Försvinn

Varför kan det inte försvinna?
Hur länge ska hjärnan, hjärtat och kroppen reflexreagera?

Tillfällena har i och för sig blivit mer och mer sällsynta och reaktionerna
oerhört mycket lindrigare.
Men ändå.

Har man någon period i livet varit och fastnat i den så kallade 'värdelöshetsklyftan'
och kommit upp är det lätt att börja halka ner där igen.

Jag satt fast djupt nere i den under en lång tid och har kämpat i större delen av
mitt vuxna liv att ta mig upp och bort från den.
Det har gått bra och de senaste 5 till 6 åren ser jag den avlägsna sig mer och mer.

Tyvärr är det fortfarande så att det finns vissa saker, tillfällen, handlingar, ord som gör att
jag snubblar till och ramlar tillbaka ner i den.
Inte lika djupt förstås och inte lika länge.

Men det gör lika ont inuti de första minutrarna innan mitt förstånd tar över och talar mig
till rätta och jag ser själv att jag bara överreagerar, är löjlig och borde skärpa till mig.
Att det inte finns någon som helst logik i min reaktion.

Det är inte lätt för andra att förstå eftersom jag sällan, eller egentligen
aldrig pratar om den tiden i mitt liv när jag satt fast djupt där nere.

Jag begär inte att någon ska förstå heller.
Men jag vill att alla, som någon gång blir drabbad av mig när jag är såhär,
ska veta att det inte beror på dem.
Att det inte är deras fel och att jag är hemskt ledsen för att jag låter det gå ut över dem.

Förlåt.

Kommentarer
Postat av: synne

Du har inte nått att be om ursäkt för. Man ska inte behöva det när man inte mår bra....
Jag tycker du är stark som vill dela med dig till andra.
Ge inte upp. Vi finns härute...
Kjempeklem från mig.
Synne :D


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback