Renovering/ Rivning

Vi, eller egentligen Anima och hans pappa har rivit ner en vägg och byggt upp två nya.
Jag har agerat alltiallo samt rivit ner tapeter, målat med patentfärg och servat med kaffe och mat.
 
Nu har W och Bubba var sitt jättestort sovrum.
Jag ska bara spackla, slipa och tapetsera dem först.
Och så ska golvet in också.

Bilder finns i massor.
Ska försöka hinna lägga upp några ikväll.

Jammiz har flyttat hem till Brorsan denna veckan.
Tur att jag har en så snäll lillebror som ställer upp så att vi slipper ha dåligt samvete
för att lämna Jammiz ensam hela tiden.

13.10

är tiden då vi är godsägare ;) på riktigt.
Då är nycklarna våra, vi är miljonärer i skulder och en sommar av renovering stundar.

Jag är så glad så jag nästan spricker :D

Vi ska sova i huset i natt.
Tanten lämnade kvar en hörnsoffa så allt som behövs är kudde och täcke.

Idag blir det en massa hopplasteg för mig.
Det bara måste jag när jag är glad och lycklig.

Du gör mitt inre rofyllt...

En sång till Anima

When the world is darker than I can understand.
When nothing turns out the way I planned.
When the sky turns grey and there's no end in sight.
When I can't sleep through the lonely

I turn to you

Tänkvärt

Fick några tänkvärda rader av MT nu i helgen.
Läs och begrunda hur vi allt som oftast beter oss mot våra närmaste.

F A M I L Y

I ran into a stranger as he passed by,

'Oh excuse me please' was my reply.

He said, 'Please excuse me too;

I wasn't watching for you.'

We were very polite, this stranger and I.

We went on our way and we said goodbye.


But at home a different story is told,

How we treat our loved ones, young and old.


Later that day, cooking the evening meal,

My son stood beside me very still.

When I turned, I nearly knocked him down.

'Move out of the way,' I said with a frown.

He walked away, his little heart broken.

I didn't realize how harshly I'd spoken.


While I lay awake in bed,

God's still small voice came to me and said,


'While dealing with a stranger,

common courtesy you use,

but the family you love, you seem to abuse.

Go and look on the kitchen floor,

You'll find some flowers there by the door.

Those are the flowers he brought for you.
He picked them himself: pink, yellow and blue.

He stood very quietly not to spoil the surprise,

you never saw the tears that filled his little eyes.'


By this time, I felt very small,

And now my tears began to fall.

I quietly went and knelt by his bed;

'Wake up, little one, wake up,' I said.

'Are these the flowers you picked for me?'

He smiled, 'I found 'em, out by the tree.


I picked 'em because they're pretty like you.

I knew you'd like 'em, especially the blue.'


I said, 'Son, I'm very sorry for the way I acted today;

I shouldn't have yelled at you that way.'

He said, 'Oh, Mom, that's okay.

I love you anyway.'

I said, 'Son, I love you too,

and I do like the flowers, especially the blue.'



FAMILY

Are you aware that if we died tomorrow, the company

that we are working for could easily replace us in

a matter of days.

But the family we left behind will feel the loss

for the rest of their lives.

And come to think of it, we pour ourselves more

into work than into our own family,

an unwise investment indeed,

don't you think?


Dagens

Idag var vi hos veterinären, jag och Jammiz.

Hon blev vaccinerad, chippad och hälsoundersökt.
Allt var tipp topp såklart.
Nu har jag precisförsäkrat henne också, så nu kan hon bli sjuk eller skadad
utan att ruinera sin husse och matte.

På vägen hem från jobbet blev jag tvungen att gå in på en zooaffär och handla lite fler roliga leksaker till henne.
Bara för att hon var så duktig idag.

Vet ni förresten hur svårt det är att skriva inlägg med en kisse som ska promenera på
tangentbordet stup i kvarten.

Mjau...

Vi har blivit kattföräldrar jag och Anima.
Jammiz heter hon.

Hon busar, sover, gosar mest hela tiden.
Ibland tar hon en paus för att besöka lådan. Hon är jätteduktig.

