Norge, del 3
Vilka problem vi hade att komma ihåg vilket nummer vi var på.
Två dementa typer, eller i alla fall två som hade tillfälligt problem med närminnet.
Vi kom fram till att från gränsen i Svinesund och till Bergen, var det 58 tunnlar av olika längd.
(+ - 2 stycken)
Den kortaste var bara 67 meter och den längsta 2,45 mil
och de allra flesta åkte vi igenom efter Hardangervidda.
Johan och hans familj bor inte riktigt i Bergen utan på en ö som ligger ungefär 20 minuter före.
Ön heter Holsnöyni och delen de bor i Odland.
Deras hus låg ungefär 200 meter från havet och hade två rätt så stora berg alldeles inpå.
Lite åkrar och betesmarker och några enstaka grannar på ett lagomt avstånd.
Där de bodde var det otroligt tyst och stillsamt.
Jätteskönt.
Bara någon enstaka bil som körde förbi.
På kvällen blev det kolsvart och man kunde spana på stjärnorna.
Så skulle man bo, fast i Sverige och helst i närheten av Göteborg.
Jag skulle aldrig vilja bo i Norge, även om det är oerhört vackert där.
Det är ett fint land att semestra i, inget mer.
Vilket väder
...när solen alltid skiner och värmer i hjärtat mitt.
Mysiga mornar gör hela dagen lätt som en plätt.
Norge, del 2
Mitten av den 2,45 mil långa Laerdalstunneln
Vacker norsk natur, utsikt över Bergen och en anvisning
om hur långt det är att springa till närmsta utgång i laerdalstunneln.
Norge, del 1
Borta bra men hemma bäst, stämmer lika bra som fisken trivs i vattnet.
Ja, resan till Norge, vart ska jag börja.
Vi kom iväg lite senare än planerat jag och brorsan.
Vitrinskåpet som skulle med gick inte in i bilen så det blev ett himlans bärande
ner och upp för trappor innan avresan.
Iväg kom vi till slut och körningen flöt på bra.
En bit efter Fagernes blev det vinterväglag och det är väl inte något konstigt egentligen.
Problemet med Norge är deras vinterväglag.
Plogar gör de men kvar blir alltid ett lager hårt packad snö som efter en stund
blir till en isbeläggning.
Plogbilarna har i och för sig en slags räfflare som de åker och ruggar upp isen med.
Det ser nästan ut som om en pistmaskin har kört på vägen.
Eftersom det är snö och is på vägarna tar vi ovana svenskar det rätt så lugnt.
Vi höll i snitt 10 km under hastighetsbegränsningen och kröp fram i kurvorna.
När man kommer en bit upp i Norge blir vägarna både smalare,
backigare och mer slingriga.
De går ut med bergssidor, längs floder och fjordar.
Det är underbart vackert att köra där.
Ett annat och enligt mig större problem än isiga vägar,
är att lastbils- och långtradarchaufförer i Norge kör som idioter.
De slickar mittlinjen (om det ens finns någon) och i kurvorna är de kungar på att snedda.
Det gäller för mötande trafik att vara beredd på att vad som helst kan hända.
Det var jag också men tyvärr gick det åt skogen ändå.
Däcket hamnade utanför asfalten och bilen gled sakta men säkert ner i diket
och stannade med hela passagerarsidan vilande mot en bergvägg.
Vi fick ställa ut varningstriangel, sätta på varningsblinkers och ringa bärgare.
En ganska intressant erfarenhet när jag tänker på det såhär i efterhand.
Med tanke på hur det kunde ha gått, på att alternativet var att toucha lastbilen istället,
är jag glad att det bara blev lite repor och bucklor.
Dikeskörningen hade blivit en krasch in i berget istället och semestern kanske
skulle ha fått tillbringas på ett norskt 'sjukehus'.
Iväg kom vi igen med vår framkomst blev mycket senare.
Väl framme blev det kramar, fika, Southern Comfort och ganska snart sängen.
Om resten av helgen blir det senare, detta får räcka för nu.
En liten tår vill komma fram
Känner mig lite ledsen för att de inte är här.
Jag vill kramas med dem också.
Men de kommer efter skolan imorgon så det är väl bara att stå ut i 24 timmar till.
Jag var ute och gick en sväng idag.
Det var jätteskönt och jag fick löst en del små och stora världsproblem på vägen.
Kom att tänka på att jag inte har varit vid havet på länge.
Jag saknar det.
Det är något med doften, vågornas kluckande, måsarnas skrän och allt annat som hör
havet till som ger mig ro inombords.
Metropol
Jag var med 85 tanter, farbröder, medelålders och unga i metropolen Ullared.
Gekås here we come.
Det var hur mycket folk som helst där och vi fick stå i kö i en timma innan vi kom in.
Jag som bara skulle handla lite kallingar till W och Bubba fick mig en smärre chock
när jag skulle betala.
1200 gick det på.
Inte så mycket kan tyckas men eftersom jag inte hade tänkt att handla något överhuvudtaget,
var slutnotan skyhög.
Dagen avlöpte bra och vi kom hem precis som planerat.
Ikväll blir det en lugn kväll.
Hade planer på att gå till 'Caliente club' och dansa lite salsa men PK hade blivit krasslig
och det är inget kul att gå själv.
Speciellt inte nu när jag inte har visat min nuna på ett salsagolv sedan i våras.
Satt och funderade lite på julklappar och jag har ett problem.
Vad köper man till sin pojkvän egentligen?
Har luskat lite och det har kommit fram att han inte gillar mjuka paket.
Alltså ingen snygg tröja eller skjorta.
Han gillar hårda paket, helst prylar med en massa knappar.
Böcker är hårda, men saknar knappar.
Men jag har aldrig sett honom läsa och har faktiskt ingen aning om vad han gillar
för typ av literatur eller om han skulle uppskatta att få något läsbart.
Har i och för sig för mig att han sa någon gång i våras att han gillade historia.
Typ världskrigen och så, men jag kanske bara har drömt det.
Ja ja, jag får fundera på det ett slag till.
Det är ju trots allt en bra bit kvar till julafton.
Båten
Till våren blir det att ta förarbevis för min del och till sommaren blir det semester
på böljorna de blå.
Jag längtar redan.
Du måste bara lyssna på denna...
att spela musik för mig.
Låtar som enligt honom har världens bästa solo eller ett skönt gung eller vad det nu är
som just gör den låten dögrym.
Det får mig att lyssna på annat i musiken än texterna.
Att upptäcka hur gitarrerna låter, om de spelar i stämmor, hur basgången går,
trummornas rythm, eller något annat speciellt som han upplyser mig om.
Och så gillar jag när han sjunger med.
Han har en grymt bra sångröst nämligen.
Ja, det gillar jag.
Myspys
Jag var helt slut efter träningen igår och gick och lade mig ganska omgående
efter jag hade kommit hem.
En smörgås och en snabbdusch först bara.
När jag låg där och slumrade kröp Anima också ner under täcket.
Vi låg tätt och kramades, myste, pratade om livet, barn, namn, döden och en massa annat.
Kysstes, älskade, myste lite till, pussades, smektes och somnade i varandras armar.
Mmmm...
Superdupermysigt var det.
I morse snoozade jag i över en halvtimma utan att vara medveten om det.
När jag tittade på klockan var den redan kvart i sex och då skulle vi ha varit uppe
för länge sedan.
När jag är riktigt trött blir det lätt en massa omedvetna snoozningar.
Det blev lite snabbmys på morgonen också.
Jag älskar verkligen att krama och bli kramad av Anima.
Det känns som om hela världens problem försvinner när hans armar håller om mig
och mitt ansikte är inborrat i hans bröst.
Och så luktar han så himlans gott också.
Idag är det en sådan där dag som jag saknar och längtar efter honom på.
Även om det bara var ett par timmar sedan vi sågs och även om att vi snart ses igen,
vill jag inte vänta.
Men det är klart, det är nog bra att längta lite ibland.
...
...
Jag mår illa och vill kräkas.
Vill få bort den där klumpen som sitter i magen och känns tung.
Jag vill gråta men kan inte.
Det ledsna vill inte komma ut, det vill sitta därinne och plåga mig.
Snart är det klart
Gardiner.
Det är svårt att bestämma sig vad man ska ha förnågot men jag fick god hjälp
av damen i tygaffären.
Det blev gardiner till vardagsrummet (se bilden), köket och till pojkarnas rum.
Och när jag ändå var i farten beställde jag julgardiner till köket och grabbarna också.
Inte för att jag brukar byta gardiner så ofta men jag tänkte att det kunde vara kul
att jula till det lite extra i år.
Idag var jag en sväng på IKEA.
Var tvungen att handla gardinstänger och lite annat krafs.
Doftljus med lakritsdoft och ett nytt kuddfodral till soffkudden åkte också ner i korgen.
Over and out för denna gång.
Draken 3
Herre min skapare...
Så pytteliten och med världens mörkaste kalufs.
Jösses, säger jag bara.
Julkalendern
Detta året heter Svt:s variant 'En riktig Jul' och den ska jag följa med stor spänning.
