rumbaqueen

Idag var vi på visning igen.
Ett kanonhus var det.
Ett att växa i.
På tisdag ska vi lägga ett bud.
Hoppas ingen annan är intresserad.

Vad man gör och inte gör och hur man säger saker och ting,
samt en massa gammalt skit från förr.
Ett något virrigt inlägg som skiftar mellan ämnena hej vilt.


För det mesta är detta något jag inte tänker på.
Det stör mig inte och det gör mig ingenting att det är så.

Jag bryr mig egentligen inte om att det är så gott som endast jag som
städar, diskar, tvättar, fixar mat och småplockar hemma.
Jag trivs med att ta hand om hemmet och de som bor här.
Det gör mig glad att underlätta deras vardag.
Jag vet att det jag gör är uppskattat och betydelsefullt.
Jag försöker så gott jag kan, att vara mot alla människor på ett sådant sätt
jag själv vill bli bemött och behandlad på.
Jag gör det för min egen skull.

Men ibland händer eller sägs saker som gör att jag börjar tvivla.
Saker som får mig att tänka att det inte spelar någon roll hur jag är eller vad jag gör.
Jag är ju ändå bara en liten lort som man kan trampa på och som oavsett behandling
aldrig någonsin kommer att säga ifrån (tyvärr).
Jag stänger av, låtsas att allt är tipp topp, spelar teater.
Vill inte prata om det, även om jag borde, på grund av rädslan att få höra att det ändå inte
är någon som bryr sig om hur jag känner det.
(Jag har hört det till leda förut)

Situationer som påminner om förut och som tyvärr lockar fram precis samma känslor
och beteende hos mig som då, även om situationen nu är en helt annan
och inte ens går att jämföra på samma dag.

Ibland, företrädesvis när min energi är på upphällningen,
gör det mig väldigt, väldigt ledsen.

Nu har det gjort mig väldigt ledsen.
Det rinner till och med en och annan tyst krokodiltår nerför kinden
när ingen ser på.

Ibland blir det bara för mycket.

Förmycket känslan kommer inte nödvändigtvis av något som har med hemsysslor att göra.
Nu kom den på grund av hur något sades till mig.
Man kan ge en och samma information på en massa olika sätt, bra och dåliga.
Det är något som tåls att tänka på.

Jag är extra känslig för tillfället och tar åt mig på väldigt fel sätt ibland, det vet jag.
Alla känslor och tankar som kom upp vid separationen har satt sina spår i mig.
En del sitter tyvärr lite djupare än andra och det är de som triggar min reaktion.

Det spelar ingen roll att det är gammalt.
Det gör lika jä..a ont inuti i alla fall.
Det får mig att känna mig som en bifigur i livet.
En som är bra att ha när det passar en själv och som bara är ivägen annars.
En som inte är värd att dela både glädje och sorg med.

Faaaan... vad jag hatar att känna mig värdelös.
Jag vet ju att jag inte är det, men ändå är det så det känns.

Jag borde verkligen berätta.
Det beror ju inte på Anima, det är inte hans fel.
Han har ingen del i det gamla som poppar upp såhär.
Jag får så fruktansvärt dåligt samvete för att jag låter det gå ut över honom.

Jag längtar tills det blir natten.
Då kan jag krypa nära och bli omhållen av hans underbara starka armar.
Borra in mitt ansikte i hans bröst och känna doften.
Då försvinner alla problem och dumma tankar.
Då känner jag mig trygg och lugn.

Jag vill ha natt nu.

...snö ska det komma enligt smhi.

Jag älskar snö och vintern, det gör jag,
men detta året hade jag ställt in mig på vår och då är det inte lika kul med snö.

Jag hade hoppats på att denna påsken skulle bli sådär vårsolig och varm.
Jag hade tänkt att vi skulle lägga en eller två dagar med att fixa båten, dricka kok-kaffe
och grilla en korv på båtgrillen.
Istället kom Kung Bore på besök och jag fick bara ledigt igår.

En annan sak som är lite tråkig är att nu när det äntligen kommer snö,
ja då är barnen hos D.
Ingen pulkaåkning för mig då alltså.

Nu är jag helt slut och vill bara sova, men lägger jag mig nu kommer jag inte kunna somna
i-kväll och då blir även morgondagen en plåga.

...sa min telefon klockan 05.57 i morse.

Det var snöjourskillen som tyckte det var dags att stiga upp och göra gångbanorna snöfria.
 Det är klart att jag hoppade i kläderna på sekunden och åkte till jobbet.
Allt för att tanterna inte ska halka och bryta lårbenshalsarna när de ska ut och att köpa bullar
 till eftermiddagsfikat.

Nu är det sådär slaskigt ute och det värsta som kan hända är att det fryser på under natten.
Då blir det glashalt och jag måste jobba imorgon också.
Urk...
Det enda positiva med snö och halka på helgen är att det ger mig komptimmar
och mer pengar i plånboken.
Får ha det i huvudet när telefonen ringer i-morgon bitti.

Animas rygg är lite bättre idag.

Imorgon ska vi till hans föräldrar på påsklunch.
Det ska bli kul.
Jag gillar dem, de är skojjiga.

Häromnatten drömde jag att jag rökte.
Fick lite ångest för det när jag vaknade.
 Drömmen var så verklig så det kändes som om jag hade gjort det på riktigt nämligen.
Jag har inte rökt på över 13 år och jag har inga planer på att börja igen,
men fybövelen va röksugen jag fortfarande kan bli ibland.

Nu är det påsk igen.

Härligt med långledigt.
Men tänk om det börjar snöa, då måste jag jobba.

Anima har fått ryggskott stackarn.
Jag lider verkligen med honom, det gör ju så himlans ont.
Ryggskott och vinterkräksjuka önskar man inte ens sina värsta fiender...

Tänkte sälja min bil, så är det någon som är intresserad av en fräsch Renault Scénic -02,
kan ni ju höra av er.

Idag ringde Salsa-Lars.
Han har jag inte pratat med på över ett år, tror jag, så jag blev jätteglad.
Han hade tänkt att börja tio-dansa igen och undrade om jag och PK fortfarande höll på.
Kul, kul.
Fick ett tips om salsacaféet 'Café Loca' som har öppet imorgon 15-19.
Jag får väl se om jag tar en sväng förbi, kan var kul att svänga de lurviga lite.

Nu är det over and out för jag ska ner till tvättstugan.

En av mina absoluta favoritblommor.



Jag gillar verkligen att få blommor.
Det och de gör mig glad i hjärtat.

Håller på med vårrensningen av rabatterna på jobbet nu och alla dessa vårtecken
jag hittar är underbara.

Förutom alla vårlökar som redan har kommit upp och börjat att blomma
är det de nya bladmassorna från perennerna, sprängfärdiga knoppar
och idag hittade jag en jättesöt liten tussilago.

Igår fick jag vackra gul/ röd-strimmiga tulpaner som nu pryder mitt jobbskrivbord
och gör mig glad och leende.

...no see.

Kalaset gick strålande
och resten av veckan också.

Idag har jag tävlat.
PK också, såklart.
Standard var det som gällde för oss på denna tävlingen.
Det blev tyvärr ingen pallplats men det gör inte så mycket för jag var grymt nöjd med vår
prestation på golvet.
Det har nog aldrig känts så bra förut.
Det flöt på hela tiden.
Jag njöt till och med av dansen emellanåt.

Nästa tävling är i stockholm och då ska vi bannemej stå på pallen.

Nu ska jag gå ner en sväng och hälsa på MT och hennes gubbe.
De flyttade till ny och större lägenhet förra helgen så det ska bli roligt att få se hur den ser ut.

I-morgon blir det barnkalas.
En av Animas alla syskonbarn ska firas, så det är bara att infinna sig ;).

Vilken otroligt härlig vårdag det är idag.
Solen värmer, fåglarna kvittrar, jag har slängt av mig halsduk, flis och jacka.
Understället har jag fortfarande på mig förståss...

Anima åkte hem till Smilet efter jobbet i fredags och kom inte hem förens sent.
Barnen och jag kollade in Let's dance och åt glass i stora lass.

När Anima kom hem sov jag redan men hade skrivit ner en förklaring/ ett förtydligande
av oron jag försökte förmedla per telefon.
Var tvungen att plita ner orden så att han kunde läsa dem, eftersom jag gärna ville ha sagt
de där sakerna redan på fredagskvällen.
Jag var ju på Ullared med jobbet hela lördagen och kände att jag inte ville gå
och fundera på det hela den dagen också.

Vi pratade en snabbis om det när jag kom hem och vi förstår varandra.
Det är bra.

Igår var det kalas.
Massa vuxna och barn.
Hembakta tårtor och kaffe.
Jag gillar verkligen hans familj.

W frågade mig igår hur mycket Anima fyllde.
När han hört svaret tittade han finurligt på mig och sa:
- Hur kan en sån yngling bo tillsammans med dig.

Ja, det kan man fråga sig?
Man är väl inte äldre än man känner sig i hjärtat...
...eller?