Var en sväng hos mamma igår.
Vi satt och pratade om livet och allt.
Hon känner mig, märker att det är något jag inte har berättat.
Så hon frågade.
Sa att jag kunde berätta vad som helst, att hon inte skulle fördöma.
Jag berättade om vad jag känner för chaffören, att det känns bra i hela kroppen,
att skilsmässan inte beror på det utan att mina nya känslor är något som kommit efteråt.
Att D inte tror på mig och att det gör mig ledsen.
Att det bara blir mer och mer.

Hon sa inte så mycket.
Vad ska hon säga.
Jaha, okej.
Var rädd om dig bara.