rumbaqueen

Som förband spelade Trivium och de var helt okey. Schysta riff och kännbara trummor.

Eftersom det var första gången som jag såg Iron Maiden live, hade jag inga förutfattade meningar och det är rätt så bra ibland. Att bara kunna stå och njuta menar jag.
 Maiden körde igenom hela sin nya platta från början till slut, med snygga dekorbyten och en publik som var i extas. Till och med och Eddie fick vara med på slutet. 
När sista låten på platan var spelad spelade de en av mina absoluta favoriter ’Fear of the dark’.
 Den börjar med ett finstämt gitarr plink och skönsång av Bruce och hela publiken sjung och gungade med. Det var så vackert så att jag nästan blev tårögd.
Man märker att man lever i en modern tidsålder när alla tar upp sina mobiler och lyser med istället för en tändare som det brukade vara förr.

En rolig sak som hände när konserten var slut, när de hade tänt upp och alla var på väg ut var att de satte på låten ’Bright side of life’ som bakgrundsmusik och hela Scandinavium började vissla och sjunga med.
Och de som var där säger sig vara hårdrockare.
De gillar tydligen Monty Python också.