Snart över
Nu är denna dagen snart över.
Skönt.
Barnen har varit med kompisar vilket är roligt för dom men mindre kul för mig.
Jag tänker och oroar mig för mycket när de inte är i närheten utan vi är själva hemma.
Ut har jag inte heller kunnat gå för jag har ett eventuellt ryggskott på g
och det bästa då är att ligga platt och ta det lugnt.
Jag som gillar att vara ute i naturen när jag behöver lösa världsproblem.
Ikväll blir det spelkväll.
Yatzy, sagan om ringen och kanske talisman.
Det är kul. Jag gillar att spela spel.
Skönt.
Barnen har varit med kompisar vilket är roligt för dom men mindre kul för mig.
Jag tänker och oroar mig för mycket när de inte är i närheten utan vi är själva hemma.
Ut har jag inte heller kunnat gå för jag har ett eventuellt ryggskott på g
och det bästa då är att ligga platt och ta det lugnt.
Jag som gillar att vara ute i naturen när jag behöver lösa världsproblem.
Ikväll blir det spelkväll.
Yatzy, sagan om ringen och kanske talisman.
Det är kul. Jag gillar att spela spel.
Ändrade planer
Det blir ingen bananpir för mig idag.
Tappade lusten helt nu när inte brorsan ska med.
Biljetterma blir dock använda. MTs lillasyrra och hennes polare får dem.
Hoppas de får en kul dag och kväll.
Satt och räknade lite på hur ekonomin kan komma och se ut i framtiden.
Det var ingen upplyftande syn men jag hoppas på en rejäl löneförhöjning nu när avtalet är klart och blir det inte så får jag väl sluta handla så många skor.
Nu är det bara 2 veckor kvar till semestern och lugnet på Gullholmen.
Tappade lusten helt nu när inte brorsan ska med.
Biljetterma blir dock använda. MTs lillasyrra och hennes polare får dem.
Hoppas de får en kul dag och kväll.
Satt och räknade lite på hur ekonomin kan komma och se ut i framtiden.
Det var ingen upplyftande syn men jag hoppas på en rejäl löneförhöjning nu när avtalet är klart och blir det inte så får jag väl sluta handla så många skor.
Nu är det bara 2 veckor kvar till semestern och lugnet på Gullholmen.
Lite om allt
Satt kvar på jobbet igår, efter jag hade slutat alltså,
och började skriva min sms-roman igen.
Jag måste få ur mig orden, känslorna och eftersom det är stört omöjligt att skriva det här
så tog jag till ett worddokument.
Det är konstigt hur fingrarna bara kan fara fram över tangentbordet
och göra det man tänker till ord på en skärm.
Det blir lätt att skriva när huvudet är fullt.
Lättare än att säga det man tänker på, det låter så fjuttigt när orden kommer ur munnen.
De blir inte riktigt som jag vill då.
Jag blev inte riktigt klar med skrivandet så jag fortsätter närta vecka när jag får en ledig stund,
och lite lugn och ro.
Det blir nog efter jobbet en dag.
Nu är barnen hemma.
Det är skönt.
Jag åkte och hämtade dem igår hos mannens föräldrar, jag kände bara att jag bara
var tvungen att få krama om dem och ha dem nära över helgen.
Vi berättade för dem igår, eller egentligen var det jag som berättade och mannen satt tyst.
Dom sa inte så värst mycket om det egentligen men man kunde se att W blev ledsen
och han undrade vilka andra som visste.
Sam började prata om hur några av hans kompisar hade det och tyckte det skulle bli coolt att få sova i våningsäng. En stor fråga var även vart X-boxen skulle vara någonstans.
Barn är allt bra roliga ibland, även om situationen var väldigt allvarlig.
Det känns skönt att barnen vet om hur det är nu, då slipper man spela glad
hela tiden när dom är i närheten.
Gav bort adressen hit igår, vet inte om det var det smartaste
men det är lite sent att ändra sig nu.
Det spelar ju egentligen ingen roll jag skriver ju inga hemligheter här,
bara sådant jag tänker på och det är ju inte hemligt.
Du vet det där ordet Catarina, jag tror att även jag har drabbats.
och började skriva min sms-roman igen.
Jag måste få ur mig orden, känslorna och eftersom det är stört omöjligt att skriva det här
så tog jag till ett worddokument.
Det är konstigt hur fingrarna bara kan fara fram över tangentbordet
och göra det man tänker till ord på en skärm.
Det blir lätt att skriva när huvudet är fullt.
Lättare än att säga det man tänker på, det låter så fjuttigt när orden kommer ur munnen.
De blir inte riktigt som jag vill då.
Jag blev inte riktigt klar med skrivandet så jag fortsätter närta vecka när jag får en ledig stund,
och lite lugn och ro.
Det blir nog efter jobbet en dag.
Nu är barnen hemma.
Det är skönt.
Jag åkte och hämtade dem igår hos mannens föräldrar, jag kände bara att jag bara
var tvungen att få krama om dem och ha dem nära över helgen.
Vi berättade för dem igår, eller egentligen var det jag som berättade och mannen satt tyst.
Dom sa inte så värst mycket om det egentligen men man kunde se att W blev ledsen
och han undrade vilka andra som visste.
Sam började prata om hur några av hans kompisar hade det och tyckte det skulle bli coolt att få sova i våningsäng. En stor fråga var även vart X-boxen skulle vara någonstans.
Barn är allt bra roliga ibland, även om situationen var väldigt allvarlig.
Det känns skönt att barnen vet om hur det är nu, då slipper man spela glad
hela tiden när dom är i närheten.
Gav bort adressen hit igår, vet inte om det var det smartaste
men det är lite sent att ändra sig nu.
Det spelar ju egentligen ingen roll jag skriver ju inga hemligheter här,
bara sådant jag tänker på och det är ju inte hemligt.
Du vet det där ordet Catarina, jag tror att även jag har drabbats.
Depp
Hur är man egentligen när man är deprimerad?
Mamma tror att jag kanske har en depression och hon tycker att jag ska prata med någon
som kan sådana saker.
Jag känner mig inte deprimerad, inte på riktigt alltså.
Nedstämd, ledsen, trött på tillvaron, aptitlöshet, illamående och ett enormt behov
av att bli lämnad ifred känner jag däremot.
Men det kanske är att vara deprimerad.
Men det är konstigt, jag känner ju inte så jämt.
Inte när jag är själv med barnen, väldigt sällan på jobbet och bland vänner
och ytterst sällan i sällskapet av chaffören som ser till att jag får i mig frukost
några gånger i veckan.
Jag tänker för mycket på framtiden.
Oroar mig för allt möjligt.
Vill så mycket som jag inte kan påverka.
Jag vill ha lugn och ro.
Jag vill bli glad igen.
Jag vill vara själv.
Varför kan inte det bara accepteras.
Utan tjat och gnat.
Jag vill inte bli skälld på eller misstänkt för att jag inte alltid formulerar mig
på det mest genomtänkta sätt här i min blogg.
Här skriver jag orden som de kommer till mig, rätt av, och ibland blir det lite kepigheter.
Gillar man inte det som står ska man nog sluta läsa och aldrig titta hit igen.
Jag försöker ta var dag som den kommer,
utan att hoppas eller förvänta mig att allt ska bli tipp topp.
Jag försöker tänka att jag nog blir olycklig ett bra tag framåt och säkert
sviken och avvisad också.
Det känns som om det är bäst att tro och tänka sig det värsta,
då slipper jag bli besviken och sårad mer än nödvändigt.
Men det suger att behöva känna så.
Jag vill ju vara som jag brukar och se positivt på framtiden och hoppas att allt löser sig
precis så som jag vill, eller nästan i alla fall.
Jag fick några goda ord av en speciell person:
Se inte detta som slutet utan se på det som en början på något nytt, på något bra.
Han hade nog tröttnat på att stirra på min ledsna nuna och höra om mina problem tror jag.
Risken är väl att han har rätt, som vanligt.
Jag längtar efter vågornas brus och tystnaden och ensamheten på en öde ö.
Jag vill åka till Flatorna igen och titta på ristningarna i berget.
Leta efter gömda skatter.
Få veta hemligheter ingen annan vet.
Kan inte någon bara ta mig dit, snälla.
Men inte ens det lilla blir väl som jag vill.
Varför kan jag aldrig få som jag vill.
Varför kan du inte lita på det jag säger dig.
Varför kan du inte tro på mig.
Jag vill bara vara lycklig igen.
Lycklig varje dag, precis som jag brukade vara.
Mamma tror att jag kanske har en depression och hon tycker att jag ska prata med någon
som kan sådana saker.
Jag känner mig inte deprimerad, inte på riktigt alltså.
Nedstämd, ledsen, trött på tillvaron, aptitlöshet, illamående och ett enormt behov
av att bli lämnad ifred känner jag däremot.
Men det kanske är att vara deprimerad.
Men det är konstigt, jag känner ju inte så jämt.
Inte när jag är själv med barnen, väldigt sällan på jobbet och bland vänner
och ytterst sällan i sällskapet av chaffören som ser till att jag får i mig frukost
några gånger i veckan.
Jag tänker för mycket på framtiden.
Oroar mig för allt möjligt.
Vill så mycket som jag inte kan påverka.
Jag vill ha lugn och ro.
Jag vill bli glad igen.
Jag vill vara själv.
Varför kan inte det bara accepteras.
Utan tjat och gnat.
Jag vill inte bli skälld på eller misstänkt för att jag inte alltid formulerar mig
på det mest genomtänkta sätt här i min blogg.
Här skriver jag orden som de kommer till mig, rätt av, och ibland blir det lite kepigheter.
Gillar man inte det som står ska man nog sluta läsa och aldrig titta hit igen.
Jag försöker ta var dag som den kommer,
utan att hoppas eller förvänta mig att allt ska bli tipp topp.
Jag försöker tänka att jag nog blir olycklig ett bra tag framåt och säkert
sviken och avvisad också.
Det känns som om det är bäst att tro och tänka sig det värsta,
då slipper jag bli besviken och sårad mer än nödvändigt.
Men det suger att behöva känna så.
Jag vill ju vara som jag brukar och se positivt på framtiden och hoppas att allt löser sig
precis så som jag vill, eller nästan i alla fall.
Jag fick några goda ord av en speciell person:
Se inte detta som slutet utan se på det som en början på något nytt, på något bra.
Han hade nog tröttnat på att stirra på min ledsna nuna och höra om mina problem tror jag.
Risken är väl att han har rätt, som vanligt.
Jag längtar efter vågornas brus och tystnaden och ensamheten på en öde ö.
Jag vill åka till Flatorna igen och titta på ristningarna i berget.
Leta efter gömda skatter.
Få veta hemligheter ingen annan vet.
Kan inte någon bara ta mig dit, snälla.
Men inte ens det lilla blir väl som jag vill.
Varför kan jag aldrig få som jag vill.
Varför kan du inte lita på det jag säger dig.
Varför kan du inte tro på mig.
Jag vill bara vara lycklig igen.
Lycklig varje dag, precis som jag brukade vara.
Nu är det gjort
Nu har jag gjort det.
Mannen vet inget än men han lär undra om han läser detta.
Han har i och för sig sagt att han aldrig mer ska läsa min blogg men man vet ju aldrig.
Mannen vet inget än men han lär undra om han läser detta.
Han har i och för sig sagt att han aldrig mer ska läsa min blogg men man vet ju aldrig.
På lördag blir det Metaltown på bananpiren.
Det ska bli kul synd bara att brorsan hade dubbelbokat sig och inte kan gå med längre.
Vem ska nu hålla reda på mig.
Är det någon som känner för att gå så har jag en biljett över.
131 såg jag precis som jag sa.
Idag känner jag mig lite deppig och nere.
Jag vill ju vara glad.
Tänker på några ord jag läste hos a5:
Om en glad skit inte är glad, är den då bara en skit?
Jag hoppas inte det är så, jag vill ju inte vara en skit.
Jag längtar till semestern fortfarande.
Förstår inte riktigt hur jag ska klara av alla dagar fram tills dess.
Och när kommer egentligen solen och värmen tillbaks?
Det ska bli kul synd bara att brorsan hade dubbelbokat sig och inte kan gå med längre.
Vem ska nu hålla reda på mig.
Är det någon som känner för att gå så har jag en biljett över.
131 såg jag precis som jag sa.
Idag känner jag mig lite deppig och nere.
Jag vill ju vara glad.
Tänker på några ord jag läste hos a5:
Om en glad skit inte är glad, är den då bara en skit?
Jag hoppas inte det är så, jag vill ju inte vara en skit.
Jag längtar till semestern fortfarande.
Förstår inte riktigt hur jag ska klara av alla dagar fram tills dess.
Och när kommer egentligen solen och värmen tillbaks?
Den bästa...
Månen som vittne
Jag har en ny favoritlåt.
Både text och melodi är helt underbar.
You look so happy when you sleep
Calm and safe and soft and free
You are so sweet and you're unique
From your tousled hair to your feet
I've never told you how I feel
But I spell your name L.O.V.E.
The stars in the sky
Are my witness tonight
As you lie by my side
I've made my choice
The mid winter moon
Is my witness tonight
As you sleep by my side
I've made my choice
For life
I don't want to move too fast
Cause I really want this fling to last
I've never told you how I feel
But I spell your name L.O.V.E.
The stars in the sky
Are my witness tonight
As you lie by my side
I've made my choice
The mid winter moon
Is my witness tonight
As you sleep by my side
I've made my choice
For life
Weeping Willows - The moon is my witness
Både text och melodi är helt underbar.
You look so happy when you sleep
Calm and safe and soft and free
You are so sweet and you're unique
From your tousled hair to your feet
I've never told you how I feel
But I spell your name L.O.V.E.
The stars in the sky
Are my witness tonight
As you lie by my side
I've made my choice
The mid winter moon
Is my witness tonight
As you sleep by my side
I've made my choice
For life
I don't want to move too fast
Cause I really want this fling to last
I've never told you how I feel
But I spell your name L.O.V.E.
The stars in the sky
Are my witness tonight
As you lie by my side
I've made my choice
The mid winter moon
Is my witness tonight
As you sleep by my side
I've made my choice
For life
Weeping Willows - The moon is my witness
Styrka
Det krävs styrka för att bli en duktig breakdansare.
Seendet
Är det normalt att ha ett fält lite ungefär klockan 17 där det bara är blurrigt.
Jag kan inte se ordentligt längre.
Jag bara undrar.
Får se om det blir bättre under dagen, annars får jag väl ringa nån läkare eller så...
Jag kan inte se ordentligt längre.
Jag bara undrar.
Får se om det blir bättre under dagen, annars får jag väl ringa nån läkare eller så...
...
130
och imorn blir det 131.
och imorn blir det 131.
Illa
Jag ska bli nykterist.
Det blev alldeles för mycket vätska igår och ävan om kvällen var grymt rolig med god mat, dåliga snapsvisor, strutfotboll, kubb och studsmattehoppning så vet jag inte om jag någonsin vill bli bakis igen.
Jag ska försöka äta lite och sen blir det sängen igen.
Hoppas jag kan somna om och vakna om några timmar och må bättre.
Telefonen tog jag med igår även om jag hade tänkt att låta bli.
Ett misstag av mig.
Inte för att jag ringde upp utan för att jag blev uppringd.
Att skälla i luren är inte riktigt min melodi och det var inte riktigt det som var meningen med det hela.
Nu vill jag ha glass. Jag är beroende.
Det blev alldeles för mycket vätska igår och ävan om kvällen var grymt rolig med god mat, dåliga snapsvisor, strutfotboll, kubb och studsmattehoppning så vet jag inte om jag någonsin vill bli bakis igen.
Jag ska försöka äta lite och sen blir det sängen igen.
Hoppas jag kan somna om och vakna om några timmar och må bättre.
Telefonen tog jag med igår även om jag hade tänkt att låta bli.
Ett misstag av mig.
Inte för att jag ringde upp utan för att jag blev uppringd.
Att skälla i luren är inte riktigt min melodi och det var inte riktigt det som var meningen med det hela.
Nu vill jag ha glass. Jag är beroende.
sms
Satt och skrev ett sms alldeles nu.
Det blev en mindre roman, så personen det var avsett för får nog aldrig läsa det.
Jag kommer bara att bli uppfattad som patetisk, desperat och dum i huvudet
och det vill ju ingen normal människa.
Kanske skickar jag det vid ett annat tillfälle eller bara visar det, utan att skicka.
Det är så mycket jag vill, både säga, visa och göra men jag är tvungen att hejda mig.
Jag vill inte skrämma bort, jag grabbar tag i minsta halmstrå,
i allt som får min näsa att hålla sig över vattenytan.
Jag hoppas att framtiden blir så som jag vill.
Jag längtar till hösten.
Då inbillar jag mig att allt är bättre.
På det ena eller det andra sättet.
Vart är mitt liv påväg?
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Uppdatering 10 minuter senare:
Jag raderade hela skiten.
Det är bäst att det blir osagt/ oläst.
I alla fall just för stunden.
Min mamma har skällt på mig.
Tycker jag ska tänka mig för, noga, noga.
Jag vet att hon vill mitt bästa, men mammor ska inte skälla och förmana.
De ska bara lyssna och finnas där.
Jag tänker så det knakar... bara så ni vet.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ytterligare 5 minuter har gått:
Nu var jag påväg att skriva samma roman via mail men hejdade mig halvvägs och raderade.
Nu ska jag gå på fest och telefonen lämnar jag hemma.
Bara för att vara på den säkra sidan.
Det blev en mindre roman, så personen det var avsett för får nog aldrig läsa det.
Jag kommer bara att bli uppfattad som patetisk, desperat och dum i huvudet
och det vill ju ingen normal människa.
Kanske skickar jag det vid ett annat tillfälle eller bara visar det, utan att skicka.
Det är så mycket jag vill, både säga, visa och göra men jag är tvungen att hejda mig.
Jag vill inte skrämma bort, jag grabbar tag i minsta halmstrå,
i allt som får min näsa att hålla sig över vattenytan.
Jag hoppas att framtiden blir så som jag vill.
Jag längtar till hösten.
Då inbillar jag mig att allt är bättre.
På det ena eller det andra sättet.
Vart är mitt liv påväg?
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Uppdatering 10 minuter senare:
Jag raderade hela skiten.
Det är bäst att det blir osagt/ oläst.
I alla fall just för stunden.
Min mamma har skällt på mig.
Tycker jag ska tänka mig för, noga, noga.
Jag vet att hon vill mitt bästa, men mammor ska inte skälla och förmana.
De ska bara lyssna och finnas där.
Jag tänker så det knakar... bara så ni vet.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ytterligare 5 minuter har gått:
Nu var jag påväg att skriva samma roman via mail men hejdade mig halvvägs och raderade.
Nu ska jag gå på fest och telefonen lämnar jag hemma.
Bara för att vara på den säkra sidan.
Röd
Det finns en massa som är rött.
Blod (jag är blodgivare), kärleken och dessa underbara klätterrosor
som finns att skåda på Fredriksdals trädgårdar.
Doftade gott gjorde de också...
Blod (jag är blodgivare), kärleken och dessa underbara klätterrosor
som finns att skåda på Fredriksdals trädgårdar.
Doftade gott gjorde de också...
Typiskt
Det är så jä..a typiskt.
Danslägret jag ska vara med på har blivit flyttat och det gör att jag inte längre kan gå på 'Way out west' i slottsskogen med Catarina.
Jag blir så sur.
Grrrr...
Skit också.
Danslägret jag ska vara med på har blivit flyttat och det gör att jag inte längre kan gå på 'Way out west' i slottsskogen med Catarina.
Jag blir så sur.
Grrrr...
Skit också.
Nytt
129
Det går inte fort men det går åt rätt håll.
Det går inte fort men det går åt rätt håll.
Illusion, Lycka och Natur
Eftersom jag inte har haft ork att tisdagstema på ett tag så kommer här en liten uppdatering.
