rumbaqueen

Hur är man egentligen när man är deprimerad?

Mamma tror att jag kanske har en depression och hon tycker att jag ska prata med någon
som kan sådana saker.
Jag känner mig inte deprimerad, inte på riktigt alltså.
Nedstämd, ledsen, trött på tillvaron, aptitlöshet, illamående och ett enormt behov
av att bli lämnad ifred känner jag däremot.
Men det kanske är att vara deprimerad.

Men det är konstigt, jag känner ju inte så jämt.
 
Inte när jag är själv med barnen, väldigt sällan på jobbet och bland vänner
och ytterst sällan i sällskapet av chaffören som ser till att jag får i mig frukost
några gånger i veckan. 

Jag tänker för mycket på framtiden.
Oroar mig för allt möjligt.
Vill så mycket som jag inte kan påverka.

Jag vill ha lugn och ro.
Jag vill bli glad igen.
Jag vill vara själv.
Varför kan inte det bara accepteras.
Utan tjat och gnat.
Jag vill inte bli skälld på eller misstänkt för att jag inte alltid formulerar mig
på det mest genomtänkta sätt här i min blogg.
Här skriver jag orden som de kommer till mig, rätt av, och ibland blir det lite kepigheter.
Gillar man inte det som står ska man nog sluta läsa och aldrig titta hit igen.

Jag försöker ta var dag som den kommer,
utan att hoppas eller förvänta mig att allt ska bli tipp topp.
Jag försöker tänka att jag nog blir olycklig ett bra tag framåt och säkert
sviken och avvisad också.
Det känns som om det är bäst att tro och tänka sig det värsta,
då slipper jag bli besviken och sårad mer än nödvändigt.
Men det suger att behöva känna så.
Jag vill ju vara som jag brukar och se positivt på framtiden och hoppas att allt löser sig
precis så som jag vill, eller nästan i alla fall.

Jag fick några goda ord av en speciell person:
Se inte detta som slutet utan se på det som en början på något nytt, på något bra.
Han hade nog tröttnat på att stirra på min ledsna nuna och höra om mina problem tror jag.

Risken är väl att han har rätt, som vanligt.

Jag längtar efter vågornas brus och tystnaden och ensamheten på en öde ö.
Jag vill åka till Flatorna igen och titta på ristningarna i berget.
Leta efter gömda skatter.
Få veta hemligheter ingen annan vet.

Kan inte någon bara ta mig dit, snälla.
Men inte ens det lilla blir väl som jag vill.

Varför kan jag aldrig få som jag vill.
Varför kan du inte lita på det jag säger dig.
Varför kan du inte tro på mig.

Jag vill bara vara lycklig igen.
Lycklig varje dag, precis som jag brukade vara.