rumbaqueen

Något jag gillar otroligt mycket är stjärnor.

Det finns inte mycket som är bättre en klar och kall vinternatt, när snön ligger gnistrande på marken och luften är sådär härligt krispig, som att lägga sin ner på en snötäckt bergshäll och bara titta upp på stjärnorna.
Det första jag slås av varje gång är att det är så otroligt många.
Det verkligen kryllar av dem. Att se en del av vår galax, vintergatan, och det oerhörda myller av stjärnor
och veta att jag är en del av något oändligt.
Det andra är en känsla av litenhet och glädje.
Att lilla jag har en sådan otrolig tur att leva på vår gröna fina jord.
Det får i alla fall mig att vilja ta tillvara och göra det bästa av varje dag. Natt också för den delen.
 
En sak som jag däremot inte känner är ensamhet.
Även om vår planet bara är en liten, liten plutt och det finns så otroligt mycket tomhet och ingenting i universum
känner jag min inte ensam.
Jag har turen, antar jag, att ha riktigt goda vänner.
Kanske inte så jättemånga, men de jag har är sådana där som man kan lita på i vått och torrt.
Jag har även fördelen att ha en hel drös med bekanta, eller det man kanske kallar vänner till vardags
och så har jag ju även min familj som jag älskar över allt annat och som älskar mig.

Det finns nog inget vackrare än stjärnor.