Herre min skapare...
Så pytteliten och med världens mörkaste kalufs.
Jösses, säger jag bara.
Julkalendern
Detta året heter Svt:s variant 'En riktig Jul' och den ska jag följa med stor spänning.
Vad oioioi.se har för en detta året vet jag inte än men den blir nog lika kul som de tidigare.
Jag längtar.
87-åring
I måndags var det dags för privatlektion i standard igen.
Denna gången gav vi oss i kast med foxtroten och vi fick hela den nya
koreografin med en gång.
Den är helt klart kuligare än den gamla och jag ser fram emot att tävla med den när vi tränat
lite mer.
Vi gick även igenom valsen igen och fick små tips om vilken teknik vi skulle tänka på
för att utföra vissa figurer bättre.
Igår var jag på massage.
Mmmmm...
Rygg, nacke och armar.
Mmmmm...
Efter jobbet igår var vi en sväng och hälsade på Animas mormor.
En riktig hurtig tant, så det var kul.
Hon bjöd på ljuvliga, nybakta vaniljbullar.
Mums.
Idag ska jag till allergiläkaren och göra pricktest.
Jag ska börja få sådana där sprutor, ni vet, för att minska min allergi.
Inte för att jag är extremt allergisk men ska vi skaffa hund i framtiden är det ju lika bra att göra vad man kan för att det ska gå vägen.
Anima ska till tatueraren idag.
Draken ska få mer färg.
Det är på tiden att det blir klar.
Eller nästan klar, det är minst en sittning kvar efter denna nämligen.
Min fina, fina drake.
Jag längtar till i eftermiddag så att jag får se den.
En annan kul sak som hänt är att Anima har blivit morbror igen.
Typ åttonde gången, eller något sådant.
En liten pojke blev det.
Arghhh, nu blidde jag bäbissugen.
Men det är inte jag som bestämmer när det blir en bebbe, tyvärr.
...eller så är det kanske lika bra det.
Denna helgen blir det hårt jobb.
Anima har tagit upp båten så nu ska den fixas för vintern.
Dynorna och golv mattorna ska tas ut, tankarna ska göras rena, oljan ska bytas,
det ska städas och mekas lite.
Allt för att den ska vara tiptop när nästa års båtsäsong börjar.
Då ska jag ha tagit förarintyg så att vi kan turas om att sitta bakom ratten och ratta.
Då är det läsö, flatorna och vinga som gäller.
Trasig
Kras, gick rätt av, aj.
Tur
Att man är kapabel att be om ursäkt.
Båda två.
Förlåt, det var dumt och korkat.
Jag ber om ursäkta för min tvärhet.
Jag menade inte vad jag sa, det var bara något som kom.
Strunta i det.
Förlåt, förlåt.
Puss, puss, kram, kram, smek, kel och mys.
Tur att vi båda är så snabbt förlåtande.
Zzzzzz
Snacka om att ha sovit dåligt.
Det blev nog bara max tre timmar sammanlagt i natt och då gick jag ändå och la mig vid elvasnåret.
Anima kom hem igårkväll iaf.
Inte för att det sades speciellt mycket men det är ändå skönt att ha honom i närheten.
Jag vill så gärna veta vad som rör sig i huvudknoppen på honom ibland.
Fast jag vågar inte fråga även om jag både ser och känner att något bekymrar honom.
Ibland är det bäst att lämna ifred bara.
Ibland tycker jag att det är synd att han inte läser min blogg.
Då skulle han få veta vad jag tänker på när det blir såhär tokigt.
Och han skulle veta, ännu mer än innan, hur mycket han betyder för mig.
...
Catarina har tagit körkort.
Barnen åkte en dag tidigare härifrån.
Det regnar.
Jag fryser.
Längtar och saknar.
Hoppas på ikväll.
Heja BlåVitt.
Små saker
att det känns som om jag ska kräkas.
Just det här fysiska illamåendet jag känner är en kvarleva från våren och sommarens turbulens.
Jag gillar det inte.
Och jag gillar inte att det blir sura miner för ingenting.
Det är väl klart att jag blev lite dyster för en kort sekund när du ändrade dig
och inte ville vara med, men det är ju upp till dig.
Precis som jag sagt tidigare vill jag såklart att mina vänner ska få träffa den som jag älskar
och vill dela min vardag med, men jag tänker inte tvinga någon som inte vill eller inte har lust.
