rumbaqueen

Två dagar fungerar bra men nu när tredje dagen har kommit en bit på väg
kommer den krypande.
Den där saknaden som känns inne i magens djup.

Jag som trodde att det inte skulle bli lika mycket nu när barnen är hos mig
och den mesta av min tid och mina tankar rör dem.
Fast det är klart, den värsta saknaden kommer när de inte är i närheten.
På kvällen när de har somnat eller som nu på jobbet.

Jag vill träffas nu.
Pussas och kramas lite, vila ögonen på fina du och höra rösten.
Jag vill inte vänta till helgen eller nästa vecka.

Varför kan det inte vara lätt.