rumbaqueen

Jag har lovat att inte någonsin nämna D i denna bloggen igen och läser han detta
blir han nog aningens upprörd.
Men jag måste göra detta lilla undantag.

Idag mailade vi lite fram och tillbaka om ditt och datt (barnen mest).
I det ena mailet skriver att han tycker att det är helt ok om jag och Anima träffas
även de veckor som jag har barnen.
Det känns skönt att han tycker så.
Jag har nämligen oroat mig för att D inte skulle tycka var okej på länge.
Inte för att Anima kommer börja sova eller vara här jämt nu i början ändå,
men det gör i alla fall att det känns okey att vi hittar på saker tillsammans med barnen
och att han äter middag med oss ibland på kvällarna.

I nästa mening skriver D att även han har träffat en 'ny kompis' (som han uttryckte det).
Det känns nästan ännu skönare.
Jag blir bara glad för hans skull och hoppas verkligen att det är en snäll tjej
och att det gör honom lycklig.
Nu känner jag inte längre några som helst skuldkänslor för att det var jag som lämnade, 
Nu när vi båda har gått vidare och ser en ny och ljusare framtid.