Härliga måndag
Solen skiner (och värmer faktiskt fortfarande), -2 grader och vindstilla.
Det kan inte bli mycket bättre i november.
I lördags var jag i Helsingborg och tävlade.
Det gick väl sådär, vi kom 4a.
Jag är inte riktigt nöjd med min prestation, lite väl många småfel blev det.
Men, men, bättre lycka den 24 november.
Då är det Hallsberg som gäller.
Bubba hängde med Anima när jag var borta.
De täckte båten, fikade med hans föräldrar och träffade lilla vovven.
Sen var de en sväng hos Smilet och Volvox, fikade och klappade hundar och katter.
Enligt Bubba hade det varit en bra och rätt så rolig dag
(bara lite tråkig eftersom det tog tid med båten).
Anima var däremot helt slutkörd.
Barn kan tjata hål i huvudet på en med sina frågor och är man inte van
kan det bli lite väl påfrestande efter ett tag.
Jag är hur som helst glad och evigt tacksam att han hade lust att hjälpa mig att titta till dem.
Och jag tror att det är bra att han och barnen får vara själva, utan mig, för att lära känna varandra.
I söndags var det ju som bekant Fars dag och pappa kom över till oss på en liten fika.
Bulle och prinsesstårta, mumsfilibabba
Nu har Anima träffat min pappa också.
Nu är det bara Sveppe och mormor kvar att tjingsa på.
Denna veckan är vi barnfria.
Jag saknar dem redan även om jag villigt kan erkänna att det ska bli skönt att slippa
stressa hem efter jobbet för att fixa mat och annat.
Gammal och skruttig
Ibland så räcker det med så lite för att jag ska bli osäker.
Inte på vad jag vill, för det vet jag till 110 procent, men på vad han vill.
I-gårkväll satt vi och pratade om ditten och datten och efter en minimal meningsskiljaktighet
(det var inte ens en oenighet, snarare ett missförstånd)säger han att det nog blir bäst
om han behåller sin lägenhet.
Det är kanske ingen stor sak egentligen och jag är så gott som helt säker på att
det bara var för att retas han sa det, men ändå känns det inget bra.
Tänk om han ändrar sig, tänk om han inte vill flytta ihop med mig.
För mig känns det redan som vi bor ihop, det är bara hans namn som saknas på brevlådan.
Jag kallar lägenheten för vår och bjuder hem folk till oss.
Skulle han behålla lägenheten känns det som om han flyttar ut igen och bara tanken
på att 'flytta isär' igen gör mig moloken.
Han får ju såklart göra precis som han själv känner känns bäst,
det är ingenting jag kan bestämma, även om jag skulle bli väldigt ledsen.
Jag hoppas ju på att vi ska bygga en framtid tillsammans, att det alltid ska vara vi.
Två skruttiga och rynkiga gamlingar som håller varandras händer på hemmet
och skrattar åt det som varit, ni vet.
Jag ska sluta oroa mig.
Det är bara dumt.
..............................................................................................
En annan mycket roligare sak är att det första Bubba frågar, nästan varje dag när han
kommer från skolan, är var Anima är och om han kommer hem snart.
Han säger att han saknar honom och längtar efter honom och tycker han är schyst.
Jag vet att Bubba menar det han säger för det märks när Anima kommer hem.
Bubba blir jätteglad och vill prata, berätta och fråga en massa saker.
Det gör mig glad i hjärtat.
Lingonsylt och en Mariestads
När livet ger mer än du kan klara och dygnets tjugofyra timmar inte räcker till,
då ska du minnas den här berättelsen, berättelsen om syltburken och ölet.
Professorn i filosofi föreläser för sina elever om social kompetens och samlevnad.
Han har några saker på bordet framför sig.
När lektionen börjar, fyller han en stor och tom syltburk med golfbollar
och frågar studenterna om burken är full.
Alla nickar jakande som svar.
Så tar professorn en låda med små, färgade kulor och häller dem i burken.
Han skakar den lätt och kulorna hittar vägen till hålrummen mellan golfbollarna.
Igen frågar han om burken är full och studenterna nickar en gång till.
Nu tar professorn upp en påse med sand och häller den i burken.
Naturligtvis fyller sanden de hålrum som finns mellan golfbollar och kulor.
Återigen frågar han om burken är full och studenterna svarar ja.
Professorn tar då en stor burk öl och häller hela innehållet i syltburken,
som fyller upp hålrummen mellan sandkornen.
- Nu, säger professorn, anta att denna burk representerar ditt liv.
Golfbollarna är de viktiga sakerna i livet, din familj, dina barn, din hälsa, dina vänner,
det du älskar att göra, m.m.
Det är saker som gör ditt liv fullständigt.
Om så allt annat kring dig försvann och bara de sakerna återstod,
så skulle ditt liv ändå vara meningsfyllt.
- De små kulorna, fortsätter professorn, representerar de andra sakerna som betyder något.
Det kan vara ditt jobb, din bil, din motorcykel, ditt fritidshus, osv.
- Sanden, säger professorn vidare, är allt annat, den representerar de små sakerna.
Man kan säga att sanden är detaljerna i livet.
Om du först häller sanden i syltburken, blir det inte någon plats över
till de viktiga golfbollarna och småkulorna.
Detsamma gäller om du spenderar för mycket tid och energi på de små sakerna i livet,
då får du inte någon tid till de saker som är viktigast för dig.
- Koncentrera dig på de saker som är viktiga, manar professorn.
Lek med barnen, bjud din kära på middag, umgås med dina vänner.
Det finns alltid tid att städa huset och kasta soporna.
Ta hand om golfbollarna först, ta hand om det som verkligen betyder något.
Prioritera, resten är bara sand!
En av studenterna sträcker upp handen och undrar vad ölet representerar.
- Jag är glad att du frågar, ler professorn.
Det visar bara att hur fulländat ditt liv än är, så finns det alltid plats till en stor öl!
Barnen
Små och små, de är faktiskt rätt så stora men det är skönt ändå.
Det blev inte så mycket gjort hemma igår.
Efter middagen hade jag privatlektion och var inte hemma förrens
vid åttatiden igen och då var det kvällsmat och sängen som gällde för barnen.
Lite mysprat blev det såklart och en massa pussar och kramar.
Anima hade stora bekymmer om han överhuvudtaget skulle följa med hem igår.
Det är helt klart förståligt eftersom han inte känner barnen speciellt väl och jag skulle iväg.
Men som tur var följde han med och efter ett litet tag släppte spänningen för alla.
Han stannade när jag var och dansade och hjälpte W och Bubba att installera
och komma igång att spela Warcraft (ett datorspel).
När jag kom hem såg alla tre nöjda och glada ut och jag är superglad att det fungerar
bra dem emellan.
Dansen gick kanon och nu har vi fått nästan hela valskoreografin.
Vi ska få det allra sista idag på träningen.
Jag längtar.
Nu igen
Ledsamheten.
Denna gången är orsaken en helt annan än förut.
Det är sista natten för denna gången som barnen är hos mig.
I en hel vecka måste jag vänta tills nästa gång.
Jag vill inte vänta.
Ska det vara såhär varannan söndagskväll framöver.
Hoppas att jag vänjer mig, jag gillar inte att vara ledsen.
Första fredagen tillsammans
Igår var det den första med barnen i den nya lägenheten.
Jag hade bett Anima att komma förbi och äta med oss och det gjorde han.
Lite nevös var han eftersom det var första gången som han skulle träffa W.
Jag hade sagt till honom att bara han är sig själv och inte gör sig till,
ordnar det sig finfint.
Det gjorde det också och de verkar komma rätt bra överens.
W sa att han tyckte Anima var schysst även om han luktar rök och röklukt är äckligt.
Det gick såpass bra med barnen att jag, när Anima sa att han skulle åka hem till sitt,
bad honom sova hos mig.
Han svarde ja med en gång men dubbelkollade ungefär 10 gånger att det verkligen
var det jag ville och att det skulle vara okey med barnen.
Det var jätteskönt att ha honom bredvid igen,
jag har saknat det otroligt mycket denna veckan nämligen.
Det är så mysigt att ha någon att ligga tätt med och krypa nära
när man känner sig lite kall mitt i natten.
Vi låg och pratade till klockan var över två och jag lät honom läsa det
som jag skrev i somras på jobbet.
Mina innersta och då hemliga tankar och funderingar om hur jag upplevde allt
och vad den den osäkerhet jag kände inför hans känslor gjorde med mig.
Jag hoppas verkligen att han förstår nu att jag menar allvar med honom
precis som han gör med mig.
Han har fått en helt egen plats i mitt hjärta.
En plats som bara han kan fylla ut.
Idag har vi varit och bowlat alla fyra.
Det gick väl sådar för mig, jag hade glömt min otroliga talang för bowling hemma tror jag.
Bättre gick det för de andra, men det unnar jag dem.
Det är bara roligt att göra något tillsammans allihop.
Nu har han åkt hem sitt sitt i alla fall och vi får tid för oss själva.
Det är nog bra att de vänjer sig sakta och i lagoma doser vid varann.
Sista gången (tror jag)
blir han nog aningens upprörd.
Men jag måste göra detta lilla undantag.
Idag mailade vi lite fram och tillbaka om ditt och datt (barnen mest).
I det ena mailet skriver att han tycker att det är helt ok om jag och Anima träffas
även de veckor som jag har barnen.
Det känns skönt att han tycker så.
Jag har nämligen oroat mig för att D inte skulle tycka var okej på länge.