Nu är det bara 13 dagar kvar tills vi får nyckeln till huset.
Jag längtar så jag nästan spricker.
Jag ska ta med mig täcke och kudde och sova på soffan i huset första natten.
 
Båten är såld och så länge jag inte tänker på den för mycket känns det okej.
Anima har köpt en fin och snabb Supra istället, så nu är vi på glid på vägarna istället.

Jag och Anima har en egen
låt :)
Mest på skoj, för den är lite knäpp, ingen romantik här inte...
...eller så är det precis det det är :)

Har ni förresten hört denna EM- låten?
Den är ju så sjukt grym.

Heja Sverige.

Skriiiik...

Ugh, en sån pissdag.

Det räcker tydligen inte med att det är tredje helgen i rad som jag jobbar
och jag är trött inte bara i kroppen utan även långt inne i själen.

Livet, eller idiotiska typer, måste ställa till det ännu mer.

Jag blir tokig på alla otacksamma och egoistiska skitstövlar som bara tänker på sig själva och sitt.
De som antagligen inte ens i sin vildaste fantasi kan få för sig att frivilligt göra något för någon annan.
Som inte bara kan säga att man har gjort något bra utan måste klämma in ett men...
i slutet på varje mening.
De som tror att de är allvetande och att det som de tycker är det enda rätta.

Jag blir så jä..a trött.

Det bästa kanske är att bli likadan själv.
Bara skita i allt och alla.
Inte bry sig om man trampar på tårna, kör över eller osynliggör sina medmänniskor.

Nu ska jag hem och sova.
Skaffa mig nya krafter så att idioterna kan hålla på med sitt ett tag till.
För mig lär ingen någonsin bry sig om i alla fall.
Det är bara att härda ut och hoppas att någon gång så kanske saker och ting förändras.
Det gör jag bäst utvilad dock.

Jag bara gnäller, jag vet...
Men ibland rinner bägaren över.

Båten

Nu är det helkört med båten.
På söndag kommer en snubbe från Karlstad och betalar handpenning.

Anima frågade om jag blev ledsen för att han ska sälja den och när jag
svarade att jag blev det jättemycket och att det till och med trillar en och annan tår från mitt öga
trodde han att jag skojade, eller i alla fall överdrev en aning.

Sanningen är den att när jag tänker på hur mycket glädje, lugn och lycka våra små tripper
med båten skänkte mig förra sommaren och hur mycket jag har längtat efter att få åka ut igen
så rinner krokodiltårar ner för mina kinder.
Jag som ville puttra till Läsö, Vinga, Flatorna, Rörö, Vannholmen...
Mitt hjärta värker och jag vill bara skrika till honom att inte sälja den.

Vi var och städade ur den lite, tog bort vintertäckningen och satte på kapellet i fredags.
Anima åkte iväg en sväng och mötte upp köparen och jag stannade kvar och skulle fortsätta röja.
Det blev inte mycket till röjande då kan jag erkänna.
Jag la mig bara på rygg i ruffen, stirrade upp i taket, andades in båtlukten och lät tårarna rinna.

Jag förstår varför han inte vill ha den mer och att vi i framtiden kan köpa en annan båt,
men det hjälper inte.
Jag gråter ändå.

image414
Såhär ser den ut. En 26 fots Västkustsnipa.

Skratt

Visst är vädret underbart.
En försmak av sommarens ljumna kvällsvindar...

På fredag är det Kamelot på Trädgår'n.
Anima fick två biljetter när han fyllde år, hoppas jag får gå med.

På lördag blir det en massa tjo och tjim.
Då är det Cirkus skratt på Heden som gäller.
Barnen, vi och två av Animas systrar och deras familjer.

Igår sålde jag bilen, skönt.
Nu slipper jag i alla fall den kostnaden.
Och så har jag pengar till min del av pantbrev och lagfart.

Idag är det visning på Animas lägenhet.
Hoppas den går för ett bra pris.
Då kan han köpa sig ett nyare vrålåk kanske och lägga in lite extra i huset.
Det behövs ju en del nya tapeter och golv.

