rumbaqueen

Idag fick jag min första allergivaccinationsspruta.

Hund och katt är det meningen att jag ska bli mindre känslig mot.
Jag håller tummarna på att det fungerar och även om inte allergin försvinner helt
så kanske det blir så pass bra att det går att ha hund i vårt framtida hus hyfsat nära havet.
Huset ska ligga en lagom bit från stan, ha en stor härlig trädgård (gärna bergig)
och vara sådär lagom stort.

Funderade lite på bussen hem idag om det där med vart hemma är någonstans.

Jag har väl insett och accepterat att Anima kommer att ha två hemma ett tag.
Även om jag skulle vilja att det bara var här i H som hemma var.
Eller kanske i en helt ny lägenhet som vi skaffar tillsammans.
Men han känner väl själv när han är redo att sälja sin lägenhet och flytta ihop på riktigt.
Förhoppningsvis blir det snart, men det får ta den tiden det tar.
Det är som de vise säger: Bara att gilla läget.

Jag får ju tänka på att flytta ihop är en enormt mycket större omställning för honom än för mig.
Jag är van att ha en massa människor runt omkring 24 timmar om dygnet.
Han får ju inte bara mig utan även två barn varannan vecka och det är klart
att det blir lite annat än hur det brukar vara för honom.
Men jag tycker att det fungerar bättre och bättre (i vår nya familjekonstellation)
och vi försöker prata igenom eventuella problem och irritationsmoment som uppstår
ganska omgående, så att de kan tas ur världen snarast möjligt.

Hur som helst har jag all tid i världen att vänta på honom...
...något som jag förövrigt gör med glädje.
(även om jag innerst inne såklart önskar att väntan blir kort)

Jag vet ju att han älskar mig och att jag älskar honom.

Tjoo och tjim...