rumbaqueen

Vi, eller egentligen Anima och hans pappa har rivit ner en vägg och byggt upp två nya.
Jag har agerat alltiallo samt rivit ner tapeter, målat med patentfärg och servat med kaffe och mat.
 
Nu har W och Bubba var sitt jättestort sovrum.
Jag ska bara spackla, slipa och tapetsera dem först.
Och så ska golvet in också.

Bilder finns i massor.
Ska försöka hinna lägga upp några ikväll.

Jammiz har flyttat hem till Brorsan denna veckan.
Tur att jag har en så snäll lillebror som ställer upp så att vi slipper ha dåligt samvete
för att lämna Jammiz ensam hela tiden.

är tiden då vi är godsägare ;) på riktigt.
Då är nycklarna våra, vi är miljonärer i skulder och en sommar av renovering stundar.

Jag är så glad så jag nästan spricker :D

Vi ska sova i huset i natt.
Tanten lämnade kvar en hörnsoffa så allt som behövs är kudde och täcke.

Idag blir det en massa hopplasteg för mig.
Det bara måste jag när jag är glad och lycklig.

Fick några tänkvärda rader av MT nu i helgen.
Läs och begrunda hur vi allt som oftast beter oss mot våra närmaste.

F A M I L Y

I ran into a stranger as he passed by,

'Oh excuse me please' was my reply.

He said, 'Please excuse me too;

I wasn't watching for you.'

We were very polite, this stranger and I.

We went on our way and we said goodbye.

But at home a different story is told,

How we treat our loved ones, young and old.

Later that day, cooking the evening meal,

My son stood beside me very still.

When I turned, I nearly knocked him down.

'Move out of the way,' I said with a frown.

He walked away, his little heart broken.

I didn't realize how harshly I'd spoken.

While I lay awake in bed,

God's still small voice came to me and said,

'While dealing with a stranger,

common courtesy you use,

but the family you love, you seem to abuse.

Go and look on the kitchen floor,

You'll find some flowers there by the door.

Those are the flowers he brought for you.
He picked them himself: pink, yellow and blue.

He stood very quietly not to spoil the surprise,

you never saw the tears that filled his little eyes.'

By this time, I felt very small,

And now my tears began to fall.

I quietly went and knelt by his bed;

'Wake up, little one, wake up,' I said.

'Are these the flowers you picked for me?'

He smiled, 'I found 'em, out by the tree.

I picked 'em because they're pretty like you.

I knew you'd like 'em, especially the blue.'

I said, 'Son, I'm very sorry for the way I acted today;

I shouldn't have yelled at you that way.'

He said, 'Oh, Mom, that's okay.

I love you anyway.'

I said, 'Son, I love you too,

and I do like the flowers, especially the blue.'

FAMILY

Are you aware that if we died tomorrow, the company

that we are working for could easily replace us in

a matter of days.

But the family we left behind will feel the loss

for the rest of their lives.

And come to think of it, we pour ourselves more

into work than into our own family,

an unwise investment indeed,

don't you think?

Idag var vi hos veterinären, jag och Jammiz.

Hon blev vaccinerad, chippad och hälsoundersökt.
Allt var tipp topp såklart.
Nu har jag precisförsäkrat henne också, så nu kan hon bli sjuk eller skadad
utan att ruinera sin husse och matte.

På vägen hem från jobbet blev jag tvungen att gå in på en zooaffär och handla lite fler roliga leksaker till henne.
Bara för att hon var så duktig idag.

Vet ni förresten hur svårt det är att skriva inlägg med en kisse som ska promenera på
tangentbordet stup i kvarten.

Ugh, en sån pissdag.

Det räcker tydligen inte med att det är tredje helgen i rad som jag jobbar
och jag är trött inte bara i kroppen utan även långt inne i själen.

Livet, eller idiotiska typer, måste ställa till det ännu mer.

Jag blir tokig på alla otacksamma och egoistiska skitstövlar som bara tänker på sig själva och sitt.
De som antagligen inte ens i sin vildaste fantasi kan få för sig att frivilligt göra något för någon annan.
Som inte bara kan säga att man har gjort något bra utan måste klämma in ett men...
i slutet på varje mening.
De som tror att de är allvetande och att det som de tycker är det enda rätta.

Jag blir så jä..a trött.

Det bästa kanske är att bli likadan själv.
Bara skita i allt och alla.
Inte bry sig om man trampar på tårna, kör över eller osynliggör sina medmänniskor.

Nu ska jag hem och sova.
Skaffa mig nya krafter så att idioterna kan hålla på med sitt ett tag till.
För mig lär ingen någonsin bry sig om i alla fall.
Det är bara att härda ut och hoppas att någon gång så kanske saker och ting förändras.
Det gör jag bäst utvilad dock.

Jag bara gnäller, jag vet...
Men ibland rinner bägaren över.