Nu igen

Nu har den kommit över mig igen.
Ledsamheten.

Denna gången är orsaken en helt annan än förut.
Det är sista natten för denna gången som barnen är hos mig.
I en hel vecka måste jag vänta tills nästa gång.
Jag vill inte vänta.

Ska det vara såhär varannan söndagskväll framöver.
Hoppas att jag vänjer mig, jag gillar inte att vara ledsen.

Bildlista

REGLERNA: Svara på de 12 frågorna, inte i ord, utan gör en bildsökning på Google på ditt svar.
Ta den FÖRSTA bilden som dyker upp och använd den som "svar".

Här kan ni se mina bilder. Mycket nöje!


1. Vilket år är du född?


2. Hur definierar du din sexuella läggning?


3. Vilken är din bästa egenskap som kärlekspartner?


4. Och din sämsta?


5. Vad söker du hos en partner?


6. Vem var din första hemliga barndomsförälskelse?


7. Vilket yrke är det sexigaste du vet?


8. Vilken kändis är hetast enligt dej?


9. Vad gör dig avtänd?


10. Vem hade du dit första riktiga förhållande med? (Bara förnamn)


11. Vilken kroppsdel på din partner gillar du att kyssa? (förutom munnen)


12. Ett kärlekspar på film eller tv som du gillar?


Första fredagen tillsammans

Fredag betyder fredagsmysmiddag, spel och film i vår familj.

Igår var det den första med barnen i den nya lägenheten.
Jag hade bett Anima att komma förbi och äta med oss och det gjorde han.
Lite nevös var han eftersom det var första gången som han skulle träffa W.
Jag hade sagt till honom att bara han är sig själv och inte gör sig till,
 ordnar det sig finfint.
Det gjorde det också och de verkar komma rätt bra överens.
W sa att han tyckte Anima var schysst även om han luktar rök och röklukt är äckligt.

Det gick såpass bra med barnen att jag, när Anima sa att han skulle åka hem till sitt,
bad honom sova hos mig.
Han svarde ja med en gång men dubbelkollade ungefär 10 gånger att det verkligen
var det jag ville och att det skulle vara okey med barnen.
Det var jätteskönt att ha honom bredvid igen,
jag har saknat det otroligt mycket denna veckan nämligen.
Det är så mysigt att ha någon att ligga tätt med och krypa nära
när man känner sig lite kall mitt i natten.

Vi låg och pratade till klockan var över två och jag lät honom läsa det
som jag skrev i somras på jobbet.
Mina innersta och då hemliga tankar och funderingar om hur jag upplevde allt
och vad den den osäkerhet jag kände inför hans känslor gjorde med mig.
Jag hoppas verkligen att han förstår nu att jag menar allvar med honom
precis som han gör med mig.

Han har fått en helt egen plats i mitt hjärta.
En plats som bara han kan fylla ut.

Idag har vi varit och bowlat alla fyra.
Det gick väl sådar för mig, jag hade glömt min otroliga talang för bowling hemma tror jag.
Bättre gick det för de andra, men det unnar jag dem.
Det är bara roligt att göra något tillsammans allihop.

Nu har han åkt hem sitt sitt i alla fall och vi får tid för oss själva.
Det är nog bra att de vänjer sig sakta och i lagoma doser vid varann.

Sista gången (tror jag)

Jag har lovat att inte någonsin nämna D i denna bloggen igen och läser han detta
blir han nog aningens upprörd.
Men jag måste göra detta lilla undantag.

Idag mailade vi lite fram och tillbaka om ditt och datt (barnen mest).
I det ena mailet skriver att han tycker att det är helt ok om jag och Anima träffas
även de veckor som jag har barnen.
Det känns skönt att han tycker så.
Jag har nämligen oroat mig för att D inte skulle tycka var okej på länge.
Inte för att Anima kommer börja sova eller vara här jämt nu i början ändå,
men det gör i alla fall att det känns okey att vi hittar på saker tillsammans med barnen
och att han äter middag med oss ibland på kvällarna.

I nästa mening skriver D att även han har träffat en 'ny kompis' (som han uttryckte det).
Det känns nästan ännu skönare.
Jag blir bara glad för hans skull och hoppas verkligen att det är en snäll tjej
och att det gör honom lycklig.
Nu känner jag inte längre några som helst skuldkänslor för att det var jag som lämnade, 
Nu när vi båda har gått vidare och ser en ny och ljusare framtid.

