rumbaqueen

Borta bra men hemma bäst, stämmer lika bra som fisken trivs i vattnet.

Ja, resan till Norge, vart ska jag börja.

Vi kom iväg lite senare än planerat jag och brorsan.

Vitrinskåpet som skulle med gick inte in i bilen så det blev ett himlans bärande
ner och upp för trappor innan avresan.

Iväg kom vi till slut och körningen flöt på bra.

En bit efter Fagernes blev det vinterväglag och det är väl inte något konstigt egentligen.

Problemet med Norge är deras vinterväglag.

Plogar gör de men kvar blir alltid ett lager hårt packad snö som efter en stund
blir till en isbeläggning.
Plogbilarna har i och för sig en slags räfflare som de åker och ruggar upp isen med.
 Det ser nästan ut som om en pistmaskin har kört på vägen.
Eftersom det är snö och is på vägarna tar vi ovana svenskar det rätt så lugnt.
Vi höll i snitt 10 km under hastighetsbegränsningen och kröp fram i kurvorna.

När man kommer en bit upp i Norge blir vägarna både smalare,
backigare och mer slingriga.
De går ut med bergssidor, längs floder och fjordar.
Det är underbart vackert att köra där.

Ett annat och enligt mig större problem än isiga vägar,
är att lastbils- och långtradarchaufförer i Norge kör som idioter.
De slickar mittlinjen (om det ens finns någon) och i kurvorna är de kungar på att snedda.
Det gäller för mötande trafik att vara beredd på att vad som helst kan hända.
Det var jag också men tyvärr gick det åt skogen ändå.
Däcket hamnade utanför asfalten och bilen gled sakta men säkert ner i diket
och stannade med hela passagerarsidan vilande mot en bergvägg.
Vi fick ställa ut varningstriangel, sätta på varningsblinkers och ringa bärgare.
En ganska intressant erfarenhet när jag tänker på det såhär i efterhand.

Med tanke på hur det kunde ha gått, på att alternativet var att toucha lastbilen istället,
är jag glad att det bara blev lite repor och bucklor. 
Dikeskörningen hade blivit en krasch in i berget istället och semestern kanske
skulle ha fått tillbringas på ett norskt 'sjukehus'.

Iväg kom vi igen med vår framkomst blev mycket senare.
Väl framme blev det kramar, fika, Southern Comfort och ganska snart sängen.

Om resten av helgen blir det senare, detta får räcka för nu.