rumbaqueen

En sak som jag aldrig mer gör om är att hålla mig undan.

Prata är bra, även om det som sägs inte alltid är det man ville höra.
Även om det som sägs gör fruktansvärt ont.
Men det gör att man förstår varandra, varför man reagerar på ett visst sätt
och vilka förväntningar man har.

Jag kan bara tala för mig själv, men jag har då lärt mig att inte vara så nonchalant,
att inte hålla mig undan, att det är bäst att ta itu med problemen på stört.

Jag hoppas aldrig att det blir såhär igen för vi båda mådde riktigt pissigt och det är inget jag vill
 utsätta mig själv eller Anima för igen..

Nu är allt som vanligt igen.
Kanske till och med bättre.
För när man är så nära att förlora det som man vill ha mest i livet, då förändras man.
Det är lite av en näradödenupplevelse.
Man ser på saker och ting lite annorlunda efteråt.
Man lär sig att ta vara och vårda det man har.