Flytten blir nog den 19 juli.
Hoppas några av mina grymma flyttkompisar är hemma då och kan hjälpa till.
Det brukar gå så himlans snabbt när de är med.

Anima nämnde något i förbifarten om att kanske sälja båten.
Det är ju hans och han gör som han vill med den men jag kan inte låta
bli att bli ledsen i hjärtat när jag tänker på det.
Jag vill att han ska behålla den.
Jag älskar att vara på havet.
I just den båten, med honom.

Hur som helst blir det nog inte så mycket båtåkande i sommar.
Vi har som sagt ett hus att fixa till och en flytt att genomföra.

Puss och hej sålänge.

Huset

image413

Nu är det vårt på riktigt.

Rött och sött, med svarta knutar.
En underbart stor och fin trädgård med plats för både blomrabatter,
odling och vinteruppställning av båten.

I Juli blir det flytt.
 Jag längtar så att jag nästan dör.
Förmiddagsfika i trädgården.
Mmmm...

Barnen tycker det ska bli roligt.
De är nöjda med att få var sitt rum, trädgården och närheten till farmor och farfar.
Skönt.

Ahhh...

Idag händer det...

Efter klockan 16.00 tar vårt liv en helt ny vändning.
Lycka är allt jag känner.

Fin låt...

I just don't want to miss you tonight


Jag får bita ihop och hålla ut tills på måndag.

Det går väl an när jag har nått för mig som distraherar,
men så fort barnen har knoppat och allt är tyst och stilla längtar jag.

Undrar om han också längtar eller om det bara är jag.

Jag har aldrig förut känt att jag behöver någons närvaro så konstant.
Kan kanske bero på att jag verkligen älskar honom med hela mitt hjärta.
Jag har inte älskat på det sättet förut.

02.37

Jag kan inte sova.

Jag saknar efter Anima så det gör ont.
Jag vill somna och sova i hans famn.
Jag vill inte sova ensam.

Jag vet att han måste fixa i lägenheten, men ändå.
Jag vill ha honom hos mig.
Hans närhet gör min själ lugn.

Nu är det bara ett stort kaos.

Försvinn

Varför kan det inte försvinna?
Hur länge ska hjärnan, hjärtat och kroppen reflexreagera?

Tillfällena har i och för sig blivit mer och mer sällsynta och reaktionerna
oerhört mycket lindrigare.
Men ändå.

Har man någon period i livet varit och fastnat i den så kallade 'värdelöshetsklyftan'
och kommit upp är det lätt att börja halka ner där igen.

Jag satt fast djupt nere i den under en lång tid och har kämpat i större delen av
mitt vuxna liv att ta mig upp och bort från den.
Det har gått bra och de senaste 5 till 6 åren ser jag den avlägsna sig mer och mer.

Tyvärr är det fortfarande så att det finns vissa saker, tillfällen, handlingar, ord som gör att
jag snubblar till och ramlar tillbaka ner i den.
Inte lika djupt förstås och inte lika länge.

Men det gör lika ont inuti de första minutrarna innan mitt förstånd tar över och talar mig
till rätta och jag ser själv att jag bara överreagerar, är löjlig och borde skärpa till mig.
Att det inte finns någon som helst logik i min reaktion.

Det är inte lätt för andra att förstå eftersom jag sällan, eller egentligen
aldrig pratar om den tiden i mitt liv när jag satt fast djupt där nere.

Jag begär inte att någon ska förstå heller.
Men jag vill att alla, som någon gång blir drabbad av mig när jag är såhär,
ska veta att det inte beror på dem.
Att det inte är deras fel och att jag är hemskt ledsen för att jag låter det gå ut över dem.

Förlåt.

Som vi trodde

Vi hoppade av budgivningen när prislappen låg på 2.750.000
Vi vill lite mer med livet och tillvaron än att bara bo.

Vi har redan spanat in ett annat hus.
Lite mindre, men det går alltid att bygga till om det blir aktuellt.
Vårt nuvarande antal får plats alldeles lagom.
W och Bubba får till och med var sitt rum och det är mer än vad de har nu.

Vi håller våra tummar och hoppas.