rumbaqueen

Jag hade glömt bort att jag faktiskt gillar Metallica jättemycket.
Feta gitarr-riff och  hårda trummor, me like...

Speciellt det svarta albumet (från -91 tror jag).
Det lyssnades en hel del på det på den tiden.

So close, no matter how far
Couldn't be much more from the heart
Forever trusting who we are
and nothing else matters

Never opened myself this way
Life is ours, we live it our way
All these words I don't just say
and nothing else matters

Trust I seek and I find in you
Every day for us something new
Open mind for a different view
and nothing else matters


Tänk vad man kan komma på av att få höra lite gitarrplink.