Nu börjas det igen

Två dagar fungerar bra men nu när tredje dagen har kommit en bit på väg
kommer den krypande.
Den där saknaden som känns inne i magens djup.

Jag som trodde att det inte skulle bli lika mycket nu när barnen är hos mig
och den mesta av min tid och mina tankar rör dem.
Fast det är klart, den värsta saknaden kommer när de inte är i närheten.
På kvällen när de har somnat eller som nu på jobbet.

Jag vill träffas nu.
Pussas och kramas lite, vila ögonen på fina du och höra rösten.
Jag vill inte vänta till helgen eller nästa vecka.

Varför kan det inte vara lätt.

Gammal och en hel del annat

Jag har missat på tok för många tisdagsteman,
så nu kommer en uppdatering.

30707-313
Gamla tanter i en gammal avenbokstunnel.


          
olika                       nära                        svart/vit                         charmig(t)

         
grön                             busig                            sött

       
stökigt                       värme    

Om det är någon tolkning som väcker huvudbry, tveka inte att kommentera.
Jag förklarar med glädje.

Första natten

Nu har barnen äntligen sovit sin första natt hos mig.
Det gick super och de var mycket nöjda med sina sängar och hade sovit kanonbra.

De ska vara hos mig alla ojämna veckor.
Det är så otroligt skönt att ha dem nära, att få ha vardagen med dem.

En sak är lite underlig.
Jag märker först när jag har dem hos mig, hur mycket jag saknar dem.
Visst saknar jag dem när de inte är här men det blir lixom mycket mer
när jag träffar dem ingen.
Då vill jag bara krama och pussa på dem hur mycket som helst.

Bubba är tyvärr sjuk (han har tappat rösten) så vi har varit hemma idag och igår
och tagit det lugnt.
Allt för att han ska kunna kurera sig.

Störiga grannar

Träffade en av mina grannar i svalen idag.

Hon verkade vara en trevlig tant på ungefär 70 år.
Hon önskade mig välkommen och berättade att detta är en lugn och skön svale
med bra grannar som jag har hamnat i.
Men, sa hon, i lördags var det någon som väsnades.
Stod och tjoade på balkongen mitt i natten (eller i alla fall sent på kvällen)
och så kan man ju inte ha det.
Hon hade pratat med husvärden om det och hon sa att om man bara håller ihop i svalen
och sätter åt de som stör så blir det en bra gemenskap.
Jag log och höll med henne, precis som man ska göra för att grannsämjan ska vara bra.

Det var jag som störde i lördags.
Inte jag kanska men 'de onormala' hängde ju en del på balkongen när de rökte.
Har man även lite alkohol i blodomloppet, som de hade, blir ju samtalstonen
aningens högre än normalt.

Sorry grannen, men vi ska försöka vara tystare nästa gång.
Inte för att jag tyckte att vi var särskillt högljuda, men ändå.

Stackars henne när jag ska ha inflyttningsfest.
Jag får nog fjäska in mig med en liten blomma eller nått.

Tävling nr 1

Nu har vi dansat vår första tävlig för hösten.

Vi dansade bara standard denna gången och det kändes riktigt bra när vi gick av golvet.
Vi hade ett bättre flyt än tidigare och stod upp mycket bättre.
Koreorafierna satt där de skulle och jag var inte nervös en endaste gång och
vår tränare tyckte att det var vår bästa tävling hittills.
Men tyvärr var inte domarna på vår sida idag och det blev ingen final för oss.
Men jag sörjer inte för det eftersom jag är nöjd med vår prestation.

Nästa tävling är i Haninge den 20 oktober.
Då blir det både standard och latin och en säker plats på pallen.

Glad i hjärtat

Jag verkar nog vara lite instabil med tanke på gladhet och ledsamhet.

Nu är jag glad igen.
Anima kom förbi efter jobbet i fredags även om hag inte hade tänkt det från början.
Vi kom överens om att vi inte ska haka upp oss på petitesser eller tjafsa om struntsaker.
Vi ska ta vara på det vi har och lita på vart vi har varandra.

Vi fick ett ryck på kvällen och bakade mumsiga kanelbullar.
Spelade spel och myste.

