårt också för den delen.
Det enda som igentligen ger någon slags ro är jobbet.
Där måste jag vara fokuserad och blir på det sättet tvingad att tänka på annat.
Jag kan som ni säkert förstår inte skriva om vad som händer i mitt liv här, med hänsyn av andra inblandade, kanske jag gör det senare när det har blivit någon slags rätsida på tillvaron.

En sak jag kan skriva om var att jag i helgen fick en fråga om att åka med till rörö.
Jag tackade ja och på lördagseftermiddagen var vi påväg dit i en lagom stor snipa.
Väl där blev det grillning och allsång till vackra toner av gitarr, dragspel och ukulele.
Det var nån båtförening som hade fest i hamnen så det var mycket trevligt folk där.
Kvällen blev sen och natten lite kylig.
Jag sov väl sådär, det kluckar nämligen en massa när man ligger i en båt.

Det var nog första gången på flera månader som jag kände mig som vanligt.
Den gamla vanliga rumbaqueen visade sig och livet lekte. Tyvärr så stannade hon inte kvar utan försvann kvickt när verkligheten kom närmare och närmare.
 
Jag hoppas att det blir fler båtturer.
Det är i och för sig inget jag räknar med men hoppet är det sista som lämnar människan sägs det ju.