Inte för att Anima kommer börja sova eller vara här jämt nu i början ändå,
men det gör i alla fall att det känns okey att vi hittar på saker tillsammans med barnen
och att han äter middag med oss ibland på kvällarna.
I nästa mening skriver D att även han har träffat en 'ny kompis' (som han uttryckte det).
Det känns nästan ännu skönare.
Jag blir bara glad för hans skull och hoppas verkligen att det är en snäll tjej
och att det gör honom lycklig.
Nu känner jag inte längre några som helst skuldkänslor för att det var jag som lämnade,
Nu när vi båda har gått vidare och ser en ny och ljusare framtid.
Första natten
Det gick super och de var mycket nöjda med sina sängar och hade sovit kanonbra.
De ska vara hos mig alla ojämna veckor.
Det är så otroligt skönt att ha dem nära, att få ha vardagen med dem.
En sak är lite underlig.
Jag märker först när jag har dem hos mig, hur mycket jag saknar dem.
Visst saknar jag dem när de inte är här men det blir lixom mycket mer
när jag träffar dem ingen.
Då vill jag bara krama och pussa på dem hur mycket som helst.
Bubba är tyvärr sjuk (han har tappat rösten) så vi har varit hemma idag och igår
och tagit det lugnt.
Allt för att han ska kunna kurera sig.
Ojämna veckor
Jag har ojämna veckor och barnen stannar måndag till måndag.
Jag längtar.
Det ska bli skönt att få ordning på vardagen tillsammans med dem
så att de känner att det är deras hem hos mig också.
Barnen
De är helt oskyldiga i det som händer men ändå är det de som får lida mest.
De senaste dagarna har de öppnat sig lite mer och jag har fått reda på en liten promille
av hur de antagligen känner om skilsmässan.
Bubba som är lite mer öppen och lättpratig av sig sa helt plötsligt i tisdags
att han tyckte att det var jobbigt nu innan skilsmässan (skilsmässan = jag flyttar ut)
för det blir en sån massa bråk hemma.
Det stämmer väl.
För även om vi försöker att inte trampa varandra på tårna så är det ibland oundvikligt.
W är Bubbas motsats.
Han är butter, dyster och säger inte ett knyst om man inte lägger orden i munnen på honom.
Men man märker att han funderar och har åsikter och när man väl får han att yppa lite av vad han tycker och tänker så brister det för honom och han börjar att gråta även om han försöker att kämpa för att hålla tårarna kvar.
Idag hade han en sådan dag och jag fick höra att han kände sig besviken på oss och över det faktum att vi ska gå skilda vägar.
Det gör mig ledsen att se dem ledsna.
Jag tror och hoppas att trots denna jobbiga förändring i deras liv, så kommer de märka att
allt blir bättre när det har lugnat sig lite och vi alla har fått in nya rutiner i vår tillvaro.
2 favoriter
Den bästa...
Det lilla varvet
W och Bubba ska springa lilla Göteborgsvarvet för tredje året i rad.
Ikväll klockan 17 är det salsapremiär på Liseberg men jag passar denna gången.
Lusten att göra roliga saker har tillfälligt (hoppas jag) försvunnit.
Igår var jag hos min mormor och grattade henne på 83 års dagen.
Det blir tyvärr för sällan jag är där och fikar men det är alltid lika roligt att träffa henne.
Hon är världens bästa mormor och hon säger alltid så roliga och förvånande saker.
Igår satt vi och pratade lite om gamlamormor och när hon blev änka.
Då helt plötsligt kläckte mormor ur sig att det bästa och smartaste man kan göra är att skaffa sig
en yngre gubbe för dom orkar mer och det har man ju mer glädje av.
Sen så skrattade hon sådär mysigt som gamla gör och plirade med ögonen.
Jag gillar verkligen min mormor.
Dans och jättegunga
Min plan var att i lugn och ro titta på barnens avslutningsuppvisningar i deras respektive danser.
Barnens plan som jag blev varse om typ en kvart innan vi skulle gå hemifrån var att dansa lite kvickt
och sen göra liseberg osäkert. W hade till och med bjudit med en kompis.
Så vad gör man för att inte vara världens tråkmorsa som bara säger nej?
Jo, man säger ja, öppnar stora plånboken och tar på sig leendet och har skitkul.
För er som ännu inte har varit på liseberg och åkt årets nyhet, Uppswinget,
så uppmanar jag er av hela mitt hjärta: Åk den.
Det är en av de få attraktionerna där det pirrade så mycket i magen och jag hisnade så mycket
att det inte gick att låta bli att skrika.
Shit pommfritt, säger jag bara.
Kvällen avrundades med grillning och lite filmvisning hemma hos mina 'onormala' polare.
Vad händer?
Det blev väl helt ok. Inte någon större förändring, bara lite kortare.