Idag har jag fritränat standard med PK.
Det är ju tävling i morgon och eftersom jag har dragits med ett ryggskott (lindrigt)
i veckan har det inte blivit så mycket tränat som det borde.
Det kändes skönt att få dansa igenom alla danser och jag tror faktiskt att det kommer
att gå strålande imorgon och det inte blir för mycket nerver.

Nu har precis 'de onormala' gått hem.
De gjorde en liten visit för att snacka strunt och spela UNO.
Det blir mycket spelat när de är inblandade, men det är bara kul.
Jag gillar ju att spela spel.

Nu vet förresten gubbsen på jobbet också.
Det känns bra.

Sist men inte minst så har Anima sagt att han älskar mig.
Det är bra det för jag älskar honom också.

Sussa gottigt.

Glass

Nu är jag här igen.

Jag försöker att släppa det, glömma min miss, strunta i det helt enkelt.
Det går inte så bra.
Inte ens glass hjälper.

Men det är klart.
Det kanske är så när man faktiskt bryr sig.

Låg på sängen en stund och stirrade upp i taket.
Tänkte på att jag inte någon gång i hela mitt långa liv på riktigt har brytt mig.
Inte såhär i alla fall.
Förut har jag tänkt att allt ordnar sig, att jag klarar mig alltid.
Nu gör jag inte det längre.
Klarar mig alltså.

Glassen gör att jag gråter.
Det är varken gott eller roligt att äta glass ensam längre.
Inte när det finns en likadan glassgalning som jag som man kan äta med.
Jag vill inte gråta men tårarna rinner ändå.

Jag vill ha kontroll, inte vara svag och spåra ur såhär.
Det känns som om mitt hjärta ska hoppa ur kroppen på mig.

I morgon blir allt bättre, hoppas jag.
Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Vem vet?

Mamma, pappa, storebror, lillebror, Catarina, Skådaren, Mary K, de onormala, MT,
(Bubba och W anar nog), JT, LS, Röksvampen, Johan, Kim.

Det är bara gubbsen på jobbet som det ska berättas för.
Fast de har nog fattat för längesen.

Det ska inte smusslas något mera nu.
Jag menar allvar och det står jag för.
Jag skäms inte och jag vill inte bara ha lite kul.
Vi är på riktigt.

Puss, puss.

Alla jag bryr mig om vet.
Alla jag tycker är viktiga.

Draken 1

Såhär ser lite av gaddningen ut efter första sittningen.

30707-312

30707-311

Visst är den fin.

Ibland är livet svårt

Det finns just nu fyra personer i mitt liv som jag inte kan leva utan.

Bara tanken på att de skulle försvinna från mig gör mig illamående, yr 
och helt fruktansvärt ledsen.
Idag har jag betett mig oerhört tanklöst mot en av dem och även om det inte förändrar
det vi har, får det mig att tänka till.
Tänk om jag på grund av min tanklöshet förlorar honom.
Jag skulle inte vilja fortsätta existera.
Jag skulle vara tvungen att göra det men jag skulle inte vilja.

De fyra personerna är W och Bubba såklart.
Men även min älskade lillebror och Anima.

Idag har jag klantat mig mot Anima.
Och även om han säger att det inte spelar någon roll för honom, spelar det roll för mig.

Jag vill att alla ska veta att jag älskar honom och att det är vi.
Jag vill att de ska veta att om jag fick bestämma skulle vi tillbringa
resten av våra liv tillsammans.
Jag vill att alla ska veta att jag aldrig har känt såhär mycket för någon annan.
Det känns så mycket att det gör ont.
Att jag saknar honom efter bara några timmar.

Fan, varför kunde jag inte bara klämt fram det.
Det är ju inget märkvärdigt egentligen.
Att säga att det är vi nu.

Jag vill ju tillbringa varenda dag och natt med honom.
Det får mig att må bra, jag blir lugn och harmonisk och livet leker.
I natt får jag sova själv.
Jag vill inte, men jag måste.
Jag klarar det men det skulle varit skönare att vara vi två.

Jag vill bara säga förlåt.
Förlåt mig.

Jag tycker om dig för mycket för mitt eget bästa.

Det gör mig så otroligt ledsen bara att jag är så jävla kass på att visa det.
Det gör så ont så att det känns som jag ska kräkas.

Eftersom jag är så dålig på att utrycka hur jag känner i ord får det bli med en sång.
Denna är bara för dig.
Måhända att det är töntigt men vad gör man inte...

