Varför

Varför kan jag inte bara ta det lugnt när jag är hemma?
När jag är borta känns det alltid bättre.
Jag tar det hela med ro då.
Känner ingen stress utan känner mig i stort sett nöjd med min stundande livssituation.

Men det räcker att jag har varit hemma ett par timmar så kommer oron krypande.
Den där klumpen i halsen, ringen som kramar runt hjärtat, irritationen, ledsamheten
och känslan av att vara den mest ensamma människan på jorden.

Nu är det en månad tills jag ska flytta, jag längtar dit.
En månad tills jag kan bli som vanligt igen, tills jag får ro i kroppen.
Undrar ibland hur jag ska klara att vänta så länge, för det känns som en hel evighet.

Mannen säger inte så mycket längre, han har gett upp hoppet.
Låter mig gå.
Det är bra.
För allas skull.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag fick för ett litet tag sedan reda på att jag inte är älskad längre.
Jag är nu mer oälskad.

Vad känner jag för det kan man ju undra?
Man skulle nog tro att jag blev i alla fall lite ledsen men jag känner ingenting särskilt.
Det känns precis som vanligt.

Jag har inte känt mig älskad det senaste året, vilket i och för sig är ganska tragiskt,
så därför är det liksom ingen chock när jag nu får höra det i ord.
Jag påstår inte att mannen inte har älskat mig, för det har han säkert,
men han har varit otroligt dålig på att visa det.
Det är en av anledningarna till att vi är där vi är idag.

Det är något att tänka på, att komma ihåg inför framtiden.
Både för mannen och mig, så att det aldrig blir så igen.
Det är kanske även det som gör att jag inte längre tänker hålla inne med vad jag känner,
att själv vara ännu tydligare med vad mitt hjärta rymmer, oavsett hur utgången blir.
Det är bättre att vara tydlig och tala om, att visa, än att bittert ångra sig
när det redan är för sent.
Det tror i alla fall jag.

Kommentarer
Postat av: Andreas

Du har så rätt i att det är bättre att med en gång öppna sina hjärtan och säga vad de rymmer, än att vänta. Annars kommer kanske den dagen då kärleksbevis som ges och tas emot slutar att ges eller tas emot. Kan man inte prata om det i tid får båda kämpa på var för sig, och känna hur man stångar sig blodig i sina försök. Jag tror det är bättre att försöka tillsammans, och då måste man ju kommunicera.

2007-08-15 @ 17:37:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback