Att tänka på...
Ett livsverk är summan av den kärlek man har slösat med på sina medmänniskor.
Tänkvärt, eller hur.
Sköna lördag
Efter en lång sovmorgon, en mumsig frukost och en härlig kopp kaffe
är det tvättstugan som gäller.
Dötrist, men det måste göras om man vill ha rena trosor och så.
Ska nog dammsuga också när jag ändå är i gång med att göra sådant som man måste.
Lika bra att bli av med det snabbt som attans för då kan jag ägna mig åt roligare saker efteråt.
Lite om mig
Vilken svordom använder du mest? Jag säger nog shit eller jävla skit lite då och då.
Äger du en iPod? Nix.
Vilken tid är din väckarklocka inställd på? På vardagen står den på 05.30,
måste ju ha tid att snooza.
Hur många resväskor äger du? En.
Använder du flip-flops? Självklart. Det är världens bästa sommarsko.
Var köper du dina matvaror ifrån? Coop och Hemköp.
Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden? Ta bilden såklart.
Jag gillar att fotografera.
Vilken var den senaste filmen du såg? Arn.
Du är ledig. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän? Jag umgås helst med min familj.
Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? En lägenhet eller ett hus
en bit utanför stan.
Har någon någonsin kallat dig lat? Ja, det har väl hänt.
Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare? Provade ett par gånger
i somras men det var inget för mig. Jag gillar inte att behöva knapra piller.
Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu? Ingen faktiskt, men på datorn spelas
Olle Ljungström just nu.
Vilken är världens bästa artist/grupp just nu? Jag gillar ju Elvis och Jonny Cash.
Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall VAD? Nej,
denna veckan har tyvärr varit hemlisfri.
Vad åt du till middag senast? En Whopper cheese på BK.
Använder du huvtröjor? Ja det händer.
Kan du vissla? Såklart jag kan.
Vem var den senaste som ringde dig? Min danspartner PK.
Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält? Uppswinget på Liseberg.
Tror du folk pratar bakom ryggen om dig? Det gör nog en och annan tyvärr.
Vilket riktnummer befinner du dig i? 031
Tittade du på tecknat när du var liten? Jajamensan.
Hur stort är ditt närmaste köpcentrum? Ja det är lätt över 100 affärer och restauranger där.
Hur många syskon har du? 2 bröder har jag.
Är du blyg inför det motsatta könet? Nä, inte speciellt. Varför ska man vara det.
Vilken film kan du alla replikerna till? Ingen.
Äger du några band t-shirts? Det är dåligt med det för tillfället faktiskt.
När flög du senast? Sommaren 2006.
Hur många stolar står kring ditt köksbord? 4 stycken just nu.
Läser du för skojs skull? Ja, jag älskar att läsa. Just nu är det 'Över Näkterdalens Golv'
av Lian Hearn.
Pratar du några andra språk? Engelska.
Diskar du din egen disk? Min och de andras.
Har du gråtit offentligt? Ja, det har hänt. Är man ledsen så är man.
Har du en stationär dator eller en laptop? En stationär.
Försöker du alltid lära dig nya saker? Inte alltid kanske, men ofta.
Det är kul med ny kunskap.
Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar? Mina snirklande blommor
på ryggen vill jag göra.
Tycker du att killen borde bjuda på första dejten? Det spelar ingen större roll faktiskt.
Kan du kasta macka? Ja.
Har du någonsin varit på Jamaica? Nej.
Vad har du med dig in på bion? Dricka, popcorn och ibland godis.
Vem var din favoritlärare och varför? Han hette Bengan och var min lärare i bild och form (fotografering) i högstadiet. Han dömde ingen i förväg.
Jag fick en ärlig chans att visa vad jag kunde där.
Har du dejtat någon av en annan religion? Ja, en muslim.
Vad har du för väder? Traditionellt vinterväder. Regn, grått och kallt.
Har du en favoritblogg? Jag har många favoriter. De varierar med humöret.
Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet? Bild.
Gillar du att flyga? Ja. Det är skönt att sitta och kolla på molnen och jorden från ovan.
Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner? Ärlig och omtänksam.
När sov du senast på golvet? Det var längesedan.
Vilken är din favorit drink? Gin och Tonic.
Vilken är din mammas hemstad? Göteborg.
Din pappas hemstad? Västerås (tror jag).
Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? Minst 6.
Är dina dagar fullbokade och stressiga? Just nu är det lugnt och skönt.
Annars är det rätt så mycket.
Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna? Mmm...
Vilken är din favoritfrukt? Runt jul är det clementiner.
Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper? Nix. Jag köper och äter det
som jag är sugen på.
Hur gammal blir du nästa födelsedag? 33.
Är du petig när det kommer till stavning och grammatik? Ja, när det gäller mig själv.
Tror du på liv på andra planeter? Såklart jag gör.
Vem var den sista personen som gjorde dig arg? Inte arg men irriterad blev jag igår på D.
Tror du att Gud är man eller kvinna? Jag tror liksom inte på Gud.
Vad var det senaste du åt? Havregrynsgröt, smörgås, kokt ägg, kaffe och juice.
Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta? Killar är lättare.
Hur valde dina föräldrar ditt namn? De hade stora problem med många olika förslag men namnet jag fick var det ända som båda två tyckte.
Gillar du senap? På julskinka funkar det.
Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? Jag säger:
Gå och lägg dig och sov så känns allt bättre när du vaknar.
Skulle du någonsin hoppa fallskärm? Lätt.
Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv? Långben kanske ;)
Jag skrattar i alla fall som honom har jag hört.
Har du någonsin köpt något från eBay, vad var det senaste i så fall? Nope.
Tycker du om att krama folk? Kramas är mysigt. Helst med Anima och barnen.
Skulle du säga att du är trendig? Nä, men jag är inte helt ute och cyklar heller.
Äger du en digitalkamera? Ja en Canon ixus 750 och en Nikon D80.
Vilka kändisar har du blivit jämförd med? Ingen vad jag vet
Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det? Nä, inte så värst.
Vilka böcker, om några har fått dig att gråta? 'Ro Utan Åror' av Ulla-Carin Lindquist.
Vad är du allergisk mot? Söta och gosiga hundar och katter.
Får du dåligt samvete efter du ätit kött? Nä. Jag köper svenskt och kravmärkt
så det är lyckliga kossor och grisar jag äter upp.
Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat? Ja, säg det.
Vem av dina bloggisar vill du helst veta allt detta om? De som vill dela med sig såklart.
Skånejulen
I detta gula hus mitt i Skåne tillbringade vi julen i år
Min storebror och hans tomtenisse-son hade varit snälla i år
för tomten kom till alla snälla barn och vuxna
Jag gillar kyrkor och jag besökte Hörby kyrka på förmiddagen på julafton
och så var vi på midnattsmässa på julaftonskvällen i Östra Sallerups kyrka.
Bor man på landet så hör det väl till att det ska ligga lite skrot i ett hörn på tomten
och jakthundarna ska väl ständigt känna lukten av sina byten, eller?
Juliga berberis-bär på Hallandsåsen
Vad är nu detta för något?
Vad tror ni om detta motiv?
?
Ni får den imorgon för nu ska jag sussa lite.
Natti, natti.
Jul
Hittade tomten fastklämd mellan ensilagebalar
Sluta fråga
Jag är trött på att få frågan, att veta att den kommer förr eller senare.
Jag har ingen lust att ständigt behöva förklara och försvara mina val och handlingar.
Nu är jag less på det.
Den ständiga frasen/ frågan är som följer:
Inte för att jag har med det att göra men...
...Är Anima anledningen till att du skilde dig.
Var det för hans skull?
Mitt svar är nu och för alltid: Nej, nix, njet.
Det var inte för hans skull.
Inte ens på grund av honom, för jag kunde inte ens i min vildaste fantasi tänka mig att
han skulle vilja vara intresserad av en lastgammal och avdankad tvåbarnsmamma.
Vare sig om hon var gift eller nyskild.
Separationstankarna hade jag haft till och från innan jag ens träffade honom första gången.
Men som så många andra försökte jag med alla (enligt mig) tänkbara medel få livet att fungera.
I alla fall hjälpligt.
Det gick väl inte särskilt bra och till slut fick jag nog.
Jag orkade inte försöka mer, jag ville helt enkelt inte längre.
Min kärlek till D var slut och jag insåg och accepterade att den aldrig skulle komma tillbaka.
Och för att vara lite ego så ville jag helt enkelt inte leva ett kärlekslöst liv.
Men det är klart.
Anima är inte helt oskyldig.
Inte för att han gjorde något eller visste vad jag tänkte om just honom då.
Men det jag kände för honom gjorde att jag snabbare kom till skott.
Annars kanske jag skulle valt den lätta vägen i ytterligare ett par år.
Att ensam ta beslutet om skilsmässa och genomföra det är nämligen något av det mest
psykiskt påfrestande jag har gjort.
Att bara tänka på mig själv och såra andra utan ens att tänka tanken på att försöka
en sista gång.
Jag hade bestämt mig.
Jag träffade Anima första gången i april 2006 om jag inte helt missminner mig.
Då gick vår gamla chaufför i pension och Anima tog över hans jobb.
Jag gillade honom redan från första stund.
Samma kassa humor, glimten i ögat, rolig, snäll, otroligt lätt att prata med,
förmågan att vara seriös och vuxen när tillfället kräver det men samtidigt kunna
spåra ut helt åt andra hållet.
Och det jag gillade mest då (och fortfarande gör)
är att han är ärlig och säger precis vad han tycker och tänker.
Redan efter ett halvår kände jag att jag kunde prata med honom om precis allt.
Men ändå tog det ända till våren 2007 innan jag ens yppade minsta lilla om att mitt äktenskap
var en katastrof (enligt mig).
Han blev faktiskt förvånad för han liksom så många andra hade bara fått se den där
lyckliga fasaden jag visade upp.
En annan sak jag inte berättade på väldigt länge var hur jag kände för honom.
Jag hade väl tänkt att aldrig någonsin säga något heller men han förstod nog det tillslut ändå.
Och den där romanen jag skrev, fick han läsa efter min flytt.
I och med att jag lärde känna Anima fick jag större känslor för honom än bara vänskap.
Jag insåg då, när inte känslorna försvann utan bara blev större och fler,
att jag inte längre kunde eller ville leva det livet jag levde.
Så efter en hel massa funderande fram och tillbaka tog jag det slutgiltliga steget
och talade om för D hur jag kände det och att vi inte fanns mer.
Hela våren var jag var helt och fullt inställd på att leva ett liv som ensamstående
tvåbarnsmor med varannanvecka-barn.
Jag trodde inte för en sekund att det skulle bli han och jag på riktigt.
Även om jag hela sommaren gick och hoppades.
Det var nog inte förens efter semestern som jag på allvar började tänka att det kunde bli vi.
Som jag blev säker på att han också ville.
Att det inte bara var jag.
Nu blev det som sagt vi och det är jag oerhört glad och tacksam för.
Just nu är jag lyckligare än på otroligt länge och jag skulle med lätthet kunna spendera
resten av mina dagar med Anima.
Han är okomplicerad att vara med och han gör mig glad.
Jag är kär och jag älskar.
Men det viktigaste av allt är att jag känner mig älskad av den som har stulit mitt hjärta
och som jag lever och delar vardag en med.
Det gör livet lätt att leva.
Picture Project
Är det någon som vet hur man sparar om Raw (Nef)-bilder till JPEG i programmet
Picture Project?
Jag har inte listat ut det än nämligen och det börjar bli lite irriterande eftersom jag inte kan
lägga upp bilder från julen här.
...
D80:n följer med så efter jul blir det en härlig bildkavalkad nerifrån södern.
Härliga fredag
Nu hägrar en 10 dagar lång ledighet.
Underbart.
Idag ska de sista julklapparna inhandlas och sen blir det till att ta det lugnt.
Jag ska kurera mig.