En obehaglig känsla

I natt drömde jag en sådan där dröm som gjorde att jag vaknade
och kände ett stort obehag.
Det lisom kröp i kroppen och jag var tvungen att krypa tätt intill, krama hårt
och känna värmen.

Jag kommer inte riktigt ihåg vad som händer i drömmen men händelserna ledde till att vi,
jag och Anima, inte längre kunde vara vi.
Det bara gick inte, även om båda inte ville något hellre.
Vi var tvugna att bli du och jag igen mot vår vilja.

Jag känner mig fortfarande lite olustig i kroppen på grund av det.
Tänk vad en dröm kan påverka ens sinne.

Shit pommfritt

Vilken grym tatuering.
Även om det bara är konturer än så ser man hur otroligt fin den kommer att bli.
Jag längtar tills den är klar.

Bild kommer ikväll.

Fy va fin den är.

Gaddning

Nu sitter han där och lider.
Men ska man bli fin så får man lida pin.
Idag ska Ulrik (tatueraren) sätta alla konturer.
Jag längtar till ikväll så att jag får se hur draken artar sig.

Nästa gång ska han göra fjällen och sedan blir det ett par gånger för färgläggningen.

Tänkte byta namn på
Chauffören här i bloggen. 
Från och med nu kallas han Anima.
Namnet kommer från hans båt, som han tyvärr ska sälja i höst.
Han ska bli med MC istället.

Ojämna veckor

Nästa vecka börjar det växelvisa boendet.
Jag har ojämna veckor och barnen stannar måndag till måndag.

Jag längtar.

Det ska bli skönt att få ordning på vardagen tillsammans med dem
så att de känner att det  är deras hem hos mig också.

Värsta grymma myset

Jag hade helt och hållet glömt av hur mycket jag tycker om att mysa.

Att bara ligga i flera timmar och kramas, pussas, smekas, småprata, slumra till,
titta in i vackra ögon, kyssas, känna doften, utandningsluften, kramas hårt...

Skulle jag dö idag, dör jag lycklig.

Denna dagen ett liv...

Vilken dag idag är.

Låg i sängen i morse och övervägde på fullaste allvar om jag inte kände mig så pass krasslig
att jag kunde stanna kvar hemma.
Ryggen ömmar ju lite, men tyvärr inte tillräckligt för att den skulle vara skäl nog.
Väl på jobbet började motorn i toron (åkgräsklipparen) att krångla men efter en stunds fixande fick jag ordning på den och fortsatte klippningen.
Då kom ösregnet och till råga på allt började toron kännas lite konstig/ slirig att köra.
Då upptäcker jag att det ena bakdäcket har krängt av sig från fälgen.
Nu väntar jag bara på vad som ska hända härnäst.

Jag skulle legat kvar i sängen.

Platespotting

136
137
138

En ursäkt

Köksstolarna blev grymt snygga.
Tur att brorsan stod på sig i valet av färg.

I fredags kom Catarina och C på middag.
De hade börjat med GI så maten blev lite anpassad efter det.
Smarrigt blev det i alla fall och en hel del gott rött vin dracks till också.
Kvällen avlöpte super och ett förslag på badmintonspel var på tal.
Jag och chauffören är helt klart på på den idén.

Tyvärr spårade en diskussion ur lite väl mycket och eftersom den handlade om barn,
moral och uppfostran blev det lite för mycket för mig.
Hur som helst var det en trevlig kväll, chauffören har bett om ursäkt (flera gånger) och förklarat.

.....

I lördags flyttade jag, brorsan och Johan mitt akvarium.
Det är ett projekt för sig.
Akvariet är rätt så stort och väger en hel massa, även när det är tömt på vatten och sand.
Nu står det uppställt och fyllt igen och det pryder verkligen sin plats.

På eftermiddagen åkte vi (jag, chauffören och Bubba) till
tatueraren och kollade in skissen
på chaufförens nya gaddning.
 Det är en drake som ska vara på vänsterarmen.
Ända från axeln och ner till handleden ska den slingra sig.
Den kommer bli läcker.
.....

Igår var det en riktig slappardag.
Vi var förstås en sväng hos chaufförens föräldrar och drack kaffe
men utöver det hände inte mycket.
Eller förresten...
...påvägen hem därifrån fick vi punka det ena på framdäcket.
Så kan det gå när det är ett 'proffs' som kör.