Vi skulle ju inte haka upp oss på petitesser eller tjafsa om struntsaker.
Vi hade ju kommit överens om det jue.
Det som faktiskt högg till i hjärtat på mig på riktigt och gjorde mig ledsen var när du sa
att faktiskt struntade i hur jag kände det.
Men, men.
Jag intalar mig att det bara var något som slank ur dig i irritationen.
Så nu är allt som vanligt igen, iaf för mig.
Samtal
Lite om allt möjligt, om ditten och datten så att säga.
Det här med hund kom på tapeten och även om vi båda helst skulle köpt en igår redan,
var vi överens om att det får vänta.
Ska man ha hund krävs det utrymme och tid.
Skaffandet av hund får vänta tills vi har något större, helst ett hus.
Vi pratade även om barnuppfostran, döden, hur det känns nu och om förr.
Det är så skönt att ligga och prata med Anima.
För även om vi i grund och botten är två väldigt olika människor,
tycker vi förvånansvärt lika om det mesta.
Det här med att vara olika.
Det är en av anledningarna till att jag började tycka om honom från första stund.
Han är som han är, inte som alla andra.
Han vet vad han vill och säger och gör vad han själv tycker.
Att bli med vovve
Snart kanske vi blir med vovve.
Det blir nog inte förens till våren, om jag får bestämma.
Då är det skönare att gå på små turer med en valp och så har vi ju bott ihop ett tag då också.
Jag måste veta att vi säkert är två som ska ta hand om den om jag ska ge mig in
i hundträsket igen.
Vi pratar om tre olika raser.
Rottis, labb eller en golden.
Problemet är bara att välja vilken...
...och vad ska den heta?
När jag tänker på hundar börjar jag sakna Trollet och alla mysiga stunder
och händelser med honom.
Jag vill bli flockledare igen, helst nu men jag ger mig till tåls ett litet tag.
När jag funderar på saken om vilken ras så skulle jag helst av allt vilja ha en
Lagotto Romagnolo. 
Det är en lugn, allert, barnvänlig och lockig ras som inte fäller.
Men vi får se, Anima gillar inte krulliga hundar.
Men som sagt denna är lockig, inte krullig.
Lagottobilden har jag lånat här.
Gammal och skruttig
Ibland så räcker det med så lite för att jag ska bli osäker.
Inte på vad jag vill, för det vet jag till 110 procent, men på vad han vill.
I-gårkväll satt vi och pratade om ditten och datten och efter en minimal meningsskiljaktighet
(det var inte ens en oenighet, snarare ett missförstånd)säger han att det nog blir bäst
om han behåller sin lägenhet.
Det är kanske ingen stor sak egentligen och jag är så gott som helt säker på att
det bara var för att retas han sa det, men ändå känns det inget bra.
Tänk om han ändrar sig, tänk om han inte vill flytta ihop med mig.
För mig känns det redan som vi bor ihop, det är bara hans namn som saknas på brevlådan.
Jag kallar lägenheten för vår och bjuder hem folk till oss.
Skulle han behålla lägenheten känns det som om han flyttar ut igen och bara tanken
på att 'flytta isär' igen gör mig moloken.
Han får ju såklart göra precis som han själv känner känns bäst,
det är ingenting jag kan bestämma, även om jag skulle bli väldigt ledsen.
Jag hoppas ju på att vi ska bygga en framtid tillsammans, att det alltid ska vara vi.
Två skruttiga och rynkiga gamlingar som håller varandras händer på hemmet
och skrattar åt det som varit, ni vet.
Jag ska sluta oroa mig.
Det är bara dumt.
..............................................................................................
En annan mycket roligare sak är att det första Bubba frågar, nästan varje dag när han
kommer från skolan, är var Anima är och om han kommer hem snart.
Han säger att han saknar honom och längtar efter honom och tycker han är schyst.
Jag vet att Bubba menar det han säger för det märks när Anima kommer hem.
Bubba blir jätteglad och vill prata, berätta och fråga en massa saker.
Det gör mig glad i hjärtat.
Saknad
SM i standard
Vi var med, jag och PK, och kom 3a i vår klass.
Jag är nöjd med det för vi har som ni vet precis fått ny valskoreografi och den genomförde
vi utan några större misstag.
Det är klart att det blev en del småmissar, men det blir det alltid.
Svenska mästare blev Gustav Lundin och Valentina Oseledko.