Har haft ont i magen och mått lite illa ett par dagar nämligen.
Igår var jag hos frissan med Bubba och W.
Speciellt W blev jättefin för han slog på stort och klippte av sitt långa hår.
Nu har jag läst ut boken Da Vinci koden.
Den var helt suveränt bra och otroligt lättläst.
Rekomenderas helt klart till de som inte läst den.
Julklappsrim
Det blev två faktiskt.
Hela äran för dem kan jag inte ta själv, jag hade god hjälp av HH.
Kan ni lista ut vad paketet innehåller?
Mörkret är inga problem
å den fylls med fotogen
eller
Om du skapar en reaktion
genom en stickas friktion
blir det vips mys & pys
i Animas* kabyss
*Hans båt heter Anima.
Rolig
Vi satt och småpratade lite och jag måste bara få säga att jag har nog världens bästa brorsa.
Han är snäll. omtänksam, rolig och så otroligt lätt att tillbringa tid med.
Man lever bara en gång.
Är det konstigt att det gör mig ledsen?
För första gången i mitt liv känns det helt rätt att säga vi, vårt och oss.
Jag gör det utan att tänka på det.
Det är väl klart att jag blir ledsen när verkligheten kommer ikapp.
Folk säger till mig hela tiden att jag (vi) inte ska ha så bråttom, att vi ska dra lite i bromsen,
att det är bra att ta det lugnt och sansat.
Jag kan väl i och för sig hålla med om det (jag förstår vad de menar)
men eftersom vi känns så helrätt ser jag ingen anledning att ta det lugnt.
Jag tänker att man lever bara en gång och enligt min mening borde man leva
som om varje dag vore den sista.
För tänk om jag eller Anima kolar imorgon.
Då kommer jag att ångra mig resten av livet att jag tog det lugnt
och inte gjorde det som kändes rätt just då.
Jag har redan tagit det lugnt och inte följt mitt hjärta tillräckligt mycket i mitt liv.
Jag vill inte leva så längre. Jag vägrar.
Ett bekymmerslöst och lyckligt liv vill jag leva.
Tillsammans med Anima.
Kom att tänka på den där dikten jag läste i somras:
"Jag har levt mitt liv mellan sommarens längtan och vintern köld.
När jag var yngre brukade jag tänka att när sommaren kommer ska jag bli förälskad i någon
som jag kan tycka mycket om, och det är då jag skall börja leva på riktigt.
Men när jag hade gjort allt det där som jag först var tvungen att göra var sommaren redan över
och det som återstod var bara vinterns köld.
Och det var inte det livet som jag hade tänkt mig."
Over and out från den blåögde bruden.
Det ligger i mina gener.
Ibland blir jag bara så jäkla trött på mig själv.
Varför orkar jag bry mig/ engagera mig?
Varför låter jag det komma åt mig?
Varför kan jag inte bara ha en lite mer realistisk och normal syn på tillvaron?
Jag har väl babblat om det förut någon gång, det här med min korkade blåögdhet.
Min förmåga att sålla i informationen så att jag bara hör det jag vill höra.
Det där med att jag väljer att tro på det som sägs, oftast utan att ifrågasätta.
Det är skit när jag tvingas se verkligheten som den är
och speciellt då den inte överensstämmer med vad jag trodde eller ville.
Det gör mig ledsen och så otroligt trött på mig själv.
Jag måste sluta upp med att vara så...
Jag har försökt sluta några gånger, men det är svårt och gör att jag känner mig
som en negativ surkärring och det är det sista jag vill vara.
Jag kommer väl inte lyckas ändra mig denna gången heller,
så om ett halvår eller så kommer det väl ett liknande inlägg som detta.
Beteendet finns väl i mina gener.
Rumbaqueen = En naiv brud som då och då låter verkligheten komma ikapp.
Snart
Nu genast.
D80 + Draken 4
Jag blev 'tvingad' att öppna min julklapp i-gårkväll.
(jag var inte särskilt svårövertalad ska ni veta)
Han hade köpt en Nikon D80 till mig.
Helt sjukt.