Bus

Idag har jag kört lastbil/ kranbil.

Bara lite, men ändå...
Det var jätteroligt och om jag fixar lämp och handledarintyg blir det övningskörning på riktigt.
Den som lever får väl se.
Det skulle vara kul att ha lastbilskort.

Dokumentet

Det blev lite mer skrivet i det där worddokumentet jag har på jobbdatorn.
När ska jag våga visa det.

Jag har försökt att förklara en del som står där men det blir bara konstigt när jag
försöker säga orden, när jag ska förklara.
Det är lättare att tänka dem och skriva.

Hur vet man förresten om man är ihop.
Catarina tyckte att jag skulle fråga chans och det kanske är precis det rätta att göra.
Men jag vågar inte, för tänk om han säger nej.
Vad gör jag då...

Ingen sol

Har ni förresten hört den grymma jazzlåten med Svante Thuresson,
Ingen sol här utan dig.

Ingen sol här utan dig

Ingen värme i mitt rum

Ingen sol här utan dig

Ja, mörkret sänker sig

Varje gång du lämnar mig


Undrar var du är i natt

Om du tänker stanna där

Ingen sol här utan dig

Inget hem här utan dig

Jag ser hur mörkret sänker sig


Jag vet, jag vet, jag vet, jag vet....


Jag ska lämna dig ifred

Men det är så kallt här utan dig

Undrar var du är i natt

Om du tänker stanna där

Ingen sol här utan dig

Inget hem här utan dig

Jag ser hur mörkret sänker sig


Ingen sol här utan dig

Ingen värme i mitt rum

Ingen sol här utan dig

Och mörkret sänker sig

Varje gång du lämnar mig


Varje gång du lämnar mig....



Det var en rar kille...

...sa min mamma.
Hon kom nämligen upp en sväng igår för att fixa lite på datorn och så råkade
Chauffören vara här också.
Det var ju bra att dom fick träffas helt oplanerat, det blir lätt så konstigt
om man bestämmer träff i förväg.
Vi skulle precis sätta oss och äta så mamsen fick sig också en bit mat såklart.

Chauffören fick lite blodad tand och undrade när han skulle få träffa Catarina egentligen.
Så ett sms senare blev det dags för den första fredagsmiddagen i min nya lägenhet.
Vilken tur att mina köksstolar hade fyllts på på lagret så att  jag kunde ta bilen
och införskaffa fyra stycken.
Nu blir det montering av dem, lite undanplockning av tomma flyttkartonger
och annat som ligger och dräller överallt.
Det behöver ju inte se ut som ett bombnedslag i onödan.

Träning

Igår var det standardträning.

Vals och tango blev det och det fungerade otroligt bra.
Det brukar i och för sig inte vara några problem men just igår flöt träningen på grymt bra.
Vi  tränade bland annat på att ha de fyra viktblocken (huvud, axlar, bröstkorg och höfter)
placerade över våra egna fötter och på så sätt få mer driv över golvet
och en bättre balans i figurerna.

Snart är det dags för höstens första tävling.
Det är en tvådagars men eftersom jag och PK bara ska dansa standarddelen denna gången,
 blir det bara en dag för oss.
Det ska bli roligt för det känns som om det kommer att gå kanon.

Flytten

Igår gick flyttlasset.

Jag vaknade tidigt och gick rastlöst vankande i min tomma lägenhet.
Ledsen kände jag mig också.
För även om detta är det som känns rätt i hjärtat så är det ändå ett stort steg
och ett definitivt sådant.
Tur att jag har en så snäll bror och så hjälpsamma kamrater (de onormala).
Vännerna märkte att jag var lite under isen och gav mig uppmuntrande kramar
och peppande ord.

Vi började flytta vid nio och var klara ungerfär fyra timmar senare.
Då hade vi till och med hunnit och fika på balkongen under tiden.

När flytthjälpen hade åkt for jag och brodern till IKEA för att handla madrasser
till barnens sängar, köksstolar och ett datorbord.
Med min vanliga IKEA-otur var stolarna slut och det datorbord jag ville ha fanns inte
(jag tog ett annat istället, orkar inte ligga på golvet och skriva längre).
Madrasserna fanns däremot så trippen var inte helt förgäves.
På vägen hem åkte vi förbi Jungfruplatsen och köpte var sin kebab.
Den smakade smaskens efter en dags hårt arbete.