Det kom inte som någon chock precis utan de var en klass högre än deras motståndare
och jag fick tårar i ögonen av lycka bara av att se dem dansa.
Att se dem flyta fram över golvet gör att jag blir helt lyrisk och varm inombords.
Bilden är lånad från Dansport Idag där det även går att läsa mer om SM
och titta på bilder från den och andra tävlingar.
32
Min pojkvän är den snällaste pojkvännen jag vet.
Och jag älskar honom så mitt hjärta svämmar över.
Överraskad
Han hade köpt världens finaste bukett med långa mörkt röda rosor,
en chokladkaka 70% ig (mums) och ett par jättefina örhängen.
En grattis- puss och kram fick jag också såklart och en förklaring om att han visste att det
egentligen var imorgon (läs idag) men att han inte skulle hinna fixa något då.
Bäst av allt var ändå att höra han säga de där orden ni vet.
De tre magiska.
Han har svårt att säga dem har han sagt, är inte van och tycker inte att det är ord
som ska slitas på i onödan. De är alldeles för stora för att användas slentrianmässigt.
Det håller jag med om, när man säger dem ska man verkligen mena det,
inte bara rabbla dem bara för att.
Men han säger det oftare och oftare och mitt hjärta bara fylls med lycka.
Jag hade ett lyckligt leende på läpparna resten av den kvällen, idag också förresten.
För man kan inte ha annat när man blir väckt av ett grattis på födelsedagen,
en sång i bilen påväg till jobbet och extrapussar när jag skulle hoppa ur.
Idag blir det tårta på jobbet vid 13-tiden.
.......................
Jag älskar verkligen att fylla år.
Idag har jag fått en massa grattis sms, grattis samtal med sånginsatser
och en och annan liten kram.
Ikväll kommer barnen förbi en sväng och då blir det tårta igen såklart.
Hinder
Valsen
Det känns jättebra och det blir en utmaning att träna igen.
Vi ska fortsätta att ha regelbundna privatlektioner för att få alla standardkoreografier
och sen blir det dansa av.
Seg i kolan
Fredagens afterwork var kanon.
Gin & tonic, Newcastle, Red Lions hamburgare och Irish coffee.
På kareokebaren var det folktomt så benen bar oss till Henriksberg istället.
Där dracks det en och annan öl och sedan tog spårvagnen med oss in till stan.
Några gled iväg till Neff och några till Sticky.
Smilet kom och hämtade mig och Anima lagom sent och såg till att vi kom hem välbehållna.
Lördagen var bara en lång segardag.
En gå hemma och skrotadag.
Igår var det lökplantering igen och möte på dansskolan.
Några filmer hyrdes (Oliver Twist, Bröderna Grimm och Mimzy)
och vi kollade på Mimzy och myste på kvällen.
Denna vecken har varit bra.
Barnen har varit hos mig och Anima.
De kommer överens kanonbra och jag hoppas verkligen att det fortsätter så.
Nu är det en hel vecka tills nästa gång men jag hoppas att D påminner dem att kila förbi
en sväng på onsdag kväll.
Det är min födelsedag då och en grattiskram från sina barn sitter ju aldrig fel.
I eftermiddag ska jag på lönesamtal.
Undrar vad man är värd för ökning detta året.
Ikväll är det privatlektion i standard igen.
Vi ska få det allra sista i valsen, sen blir det bara att nöta in koreografin så gott det går
för på lördag är det tävling i Stockholm som gäller.
Äntligen fredag
Ikväll är det afterwork som gäller.
Vi ska först hem till Skådaren en sväng för att grunda lite och sen bär det iväg till Red Lion
för att äta en bit och dricka gott öl.
Sedan får vi väl se vart våra fötter bär oss.
Kanske blir det karaoke...
Det blir kanske inte en 'riktig' afterwork eftersom vi slutar 12.30 på fredagar
och inte ska ses förrens vid 18-tiden.
Men det känns lite tidigt att börja vid lunch redan.
Barnen ska vara hos pappsen ikväll och inatt.
Tur att jag har snälla föräldrar som ställer upp när det behövs.
Lingonsylt och en Mariestads
När livet ger mer än du kan klara och dygnets tjugofyra timmar inte räcker till,
då ska du minnas den här berättelsen, berättelsen om syltburken och ölet.
Professorn i filosofi föreläser för sina elever om social kompetens och samlevnad.
Han har några saker på bordet framför sig.
