rumbaqueen

I mitt liv finns det en begränsad skara människor som det räcker för mig att tänka på
för att jag ska bli på gott humör, känna mig sprallig och bli varm inombords.
Jag kan inte förklara, men det är en väldigt speciell känsla, nästan som att vara förälskad
fast inte riktigt lika. Jag är ju inte kär i allihop. Det är bara en väldigt närbesläktad känsla den här som jag känner.
Förutom barnen som självklart är en del av denna begränsade skara människor består den även av
Catta som förövrigt är den enda tjejen bland dessa personer.
Sen är det brorsan, Johan, pappa, Boullen och LS. 
Många killar är det men jag tror att det beror på att jag i hela mitt liv alltid har haft lättare att komma överens och umgås med killar. Tjejer kan vara så knepiga ibland.

De flesta bland dessa personer känner jag ganska väl men med ett undantag:
LS känner jag enbart genom dansen och jag vet inte så mycket om dem förutom det lilla jag har fått reda på där, men ändå har de något som tilltalar mig.
Jag har ingen aning om vad det är men det finns där och gör mig glad.

För de flesta av dessa personer har denna känslan hos mig funnits redan från början,
innan jag lärde känna dem ordentligt (som det där berömda klicket,
kärlek vid första ögonkastet, ni vet) och hos några av dem har känslan kommit senare,
när jag känt dem ett tag.