rumbaqueen

Ibland blir jag bara så jäkla trött på mig själv.

Varför orkar jag bry mig/ engagera mig?

Varför låter jag det komma åt mig?

Varför kan jag inte bara ha en lite mer realistisk och normal syn på tillvaron?

Jag har väl babblat om det förut någon gång, det här med min korkade blåögdhet.

Min förmåga att sålla i informationen så att jag bara hör det jag vill höra.

Det där med att jag väljer att tro på det som sägs, oftast utan att ifrågasätta.

Det är skit när jag tvingas se verkligheten som den är
och speciellt då den inte överensstämmer med vad jag trodde eller ville.

Det gör mig ledsen och så otroligt trött på mig själv.

Jag måste sluta upp med att vara så...

Jag har försökt sluta några gånger, men det är svårt och gör att jag känner mig 
som en negativ surkärring och det är det sista jag vill vara.

Jag kommer väl inte lyckas ändra mig denna gången heller,
så om ett halvår eller så kommer det väl ett liknande inlägg som detta.

Beteendet finns väl i mina gener.

Rumbaqueen = En naiv brud som då och då låter verkligheten komma ikapp.