Mitt humör blev bara bättre och bättre under hela dagen och när alla hade kilat iväg till sitt,
lekte livet igen.

Senare på kvällen kom Chauffören förbi.
Han hjälpte mig att skruva ihop möbler medans jag packade upp kartonger.
Öl och rött vin dracks det under tiden och när möblerna var färdiga blev det ett parti alfapet.
Chauffören vann, men endast på grund av det ytterst tveksamma ordet 'julmusar'.
Klockan blev nog tre innan John Blund kom och strödde drömsand i ögonen på oss.
 Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Idag har vi (jag, Chauffören och hans polare Smilet) varit i Viared på
flyguppvisning.
Det var segt i början men när Supermarine Spitfire Mk XVI och JAS 39 Gripen
var uppe i luften blev det riktigt roligt.
Den bästa markuppvisningen var stuntuppvisningen med en
Honda CBR1000RR 2006 Fireblade.

På kvällen kom barnen förbi hos mig och kollade in sitt rum och sängen.
Det blev godkänt och det verkade som om läget är under kontroll för stunden i alla fall.

Nu ska jag lägga mig framför TVn och slappa lite och sen blir det en tidig kväll.
Jag är dötrött.
Slut i varenda muskel.

Sussa gottigt.

Dagen före

Idag har jag varit otroligt effektiv.

Jag hämtade brorsan på hans jobb vid 9-tiden och vi for med ilfart till IKEA.
Väl där upptäckte vi att de inte öppnade förens vid 10.
Borde kanske ha kontrollerat detta innan, men man kan inte tänka på allt.
Isället för att gå och gräma sig för denna lilla miss köpte vi oss var sin dricka,
 satte oss på trappan och njöt av bruset från bilarna på motorvägen tills portarna slogs upp.

På Ikea blev det en massa handlat.
Tallrikar, bestick, glas, våningssäng, mittbalken Hamar, en mjukisråtta,
diskställ, dörrmatta, möbeltassar osv.
Hela shoppingrundan tog drygt två timmar.
När vi lastat in allt i bilen och surrat fast bakluckan ordentligt bar det av hemåt.
Väl hemma var det bara att bära upp allt och pusta ut en liten stund.

Ingen rast, ingen ro.
Jag hade stämt fikaträff med pappa b på stan klockan tre och den ville jag ju inte missa.
Han är den första av mina bloggvänner som jag träffar i verkligheten.
Lite nervös och spänd var jag allt men det försvann så fort jag såg honom
och vi hade hälsat på varandra.
Pappa b rövade med mig till en bänk utanför konstmuséet, bjöd på kaffe och kycklingsmörgås och en mycket trevlig och intressant pratstund.
Tänk att en timma kan gå så fort.
För det kändes som om vi precis hade satt oss när det var dax att tacka för träffen,
resa sig och bege sig hemåt igen.

Pappa b är en lurig en.
Han fick mig att tumma på att jag hädanefter ska skriva minst ett glatt inlägg i veckan.
Det har ju varit lite dystert här ett tag nu.
Men eftersom tillvaron och livet börjar ordna upp sig nu så tror jag inte att det blir så svårt.

Efter fikat packade jag klart allt i gamla lägenheten, tog mina pelargoner
och knallade hemåt till min nya våning.
Väl där packade jag upp allt som jag köpte på IKEA, ställde pelargonerna på balkongen,
tog mig ett par kvällsmackor och la mig framför datorn och skrev detta.

Nu ska jag snart gå och sussa så att jag är utvilad imorgon.
Men först ska jag montera den där mittbalken i sängen så att jag kan
lägga dit madrassen imorgon.

Det var denna dagen det.
Imorgon blir det flytta av.

Sov gott och dröm sött.

Skafferi

Min mamma och pappa är helt underbara.

Nu har jag fullt i mina skåp.
Spaghetti, ris, O'boy, bakpulver, grillkrydda, kaffe...
Det kostar att fylla tomma skåp.
Tur att mor och far är rara.

Tack

Barnen

Jag tycker så synd om barnen.

De är helt oskyldiga i det som händer men ändå är det de som får lida mest.
De senaste dagarna har de öppnat sig lite mer och jag har fått reda på en liten promille
av hur de antagligen känner om skilsmässan.

