rumbaqueen

Idag kom W och Bubba förbi en sväng på kvällen.

W kände sig lite orolig för att han kanske hade kommit i kontakt med jordnötter i affären.
Det var ingen fara men och han kände sig lugnare när han hade kommit hit.
Det är alltid roligt när de kommer förbi och hälsar på när det inte är vår barnvecka.

I morgon bär det iväg.
Jag både vill och vill inte.
Det känns nog bättre så fort vi har kommit ut ur Göteborg (hoppas jag).
Det är ju bara tre nätter.
Jag ska inte tänka på det mer nu, jag blir bara deppig då och det är ju helt klart bättre att vara glad.
En glad skit, ni vet...

Nu sitter han och spelar lite på gitarren.
Det känns lixom hemtrevligt att ha plinkandet i bakgrunden.

Just nu känner jag mig som världens lyckligaste.
Jag tror att den känslan kommer att stanna länge, länge.
Förhoppningsvis ända tills näsan ramlar av.
Om man nu kan vara lycklig när man är död.

Puss och hej...