rumbaqueen

På tal om att få sig ett allvarligt bryt så kan jag meddela att jag fick ett på jobbet
 nu på morgonen.
Hjärtat svämmade över och rädslan för framtiden överföll mig.
Tårarna bara rann, gick inte att hejda.

Jag kan leva med att det kanske aldrig blir vi men vänskapen kan jag inte klara mig utan.
Det är så få personer där jag känner att allt bara klaffar med.
När man kan och vill prata om allt, när man har samma inställning till livets goda
och respekterar varandras olikheter.
När man bara vet att de finns där och ställer upp oavsett dag, tid på dygnet, eller plats
och man vet att man skulle göra likadant själv, utan att tveka.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det värsta av allt är att du inte tror på det jag säger.
Att du inte tror på mina känslor.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu har det gått över, brytet alltså.
Det blir bara så ibland.
Det är när jag inser hur något som för mig känns så rätt, som finns i min närhet
men ändå är så långt borta, är så svårt att nå.
Det är då jag tappar kontrollen.
Och hjärtat värker.

Och jag som normalt har en jäkla kontroll på mina känslor.