Bubba som är lite mer öppen och lättpratig av sig sa helt plötsligt i tisdags
att han tyckte att det var jobbigt nu innan skilsmässan (skilsmässan = jag flyttar ut)
för det blir en sån massa bråk hemma.
Det stämmer väl.
För även om vi försöker att inte trampa varandra på tårna så är det ibland oundvikligt.

W är Bubbas motsats.
Han är butter, dyster och säger inte ett knyst om man inte lägger orden i munnen på honom.
Men man märker att han funderar och har åsikter och när man väl får han att yppa lite av vad han tycker och tänker så brister det för honom och han börjar att gråta även om han försöker att kämpa för att hålla tårarna kvar.
Idag hade han en sådan dag och jag fick höra att han kände sig besviken på oss och över det faktum att vi ska gå skilda vägar.

Det gör mig ledsen att se dem ledsna.

Jag tror och hoppas att trots denna jobbiga förändring i deras liv, så kommer de märka att
allt blir bättre när det har lugnat sig lite och vi alla har fått in nya rutiner i vår tillvaro.

Säng

Igår efter jobbet var jag och handlade en säng till min lägenhet.
Gott sällskapoch god bärhjälp fick jag av chauffören.
Det blev en
Midsund med en Svandalmadrass.
Skulle det inte varit för att mittbalken saknades, grrr, så skulle jag/ vi invigt den i natt.
Istället ställdes madrassen i vardagsrummet och sovandet skedde där.

Jag sov riktigt gott i min nya säng.
Det var bara framåt morgonkvisten när kudden plötsligt försvann som jag vaknade till
och istället låg och halvslumrade.
När det senare var dags att vakna blev det till de ljuva tonerna av
Suntripmelodin från Sällskapsresan.

På tal om något helt annat var jag nerbjuden på lunch hos några kollegor igår.
Det bjöds på smörstekta kantareller på knäckebröd och
ungsomelett med kantarellstuvning.
Gudomligt gott var det och jag (och de andra) åt tills magen nästan sprack.
Jag älskar smörstekta kantareller.

Ikväll är det latinträning som gäller.
Jag längtar.
Hoppas det blir rumba som ska dansas idag.

Lycka på tomtebacken

Var och en ansvarar för sin egen lycka.
Så sa en föreläsare vi lyssnade på under vår arbetsplatsträff i veckan.

Vägen till lycka är inte alltid helt rak eller lätt utan oftast väldigt krokig
 men om man följer sin inre röst (ni vet den där magkänslan man känner ibland)
så ordnar sig allt till slut.

Jag har följt min magkänsla nu och jag känner redan att det var helt rätt att göra det.
D verkar få rätt i alla fall, även om jag inte trodde det för ett par veckor sedan.

...

Hus med torn är fina, havsutsikt är underbart.
Synd att någon annan hann före.
Jag vet att det verkar knäppt, men jag var helt på att flytta dit i framtiden.

Jag saknar dig, även om det bara är en dag som vi inte ses på.
Det känns konstigt att vilja vara nära någon annan vuxen så mycket.
Men barnen kommer först, oavsett.
Jag är inte jag utan dem.
Det är tur att du tycker om mig som jag är så jag slipper välja.

Du

image309

Händelser vid vatten...

Detta borde jag kanske inte skriva men jag gör det ändå.

Jag skulle ju ut och båta med arbetskamraterna trodde jag,
 men när det väl kom till kritan blev det bara jag som skulle med.
Så det blev en tripp till hamnen, det gjordes några goda försök att starta båteländet
men något hade hänt med batterierna så det fungerade inte så som det skulle.
Var gör vi då var nästa fråga.
Bryggsegling blev svaret.

Sagt och gjort.
Vi bryggseglade.

Vi pratade en massa, skojade, åt gott grillat och njöt av ensamheten.
Bråkade om vem som skulle få de små godisarna i vinterkattenpåsen,
de är nämligen godast.
När kvällen och skymningen kom bäddade vi ner oss och pratade lite till med viskande röster,
låg nära för att inte frysa och njöt av ensamheten.

När morgonen kom krypande låg jag bara och njöt.
Halvslumrade långt fram på förmiddagen faktiskt.

Kok-kaffe och skinksmörgås till frukost.
Kok-kaffe och bulle till tolvfikat.
Kycklingsallad, cider, kok-kaffe och ballerina till middag.
Bryggkaffe och barnstoj till kvällen.