Vad oioioi.se har för en detta året vet jag inte än men den blir nog lika kul som de tidigare.
Jag längtar.
87-åring
I måndags var det dags för privatlektion i standard igen.
Denna gången gav vi oss i kast med foxtroten och vi fick hela den nya
koreografin med en gång.
Den är helt klart kuligare än den gamla och jag ser fram emot att tävla med den när vi tränat
lite mer.
Vi gick även igenom valsen igen och fick små tips om vilken teknik vi skulle tänka på
för att utföra vissa figurer bättre.
Igår var jag på massage.
Mmmmm...
Rygg, nacke och armar.
Mmmmm...
Efter jobbet igår var vi en sväng och hälsade på Animas mormor.
En riktig hurtig tant, så det var kul.
Hon bjöd på ljuvliga, nybakta vaniljbullar.
Mums.
Idag ska jag till allergiläkaren och göra pricktest.
Jag ska börja få sådana där sprutor, ni vet, för att minska min allergi.
Inte för att jag är extremt allergisk men ska vi skaffa hund i framtiden är det ju lika bra att göra vad man kan för att det ska gå vägen.
Anima ska till tatueraren idag.
Draken ska få mer färg.
Det är på tiden att det blir klar.
Eller nästan klar, det är minst en sittning kvar efter denna nämligen.
Min fina, fina drake.
Jag längtar till i eftermiddag så att jag får se den.
En annan kul sak som hänt är att Anima har blivit morbror igen.
Typ åttonde gången, eller något sådant.
En liten pojke blev det.
Arghhh, nu blidde jag bäbissugen.
Men det är inte jag som bestämmer när det blir en bebbe, tyvärr.
...eller så är det kanske lika bra det.
Denna helgen blir det hårt jobb.
Anima har tagit upp båten så nu ska den fixas för vintern.
Dynorna och golv mattorna ska tas ut, tankarna ska göras rena, oljan ska bytas,
det ska städas och mekas lite.
Allt för att den ska vara tiptop när nästa års båtsäsong börjar.
Då ska jag ha tagit förarintyg så att vi kan turas om att sitta bakom ratten och ratta.
Då är det läsö, flatorna och vinga som gäller.
Tur
Att man är kapabel att be om ursäkt.
Båda två.
Förlåt, det var dumt och korkat.
Jag ber om ursäkta för min tvärhet.
Jag menade inte vad jag sa, det var bara något som kom.
Strunta i det.
Förlåt, förlåt.
Puss, puss, kram, kram, smek, kel och mys.
Tur att vi båda är så snabbt förlåtande.
Zzzzzz
Snacka om att ha sovit dåligt.
Det blev nog bara max tre timmar sammanlagt i natt och då gick jag ändå och la mig vid elvasnåret.
Anima kom hem igårkväll iaf.
Inte för att det sades speciellt mycket men det är ändå skönt att ha honom i närheten.
Jag vill så gärna veta vad som rör sig i huvudknoppen på honom ibland.
Fast jag vågar inte fråga även om jag både ser och känner att något bekymrar honom.
Ibland är det bäst att lämna ifred bara.
Ibland tycker jag att det är synd att han inte läser min blogg.
Då skulle han få veta vad jag tänker på när det blir såhär tokigt.
Och han skulle veta, ännu mer än innan, hur mycket han betyder för mig.
...
Catarina har tagit körkort.
Barnen åkte en dag tidigare härifrån.
Det regnar.
Jag fryser.
Längtar och saknar.
Hoppas på ikväll.
Heja BlåVitt.
Små saker
att det känns som om jag ska kräkas.
Just det här fysiska illamåendet jag känner är en kvarleva från våren och sommarens turbulens.
Jag gillar det inte.
Och jag gillar inte att det blir sura miner för ingenting.
Det är väl klart att jag blev lite dyster för en kort sekund när du ändrade dig
och inte ville vara med, men det är ju upp till dig.
Precis som jag sagt tidigare vill jag såklart att mina vänner ska få träffa den som jag älskar
och vill dela min vardag med, men jag tänker inte tvinga någon som inte vill eller inte har lust.
Vi skulle ju inte haka upp oss på petitesser eller tjafsa om struntsaker.
Vi hade ju kommit överens om det jue.
Det som faktiskt högg till i hjärtat på mig på riktigt och gjorde mig ledsen var när du sa
att faktiskt struntade i hur jag kände det.
Men, men.
Jag intalar mig att det bara var något som slank ur dig i irritationen.
Så nu är allt som vanligt igen, iaf för mig.