När lektionen börjar, fyller han en stor och tom syltburk med golfbollar
och frågar studenterna om burken är full.
Alla nickar jakande som svar.
Så tar professorn en låda med små, färgade kulor och häller dem i burken.
Han skakar den lätt och kulorna hittar vägen till hålrummen mellan golfbollarna.
Igen frågar han om burken är full och studenterna nickar en gång till.
Nu tar professorn upp en påse med sand och häller den i burken.
Naturligtvis fyller sanden de hålrum som finns mellan golfbollar och kulor.
Återigen frågar han om burken är full och studenterna svarar ja.
Professorn tar då en stor burk öl och häller hela innehållet i syltburken,
som fyller upp hålrummen mellan sandkornen.
- Nu, säger professorn, anta att denna burk representerar ditt liv.
Golfbollarna är de viktiga sakerna i livet, din familj, dina barn, din hälsa, dina vänner,
det du älskar att göra, m.m.
Det är saker som gör ditt liv fullständigt.
Om så allt annat kring dig försvann och bara de sakerna återstod,
så skulle ditt liv ändå vara meningsfyllt.
- De små kulorna, fortsätter professorn, representerar de andra sakerna som betyder något.
Det kan vara ditt jobb, din bil, din motorcykel, ditt fritidshus, osv.
- Sanden, säger professorn vidare, är allt annat, den representerar de små sakerna.
Man kan säga att sanden är detaljerna i livet.
Om du först häller sanden i syltburken, blir det inte någon plats över
till de viktiga golfbollarna och småkulorna.
Detsamma gäller om du spenderar för mycket tid och energi på de små sakerna i livet,
då får du inte någon tid till de saker som är viktigast för dig.
- Koncentrera dig på de saker som är viktiga, manar professorn.
Lek med barnen, bjud din kära på middag, umgås med dina vänner.
Det finns alltid tid att städa huset och kasta soporna.
Ta hand om golfbollarna först, ta hand om det som verkligen betyder något.
Prioritera, resten är bara sand!
En av studenterna sträcker upp handen och undrar vad ölet representerar.
- Jag är glad att du frågar, ler professorn.
Det visar bara att hur fulländat ditt liv än är, så finns det alltid plats till en stor öl!
100 år från nu
Och håller andan lite till
Hjärtat stannar
Fan va ska jag ta mig till
För jag vet att 100 år från nu
Så kommer det alltid vara du
När jag blundar
Hur mycket kan man egentligen tycka om någon?
Såhär mycket har det inte känts någonsin, och det blir fortfarande bara mer och mer.
Jag är så otroligt rädd för att mista det.
Att han en dag ska tröttna på att vara med en 'avdankad' tvåbarnsmorsa och hitta någon utan.
Då kanske det inte räcker att vara glad, snäll, otjatig, positiv, bra på att laga mat, städa
och alla de där sakerna andra jag är grym på.
Jag försöker att inte tänka på det och för det mesta går det alldeles utmärkt, inga problem.
Men vissa dagar, som idag, kommer tankarna helt utan förvarning och ställer till det för mig.
Jag gillar inte dagar som idag.
Lökar
Kul, kul.
Vi pratar om att flytta ihop.
Jag vill gärna och har sagt att han får flytta in när som helst.
Det är så skönt att ha honom nära.
Att dela vardagen.
Han säger att han vill och att han måste sälja sin lägenhet.
Det är en hel massa praktiskt som måste lösas först antar jag.
Men jag hoppas att det fixar sig snabbt och att det inte blir något strul med nått.
Jag vet att det är snabbt galopperat och helt ärligt så är jag skiträdd för att han ska ändra sig
och säga att han hellre bor isär.
Jag har vant mig vid tanken på att det alltid ska vara vi,
under samma tak och med samma brevlåda.
Jag oroar mig säkert för ingenting.
Gör en höna av en fjäder inne i min huvudknopp.
Men jag säger inget till Anima, fast jag antagligen borde.
Jag är rädd att han bara tycker att jag är löjlig som känner det så.
Men jag blir orolig när jag inte är säker på vad han tänker
och om han verkligen menar allt han säger.
Fast det är klart, varför skulle han säga sådant som han inte menar.
Jag ska skärpa mig, inte oroa mig i onödan.
Jag tror ju på orden som kommer ur hans mun och de gör mig lycklig.
Just nu är jag i behov av en enormt stor kram...