När jag ändå var bland en massa affärer passade jag på att köpa mig ett par långa handskar
i spets och en svart klänning att ha till.
Jag ska försöka hitta ett par läckra skor som passar till och nått snyggt
halsband och armband också.
Idag ska vi åka en sväng till experimentverkstaden på bananpiren och kolla läget och köpa skor till barnen och ta en go vårfika på nån mysig uteservering.
Men först ska jag köra ner LS bil till dansskolan så att han slipper ringa mig mitt i natten
för att bli hämtad. Han har varit på discotävling i helgen nämligen.
Ikväll ska vi kolla på Spiderman 2 på 3an, så att vi är uppdaterade med storyn när nästa har premiär på bio.
På tisdag blir det dansskolans avslutningsuppvisning i lisebergshallen.
Det ska bli kul att se vad barnen har lärt sig denna terminen.
Speciellt roligt ska det bli att få se Sam dansa breakdance.
Han har tränat på lite olika freezar hemma och är jätteduktig.
.Det ska såklart bli roligt att se W dansa också för han har utveklats mycket detta året och har blivit riktigt duktig i sina pardanser. Speciellt i latindanserna.
10 -11 augusti
Fick ett trevligt sms på fredagseftermiddagen.
Det var Catarina som bjöd in sig och B på fredagsmiddag.
En mycket bra idé tyckte jag och hälsade dem välkomna och ställde mig 'nästan' genast vid spisen.
Lite synd att jag inte visste att de skulle komma när jag var på systemet och handlade öl tidigare på dagen.
Då kunde jag bunkrat upp med lite goa och nya sorter.
En helsjuk sak som hände då var att hon i kassan ville se mitt leg. Jag trodde att hon skojade men fick så snällt plocka fram och visa det innan hon började slå in mina drycker.
Kvällen blev riktigt trevlig och B var precis som Catarina hade beskrivit honom. Ett riktigt kap alltså.
Under kvällens gång kom vi fram till att vi ska gå och öla och lyssna på bra musik i Slottskogen den 10 - 11 augusti. Då huserar nämligen 'Way Out West' där och med tanke på att det inte blev något 'Sweden Rock' för mig och mannen i år passar detta som handen i handsken.
Vi ses någonstans mellan pilarna.
Nu igen
För denna helgen finns inga planer (förslag är välkomna) förutom att mannen ska
jobba hela lördagen.
Självklart är det orientalisk dans som gäller på lördag och salsa och pardans på söndag för mig men bortsett från det så är helgen som ett blankt blad.
Det blir inte ens badminton med brorsan efter jobbet idag.
De ska ha inventering på firman han jobbar och det var de såklart tvugna att ha just idag.
Ikväll blir det mat, spel, film och mys med familjen.
Igår kväll såg jag och mannen på en himla konstig film.
Vi satt som frågetecken när eftertexterna började rulla och förstod ingenting.
Inte för att det gjorde något, det är skönt att se filmer som man inte begriper ibland.
'The Science of Sleep' hette den och den rekommenderas varmt.
Lyckligt lottade
De har fördelen, enligt mig, att få sina underbara näsor prydda med fräknar
så fort vårsolen visar sig.
Jag vill också ha.
Underligt
Solen sken och det fläktade lite lätt, riktigt skönt var det.
Vi gick världens promenad på norra delen av ön för att jag ville se blåsippor.
Vi hittade inte en endaste.
Antingen letade vi på helt fel ställe eller så är det så att vi var lite tidigt/ sent ute i år.
Underligt var det i alla fall.
Nu på eftermiddagen mulnade det på och tro det eller ej men det började snöa.
Stora feta flingor i massor. De smälte i och för sig omgående, men ändå.
Ikväll ska vi till Lilleby och kolla in påskbrasan som Ragnar brukar ha.
Hoppas bara snön har slutat falla tills dess.
Glad Påsk
Jag glömde ju...
Hemgjorda hamburgare bjöds det på och denna gången var de riktigt lyckade. Mums.
Till och med barnen gillade dem och sa att de var klart bättre än BKs.
Det är ett bra betyg ska ni veta, i dessa tider av halvfabrikat och snabbmatskedjor.
Jag vet inte om jag har berättat att vi ska till Trysil och åka skidor om en vecka.
Det ska vi i alla fall och jag längtar megamycket.
Ölen jag drack till maten igår börjar till och med smaka sådär underbart gott som en öl bara kan smaka
när man är helt slutkörd efter en heldag i slalom backarna.
I år blir vi inte så många som åker. Det har varit en del avhopp nämligen.
Men vi som ska göra backarna farliga och kanske göra en och annan snöängel för att kyla ner oss under bastubadet är:
Jag, mannen, W, Bubba, brorsan, Kim och Nisse. Kanske kommer Göran ner från Sveriges norra delar också.
Det ska bli härligt att komma från stan ett tag, jag längtar.