rumbaqueen

Nu har jag läst ut boken och jag tycker att den var lite lagom underhållande.
Eftersom jag är en 70-talist känner jag igen mig en hel del och blir självklart påmind om
hur vi hade det i vårat så kallade DDR-Sverige.
Men vad ska jag läsa nu? Vi har hur många böcker som helst och ändå är det så svårt att välja.
Tips någon?

Lånade ut bilen igår till Catta och Jonny.
 Blev glatt överraskad då Jonny kom tillbaka med nyckeln och hade köpt med sig vindruvor,
 en påse Polly och en Amelia till mig.
Glad blev jag, jätteglad.

Tack.

Hittade en gullig länk hos Karolina.
Jag lånar den och hoppas alla mina bloggvänner som skriver sitt namn blir lite gladare
och tänker på att alla människor är speciella för någon.

Du är speciell

Igår var ingen rolig dag.

Jag har käkat en värktablett som heter 'Panocod 500mg' för att det inte ska göra så ont i foten.
Igår hade jag nog alla biverkningar som man kan få av den tabletten.
Yrsel, dåsighet, illamående och så svullnade mitt ansikte så att mannen tyckte jag såg ut som om jag hade gått tre ronder med Laila Ali. Jag kunde inte äta och knappt dricka för att jag mådde illa och kräktes regelbundet under hela dagen. Jag var så yr så att jag endast med stor möda kunde ta mig till toaletten för att kissa. Fick faktiskt krypa dit för att inte ramla omkull.
Jag sov i så gott som hela dagen. Vaknade bara var 40:onde minut för att kräkas.
När jag låg där och kände mig som ynkligast beslöt jag mig för att sluta ta Panocod och gå över till 'Panodil forte' som jag skulle ta när Panocoden var slut och den värsta smärtan hade lagt sig.
Jag har hellre ont än att vara helt okontaktbar.

Idag känns det bättre och jag har varit uppe och suttit i min Lunna-fotölj och ätit frukost. För att fördriva tiden har jag börjat läsa en bok som heter 'Två nötcreme och en moviebox'.
Det blir nog en riktigt trevlig läsning tror jag.

Såhär ser min fot ut nu, med en massa bandage förståss. Det ska sitta på till den 14/2 då jag ska på återbesök och röntga foten och ta bort stygnen. Ska bli spännande att få se hur foten ser ut då.

Så var det gjort. Stortån är uträtad och knölen är borta.

Åkte till sjukhuset i morse och var den förste patienten den dagen. Skönt att slippa ligga och vänta på att det skulle bli min tur. Operationen gjordes under lokalbedövning och tog bara 35 minuter.
Kirurgen, operationssköterskan och narkossköterskan var riktigt trevliga och pratade och skojade med mig nästan hela tiden. Dom tyckte nog att jag var lite skruvad när jag sa att jag helst skulle vilja sätta mig upp och titta på när dom skar och sågade i mig. 
Ingreppet gick bra och jag hade ett fint skelett fick jag veta när allt var klart.

När jag vid lunchtid var på väg hem och tog en sväng förbi apoteket för att hämta ut receptet på värktabletter så hände det drastiska. Mitt blodsocker försvann nog helt för jag blev illamående,
började kallsvettas och höll på att svimma Mannen sa att jag var helt kritvit i ansiktet och blev mycket orolig för mig. Som tur var såg en som jobbade på apoteket det och kom med vatten och dextropurtabletter. Sen fick jag följa med apoteks-sköterskan in i hennes lilla rum och lägga mig där tills jag mådde bättre. Mannen blev ivägskickad att köpa banan och festis så att jag skulle få något i magen. När jag hade ätit och druckit lite kändes allt som vanligt igen och jag och mannen fick åka hem.
Lokalbedövningen sitter fortfarande i och det känns som om foten är helt stum när jag tar på den.
Hoppas att det inte gör jätteont när den släpper.

Såhär såg foten ut före operationen och jag kommer med nya bilder så fort bandaget är av. 
Den vänstra är det som har blivit skuren, sågad och skruvad i.

Nu har granen blivit avklädd och utkastad på balkongen, allt julpynt står i vardagsrummet i väntan på att bli omsorgsfullt nerpackat i lådor för att sedan förpassas till den mörka källarskrubben. Hoppas inte julprydnader har känslor för då skulle dom inte vara så glada just nu. Jag som gillar julen så, varför måste det vara nästan elva månader kvar till nästa gång. En evig väntan känns det som.



Nu ska jag in i duschen och frächa upp mig lite och sen ska jag gå ner till Catta och sippa på ett glas rött och snacka lite om allt och inget. Det ska bli kul för det var så längesen vi sågs.

Söker efter en bra bild på en gran och vad kommer som andra träff tror ni?
Jo, denna galning.
Det måste göra fruktansvärt ont.

Spottade 077 idag, numrena flyger förbi i en rasande fart för tillfället.
Kanske blir jag klar innan pensionen.

Räknade på hur många år det skulle ta för mig att nå 999 och med min takt skulle det ta cirka 27 år.
Jag har alltså att göra ett bra tag till.

Idag blir det tårta för jag har precis haft 500 unika besökare på min lilla blogg.

076 står på min pakering hemma, varför ska det vara så svårt att hitta 075?

Jag vet att det är aningens försent men man kan ju njuta av de gamla kalendrarna
och hoppas på en ny till nästa december.

Har ni vägarna förbi Mäster Samuelsgatan i huvudstaden och behöver en festblåsa, brudklänning
eller nått i den stilen tycker jag att ni ska kika in i denna lilla butiken.