...och en liten puss på pannan.
Tisdag
Det är en massa körande hit och dit, ett snabbt ihopslängande av middag och egen träning.
Jag somnar gott på tisdagskvällarna.
Idag är det lökplanteringsdag på jobbet.
Tulpaner, pingst- och påskliljor, snödroppar och blåstjärnor ska ner i backen.
Jag längtar redan till våren så att man kan njuta av alla vackra färger.
Är det konstigt att redan prata att bli sambo, köpa volvo, skaffa vovve, göra bäbisar?
Det borde nog kännas att det är för tidigt men det gör det inte.
Det känns helrätt.
Folk kommer nog tycka att vi är dumma i huvudet.
Men jag har slutat bry mig om vad andra tycker, jag vill göra det som känns rätt för mig.
Den som lever får väl se...
Vårdad
Barnen
Små och små, de är faktiskt rätt så stora men det är skönt ändå.
Det blev inte så mycket gjort hemma igår.
Efter middagen hade jag privatlektion och var inte hemma förrens
vid åttatiden igen och då var det kvällsmat och sängen som gällde för barnen.
Lite mysprat blev det såklart och en massa pussar och kramar.
Anima hade stora bekymmer om han överhuvudtaget skulle följa med hem igår.
Det är helt klart förståligt eftersom han inte känner barnen speciellt väl och jag skulle iväg.
Men som tur var följde han med och efter ett litet tag släppte spänningen för alla.
Han stannade när jag var och dansade och hjälpte W och Bubba att installera
och komma igång att spela Warcraft (ett datorspel).
När jag kom hem såg alla tre nöjda och glada ut och jag är superglad att det fungerar
bra dem emellan.
Dansen gick kanon och nu har vi fått nästan hela valskoreografin.
Vi ska få det allra sista idag på träningen.
Jag längtar.
Bläää...
Ska det vara så svårt att få leva sitt liv utan?
Det är det enda som gör mig ledsen nu för tiden.
En sådandär otrevlig klump i halsen ni vet,
och tårar som bara väntar på att jag ska låta dem rinna.
Helgens händelser
I fredags efter jobbet var jag en sväng på blodcentralen i Nordstan
och gjorde min plikt som medmänniska.
Jag var lite orolig om jag skulle få lämna blod denna gång eftersom jag hade lite lågt hb sist.
Men jag hade grymma värden denna gång och de tog gladeligen mina röda droppar.
Skönt.
På lördagen var det löksättardag och jobb för min del.
Vi hade ett underbart väder och dagen gick snabbt.
Jag fick lift av LL hem, i hans supersnygga Mustang.
Den mullrade mysigt.
På eftermiddagen var det fullt ös.
Först var jag och Anima och kollade på bil. En volvo s80, 2001a.
Den var jättefräsch och skön att åka i.
Kanske blir det en sådan. Vi ska kolla lite på v70 först bara, innan vi bestämmer oss.
Efter bil-titten åkte vi ut till Lerum och hälsade på två av Animas storasystrar och deras familjer.
Det var trevligt och de var jättelätta att snacka med och barnen var charmiga.
Efter det åkte vi till hans yngsta storasyster och fikade och pratade en stund.
Hon ska ha en bäbis om typ två veckor så hon har världens mage nu.
Påvägen hem tog vi en sväng förbi Animas lägenhet och hämtade den/ de andra
av hans tre käraste ägodelar (hans akustiska gitarr och hans elgitarr).
Han är kanon på att spela och jag verkligen älskar att ligga (eller sitta) och lyssna på plinket.
Jag fick den kärleken för gitarrspel i mina tonår då var jag under en kort period tillsammans med en kille som spelade gitarr för mig varje dag nämligen.
På kvällen kände jag mig lite nere.
Det hade varit så många goa ungar hela dagen så jag fick en sådan längtan efter mina egna.
Jag saknar dem när de inte är hos mig.
Igår var jag och fritränade med PK.
Det blev mest vals men vi dansade igenom de andra danserna lite snabbt också.
Vi ska försöka börja friträna varje söndag, vi måste nämligen få lite mer träningstimmar
för att utvecklas snabbare.
Det sista som hände denna helgen var en snabbsväng på IKEA för att inhandla ett skrivbord
till barnen, en datorstol till mig och Anima och gardiner till sovrummet.
Till råga på allt har jag blivit förkyld också.
Hostig och snuvig.