Illusion (i trippel upplaga)
Lycka (att grillsäsongen äntligen har kommit igång på allvar)
Natur (som jag ser när jag ligger på stranden)
Illusion (i trippel upplaga)
Lycka (att grillsäsongen äntligen har kommit igång på allvar)
Natur (som jag ser när jag ligger på stranden)
Sommarlov
Nu är det äntligen sommarlov för barnen.
Sam ska i och för sig vara på fritids en vecka till men sen blir det tre veckor hos farmor och farfar, en vecka på Gullholmen, några dagar i skåne och resten hemma i stan.
Denna avslutningen klarade jag mig utan att börja gråta.
Det är något med just avslutningar och alla sommarsånger och glada barn
som gör att mina tårar börjar rinna lite. Det har varit så ända sen jag gick i sjunde klass och det verkar inte gå över. Detta året stod dock min pappa och bror bredvid och fjantade sig så det var väl därför tårtrenden bröts.
I helgen blir jag helt själv.
Mannen ska med W och spela fotbollscup i dagarna tre och Sam ska till farföräldrarna.
Det ska bli riktigt skönt att bara rå om sig själv och förhoppningsvis vara lite utvilad på måndagsmorgonen. Det är alldeles för mycket att göra på jobbet nu och även om det är roligt med sommar på jobbet så behöver man lite lugn ibland.
Nu är det bara fyra veckor kvar tills semestern.
Jag längtar...
Sam ska i och för sig vara på fritids en vecka till men sen blir det tre veckor hos farmor och farfar, en vecka på Gullholmen, några dagar i skåne och resten hemma i stan.
Denna avslutningen klarade jag mig utan att börja gråta.
Det är något med just avslutningar och alla sommarsånger och glada barn
som gör att mina tårar börjar rinna lite. Det har varit så ända sen jag gick i sjunde klass och det verkar inte gå över. Detta året stod dock min pappa och bror bredvid och fjantade sig så det var väl därför tårtrenden bröts.
I helgen blir jag helt själv.
Mannen ska med W och spela fotbollscup i dagarna tre och Sam ska till farföräldrarna.
Det ska bli riktigt skönt att bara rå om sig själv och förhoppningsvis vara lite utvilad på måndagsmorgonen. Det är alldeles för mycket att göra på jobbet nu och även om det är roligt med sommar på jobbet så behöver man lite lugn ibland.
Nu är det bara fyra veckor kvar tills semestern.
Jag längtar...
Livet just nu
Det har inte blivit mycket skrivet här det senaste och tyvärr kommer det nog bara en del sporadiska inlägg under en tid framåt också.
Mitt liv suger precis som det gjort ett tag nu och även om inte maten växer i munnen längre har jag fruktansvärt svårt att äta. Allt annat är svårt också för den delen.
Det enda som igentligen ger någon slags ro är jobbet.
Där måste jag vara fokuserad och blir på det sättet tvingad att tänka på annat.
Jag kan som ni säkert förstår inte skriva om vad som händer i mitt liv här, med hänsyn av andra inblandade, kanske jag gör det senare när det har blivit någon slags rätsida på tillvaron.
En sak jag kan skriva om var att jag i helgen fick en fråga om att åka med till rörö.
Jag tackade ja och på lördagseftermiddagen var vi påväg dit i en lagom stor snipa.
Väl där blev det grillning och allsång till vackra toner av gitarr, dragspel och ukulele.
Det var nån båtförening som hade fest i hamnen så det var mycket trevligt folk där.
Kvällen blev sen och natten lite kylig.
Jag sov väl sådär, det kluckar nämligen en massa när man ligger i en båt.
Det var nog första gången på flera månader som jag kände mig som vanligt.
Den gamla vanliga rumbaqueen visade sig och livet lekte. Tyvärr så stannade hon inte kvar utan försvann kvickt när verkligheten kom närmare och närmare.
Jag hoppas att det blir fler båtturer.
Det är i och för sig inget jag räknar med men hoppet är det sista som lämnar människan sägs det ju.
...
128