Visst ville jag ha en sådan men jag trodde aldrig att jag skulle få en.
Jag började nästan gråta.
Min pojkvän är den bästa.
Det var han i och för sig innan jag fick kameran också, men ändå.
Jag har knappt fattat det än.
Så idag har jag läst manualen, installerat program på datorn, tagit en massa kort för att testa
och varit riktigt osocial.
Det blev till och med mickrad mat eftersom jag inte hade lust att gå till affären.
Jag måste ju plicka lite på kameran, jue.
Lite drakbilder tog jag såklart.
Visst blir den bara finare och finare.
Wedding
Lite bilder bara.
Det var en jättemysig kyrka med en söt miniorgel.
Lyckliga nygifta + barnen deras.
Brudens far håller tal.
Lax och skaldjur stod på menyn.
Bröllop
Nu är hon gift, Animas näst äldsta syster.
Det var en jättefin vigsel i en liten urmysig kyrka.
Efteråt blev det brudskål, mat och tårta i ett församlingshem.
Jättetrevligt var det.
Bilder kommer imorgon.
En liten tår
Jag är så lycklig just nu att jag hela tiden ler inombords och väldigt ofta syns det utanpå också.
Folk på spårvagnen måste tro att jag går på något för de tittar konstigt på mig när jag sitter där
och skumpar fram med en drömmande blick och ett leende på läpparna.
Ibland känner jag mig så lyckligt lottad att det trillar en liten tår från ögat mitt.
En konstig känsla det där, att vara så glad att man gråter.
Nu har jag blivit en glad skit igen och jag är lycklig varje dag,
precis så som det ska vara.
GW
Detta året var vi i eriksbergshallen och åt julbord, njöt av luciatåg och såg på Glenn Wish.
Maten var väl precis så som julbord brukar vara när det är typ 700 personer
som ska samsas om godsakerna, luciatåget skapade julstämning
och Elvisshowen med GW var helt otroligt bra.
Det är klart att det gjorde sitt till att jag är ett Elvisfan men med en sådan röst och karisma
skulle jag blivit helt såld ändå.
Lite lätt salongsberusad blev jag och idag har jag känns det att jag har ett huvud
högst upp på kroppen.
Aj
Min lilla gubbis har ont.
Stackaren.
Men draken blir bara finare och finare.
Nu är huvudet helt klart, kroppen har fått lite mer färg och min favoritklo är nästan klar.
Bilder kommer när det onda har gått över lite.
Lurifax
Igår efter jobbet blev jag grundlurad.
Först trodde jag inte på vad han sa men han stod på sig så att jag tillslut började tänka
att det han sa kanske var sant ändå.
Efter många om och men klämde han ur sig att han bara skojade.
Lite taskigt tycker jag, på den korta stunden hade jag nämligen ställt in mig på
att få bli mamma igen.
Till en liten rottweiler alltså.
Ja, ja.
Hund får vi skaffa senare, först får det bli större boyta.
Rim
Det är ju skitsvårt att komma på något fyndigt rim (det är första gången jag julklappsrimmar),
men jag tror att jag har ett grymt på G.
När det är klart får ni också läsa och se om ni kan gissa vad det är i klappen.
Omgjord, Pynt, Horisont och Kök
Ska jag?
Just nu får jag provspela lite då och då, i lagoma doser.
Kanske bäst att fortsätta sin spelkarriär på den nivån.
Eller?
Bakning
Mums...
Har du lust att...
Funderade lite på det här med att be om saker.
Att fråga om hjälp och så menar jag.
Jag gör inte gärna det.
Det är inte så att jag inte vill ha hjälp utan det är bara ett sätt för mig att slippa bli besviken.
Att slippa få höra ett nej.
För om man får höra nej tillräckligt många gånger slutar man att fråga.
Detta är ingenting som jag tidigare har grubblat över utan det har varit ganska självklart
för mig att ta tag i saker och ting själv.
Att fixa det mesta på egen hand.
Det har liksom varit så i större delen av mitt vuxna liv.
Nu försöker jag att tänka på det, men för det mesta glömmer jag av (eller väljer)
att inte fråga av ren vana.
Det är en olat jag har som jag helt klart ska jobba på att bli av med.
Jag får för mig att Anima tar illa upp ibland för att jag inte frågar honom
och det ger mig lite dåligt samvete faktiskt.
(Tror jag får fråga honom om det faktiskt)
Det är ju världens lyx att ha någon som skruvar elkablar, borrar, monterar,
och masserar onda ben om man bara ber om det.
Ska sanningen fram behöver jag oftast inte ens fråga honom, han erbjuder sig.
Jag sa det till honom (att jag tyckte det kändes som världens lyx att ha någon som fixar
sådana saker) när vi höll på att greja hemma för inte så längesedan,
han tyckte nog att jag var lite knäpp som tyckte så.
Men är man inte van vid det så är det lyxigt.
Sen funderade jag på hur jag ber om hjälp.
Jag frågar nästan uteslutande: Har du lust att...
eller: Tror du att du skulle kunna... om du har tid.
Kanske borde jag istället bara säga: Kan du hjälpa mig med...
eller: Hjälper du mig med...
Ja, hur ska man fråga egentligen?
Om det finns någon som har lust att hjälpa mig med det, blir jag glad.
Om ni har tid, vill säga ;)
Draken
Draken ska få mer färg och Anima kommer att bli ännu finare.
Jag längtar tills den är helt klar, den kommer ju bli så grymt snygg.
Jag har alltid varit fascinerad av tatueringar, jag gillar att titta på dem
och beundrar konstnären bakom dem om de är välgjorda.
Jag har även länge velat ha en själv och nu känns det som om den dagen är närmre
än någonsin tidigare.
Inte för att jag skulle tatuera mig för någon annans skull men det är så mycket mer
motiverande att komma till skott när man har någon som pushar och uppmuntrar en
och som man vet tycker att det är snyggt.
Min tatuering ska gå från svanken och upp på ena sidan av ryggen.
Den kommer att bli rätt så stor för att vara en förstatatuering men jag har funderat på den
så länge att jag vet att jag aldrig skulle ångra mig.
Och skulle jag göra en liten en skulle jag med största sannorlikhet gräma mig efteråt.
Motivet jag ska ha är såklart blommor och blader som snirklar sig snyggt.
Jag skulle väl ljuga om jag sa att jag inte funderat på en drake jag med,
men man vill ju inte vara en härmapa och blommorna är helt klart mera jag.
Bröllop
Det är en av Animas systrar som ska slå på stort och gifta sig.
Det ska bli jätteroligt.
Hoppas jag inte börjar gråta bara.
Jag gör lätt det när folk är glada och lyckliga och det är vackert runtomkring.
Igår efter jobbet var jag i stan och köpte en klänning.
Det blev en röd, knälång, lite ballongkjolig med ett brett svart skärp i midjan.
Till den ska jag ha ett par svarta högklackade, en svart lite genomskinlig skarf
och enkla stilrena smycken.
Vad jag ska göra med håret vet jag inte riktigt än men jag ska försöka mig på
någon slags uppsättning tror jag.
Jag kommer att bli skitsnygg, det tycker i alla fall jag.
Bild kommer nästa vecka.
Mitt hjärtas röst...
Hold me close, hold me tight
Make me thrill with delight
Let me know where I stand from the start
I want you, I need you, I love you
With all my heart
Kalas
Det blir första gången W och Bubba träffar hans familj.
Föräldrar, alla systrar och deras gubbs och såklart alla syskonbarnen.
Det ska bli kul.
I eftermiddag blir det dansavslutning för Bubba i lisebergshallen.
Breakdance är det som ska dansas idag.
Det ligger en hel hög med julklappar till mig i sovrummet.
Jag är nyfiken så att jag nästan går av.
Och det är ingenting som jag har önskat mig enligt gubben min.
Jag vill han jul nu.
Omgående bums.
Kul shopping
på GeKås i Ullared.
Det måste ha berott på sällskapet jag var där med.