Det är synd om mig.
Draken 2
Orangeröd
Låg och jämrade så att jag skulle tycka synd om honom.
Alla fjäll var på plats, lite kraftigare konturer och ett färglagt huvud.
Nästa tid är i slutet på oktober och då blir det mer färg och mer smärta.
Jag tog ett par bilder i morse men glömde ta med kabeln för att kunna föra över dem.
Jag lägger upp dem ikväll så ni får se på konstverket.
Röda droppar
Brorsan kom förbi igår kväll.
Han hade en box rött med sig och tyckte att vi skulle ta ett glas till maten.
Jag tyckte det lät som en strålande idé och Anima nickade instämmande.
Finglas och vinkaraff hämtades fram och fyra timmar senare skvalpade det några få droppar
i botten på boxen.
Lite sliriga blev vi alla tre och jättetrevligt var det.
Det tåls att göra om helt klart.
Idag ska draken få kraftigare konturer och en massa fjäll.
Bilder kommer ikväll eller imorgon.
Det är så fin och finare kommer den att bli.
Ny makeup?
Jag var ju på standardträning igår och försökte nöta in den nya koreografin.
Det gick kanon och jag är grymt laddad inför kommande måndags privatlektion.
Då ska vi ju få resten på slingan.
Att få nya koreografier blir lite som en nytändning och gör att dansen blir en ny
utmaning att ta itu med.
Efter lektionen bokade vi in ytterligare privatlektioner för att få lite ordning på wienervalsen
innan tävlingen.
Vår standardlärare tyckte även att vi denna höst ska byta ut koreografierna
i de andra danserna också.
Allt för att det ska hända lite mer på golvet när vi dansar.
Jag ska även prata med hans danspartner för att få tips om hur jag ska sätta upp håret
och hurdan make jag ska lägga för att det ska bli lite mer tävling av det hela.
PK fick rådet att fundera över ett frackinköp eftersom vuxenpar får ha frack även i B-klass.
Vi pratade även om våra långsiktiga mål och hur det blir när vi börjar dansa som seniorer.
Det är i och för sig ett tag kvar dit, båda två måste nämligen vara över 35 år
och PK är ett par år yngre än mig.
Jag höll med vår lärare och jag tror att PK tycker lika.
Vi ska även försöka att börja friträna en gång i veckan för att snabbare få flyt
på de nya koreografierna.
Det är så skönt att det har blivit kul att dansa igen.
I våras var jag helt uttråkad och trött på det nämligen.
Fast det berodde inte på dansen egentligen utan på allt det andra som hände.
Tillsammans
Maten igår lagade vi tillsammans.
Jag skulle iväg och träna på den nya valsen så jag var aningens stressad
och hade inte riktigt tid och ro att bara sitta och titta på när Anima lagade maten.
Han fixade färs, salsa och tortillias.
Jag fixade grönsaker, kallsås och feta.
Ljud
Brak, bröt, knak, knäck, duns osv...
Surprise
Jag lovade på heder och samvete att inte tro att detta ska bli en vana.
Han ska fixa middagen.
Tacos blir det och det är ju smaskens.
Det gör mig ingenting att det är jag som lagar maten vanligtvis.
Jag gillar att laga met när jag har någon att äta den med och som uppskattar den.
Han tackar alltid och talar om hur gott det smakade.
Bara det gör att jag med glädje står vid spisen.
Seriöst...
Nu är det riktigt på riktigt.
Det var det i och för sig innan också, men nu har han börjat installera sig på allvar hos mig.
Igår flyttade en av hans tre käraste ägodelar in i mitt sovrum.
Hans dator.
Allt för att han ska kunna spela wow och ändå kunna vara i min närhet.
Jag tycker att det är en bra flytt för det är enligt mig bättre att han sitter hos mig
och spelar än hos sig.
Är han hos mig kan jag ju gå in och pussa lite på honom när lusten faller på
och så får man vakna tillsammans också.
Igår hade jag och PK privatlektion.
Det var vals som dansades och vi fick början på ett nytt program.
Det var lite klurigt men tusen gånger roligare än det gamla.
Hoppas vi lär oss alla nya turer och får ett bra flyt innan stockholmstävlingen den 20 oktober.
Vi får träna hårt.
Anima tyckte det var bra att vi fått ny koreografi, han märkte hur glad jag var när jag kom hem.
Jag blir glad av att dansa.