rumbaqueen

Det är de där små sakerna, missförstånden som helt plötsligt blir större än vad de är som gör
att det känns som om jag ska kräkas.
Just det här fysiska illamåendet jag känner är en kvarleva från våren och sommarens turbulens.
Jag gillar det inte.
Och jag gillar inte att det blir sura miner för ingenting.

Det är väl klart att jag blev lite dyster för en kort sekund när du ändrade dig
och inte ville vara med, men det är ju upp till dig.
Precis som jag sagt tidigare vill jag såklart att mina vänner ska få träffa den som jag älskar
och vill dela min vardag med, men jag tänker inte tvinga någon som inte vill eller inte har lust.

Vi skulle ju inte haka upp oss på petitesser eller tjafsa om struntsaker.
Vi hade ju kommit överens om det jue.

Det som faktiskt högg till i hjärtat på mig på riktigt och gjorde mig ledsen var när du sa
att faktiskt struntade i hur jag kände det.
Men, men.
Jag intalar mig att det bara var något som slank ur dig i irritationen.
Så nu är allt som vanligt igen, iaf för mig.