Det är nästan så att jag längtar till nästa julklappsrunda där.
Handlandet i det stora varuhuset gick snabbt som attans och efteråt gick vi och fikade,
köpte lite böcker, kollade på fiskeprylar och lite annat smått och gott.
På vägen hem åkte vi en sväng förbi Karlssons i Veddige för att möta upp och fika lite
med Animas föräldrar.
Jag gillar verkligen hans föräldrar och de gör alltid så attt jag blir full i skratt.
De gör det inte medvetet utan det är bara deras sätt att vara
och prata med varandra som jag gillar.
Jag skrev en gång i ett ett inlägg om de där små, små sakerna som man gör eller säger
vilka får den andre känner sig älskad (i detta fallet mig).
Anima är en expert på just de små sakerna.
Ring, ring
Det var någon som hade hällt ut lite jordnötter i korridoren.
Han hade känt lukten av dem och blev orolig.
Lukten av jordnötter kan utlösa en reaktion om man är känslig eftersom proteinerna
som utlöser allergin även finns i det som luktar.
Han vet ju att det är en allvarlig allergi han har och att han med största sannorlikhet
får en anafylaktisk chock om han får i sig jordnötsprotein.
Han vet såklart även vad han kan och inte kan äta och läser noga på innehållsförteckningar
eller frågar när det behövs.
Problemet är bara att han oroar sig lite för snabbt och lätt ibland
och han ser bara det absolut värsta scenariot.
Det är i och för sig bra att han är försiktig och uppmärksam men ibland går hans oro till överdrift.
Han har lite svårt att tänka rationellt och logiskt, men det är väl en ålders och mognadsfråga.
Jag försökte lugna honom via telefon men det gick inte så bra och jag fick åka dit
och prata lite med honom.
Det var inga problem och han kom snabbt till sans när jag kom.
När han blir sådär orolig brukar jag vara lugn som en filbunke.
Ingenting blir ju bättre av att jag också freakar.
Jag frågar honom, lugnt och sakligt, frågor som gör att han är tvungen att själv känna efter
hur det känns och på så sätt kan han själv konstatera att läget är under kontroll.
Jag tänker att han tillslut ska börja ställa sig de frågorna själv och på så sätt känna att han har
läget under kontroll.
Just för tillfället tycker jag att det har blivit lite oftare men det går lite upp och ner det där.
Men, men...
Han lär sig alldeles säkert att hantera det bättre ju äldre han blir.
Hans oro kommer med största sannorlikhet från det faktum att han för tillfället funderar mycket
över dödens mysterium och såklart sin egen död i förlängningen.
Vet inte...
I sådana fall vill jag bara berätta det en gång till och om inte, ligger det till som följer.
Det här med att ligga nära.
Att på kvällen när man ska somna, på natten när man sover eller råkar vakna till en kort stund
och på morgonkvisten, mellan snoozningarna.
Att själv krypa in i famnen eller bli ditdragen.
Att kramas, mysa, pussas, smekas, lukta på och allt det där som gör livet värt att leva.
Jag förstår verkligen inte hur jag har klarat mig utan under så lång tid.
Tur att jag träffade Anima så att jag får känna/ uppeva det som tidigare bara varit en fantasi.
Min personlighet...
Inåtvänd, planläggande, abstrakt och känslostyrd person
Sådan här är jag enligt testet:
Jag finner min energi i den inre världen och gillar att tänka på saker
(utan att nödvändigtvis tala om dem).
Jag anstränger mig att förstå andra människor.
Jag gillar att ha struktur och ordning i ditt liv.
Jag använder troligtvis min kalender flitigt för att hålla koll på de saker jag skall komma ihåg.
Jag fattar snabbt beslut - även när det gäller min värdering av andra människor.
Därför kan min omgivning uppfatta mig som lite dominant emellanåt.
Jag fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan jag inte bekymrar mig så mycket om detaljerna).
Jag är en kreativ person, som gillar att experimentera.
Jag lever mig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra
om de har behov för det.
Jag värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån mina personliga värderingar.
Om det stämmer?
Ja, det får ni fråga de som känner mig.
Norge, del 3
Vilka problem vi hade att komma ihåg vilket nummer vi var på.
Två dementa typer, eller i alla fall två som hade tillfälligt problem med närminnet.
Vi kom fram till att från gränsen i Svinesund och till Bergen, var det 58 tunnlar av olika längd.
(+ - 2 stycken)
Den kortaste var bara 67 meter och den längsta 2,45 mil
och de allra flesta åkte vi igenom efter Hardangervidda.
Johan och hans familj bor inte riktigt i Bergen utan på en ö som ligger ungefär 20 minuter före.
Ön heter Holsnöyni och delen de bor i Odland.
Deras hus låg ungefär 200 meter från havet och hade två rätt så stora berg alldeles inpå.
Lite åkrar och betesmarker och några enstaka grannar på ett lagomt avstånd.
Där de bodde var det otroligt tyst och stillsamt.
Jätteskönt.
Bara någon enstaka bil som körde förbi.
På kvällen blev det kolsvart och man kunde spana på stjärnorna.
Så skulle man bo, fast i Sverige och helst i närheten av Göteborg.
Jag skulle aldrig vilja bo i Norge, även om det är oerhört vackert där.
Det är ett fint land att semestra i, inget mer.
Vilket väder
...när solen alltid skiner och värmer i hjärtat mitt.
Mysiga mornar gör hela dagen lätt som en plätt.
Norge, del 2
Mitten av den 2,45 mil långa Laerdalstunneln
Vacker norsk natur, utsikt över Bergen och en anvisning
om hur långt det är att springa till närmsta utgång i laerdalstunneln.
Norge, del 1
Borta bra men hemma bäst, stämmer lika bra som fisken trivs i vattnet.
Ja, resan till Norge, vart ska jag börja.
Vi kom iväg lite senare än planerat jag och brorsan.
Vitrinskåpet som skulle med gick inte in i bilen så det blev ett himlans bärande
ner och upp för trappor innan avresan.
Iväg kom vi till slut och körningen flöt på bra.
En bit efter Fagernes blev det vinterväglag och det är väl inte något konstigt egentligen.
Problemet med Norge är deras vinterväglag.
Plogar gör de men kvar blir alltid ett lager hårt packad snö som efter en stund
blir till en isbeläggning.
Plogbilarna har i och för sig en slags räfflare som de åker och ruggar upp isen med.
Det ser nästan ut som om en pistmaskin har kört på vägen.
Eftersom det är snö och is på vägarna tar vi ovana svenskar det rätt så lugnt.
Vi höll i snitt 10 km under hastighetsbegränsningen och kröp fram i kurvorna.
När man kommer en bit upp i Norge blir vägarna både smalare,
backigare och mer slingriga.
De går ut med bergssidor, längs floder och fjordar.
Det är underbart vackert att köra där.
Ett annat och enligt mig större problem än isiga vägar,
är att lastbils- och långtradarchaufförer i Norge kör som idioter.
De slickar mittlinjen (om det ens finns någon) och i kurvorna är de kungar på att snedda.
Det gäller för mötande trafik att vara beredd på att vad som helst kan hända.
Det var jag också men tyvärr gick det åt skogen ändå.
Däcket hamnade utanför asfalten och bilen gled sakta men säkert ner i diket
och stannade med hela passagerarsidan vilande mot en bergvägg.
Vi fick ställa ut varningstriangel, sätta på varningsblinkers och ringa bärgare.
En ganska intressant erfarenhet när jag tänker på det såhär i efterhand.
Med tanke på hur det kunde ha gått, på att alternativet var att toucha lastbilen istället,
är jag glad att det bara blev lite repor och bucklor.
Dikeskörningen hade blivit en krasch in i berget istället och semestern kanske
skulle ha fått tillbringas på ett norskt 'sjukehus'.
Iväg kom vi igen med vår framkomst blev mycket senare.
Väl framme blev det kramar, fika, Southern Comfort och ganska snart sängen.
Om resten av helgen blir det senare, detta får räcka för nu.