rumbaqueen

Vi hade ett barnsnack i-gårkväll när vi lagt oss.

Jag har ju ingen spiral för tillfället och vi har inte kunnat hålla på oss riktigt
utan det har blivit oskyddat sex ett par gånger.
Risken att bli gravid finns ju där och med anledning av det frågade Anima mig om jag var det.
Inte vet jag, jag tror inte det.
Jag berättade att jag köpt folsyra-tabletter och att jag hade ätit dem i ett par dagar.
Lite i förebyggande syfte, i fall om att jag nu skulle bli gravid, så att barnet får en bra början
där inne i magen.
Han bara skrattade åt mig, tyckte att jag var knäpp och jag är jag nog.
 Lite i alla fall. 

För vad kan man kalla det när man drömmer och hoppas på något som man måste vara två för.
Jag vill ha barn nu.
Anima vill ha barn, men inte nu, sedan.
Men när är egentligen sen?

Nu blir det inget mera osyddat sex.
Den blåögde bruden har haft en stund av klarsyn.
Ingen bebis...
En tår trillade från ögat och det känns som någon har stuckit en kniv i hjärtat.
Inuti är det kaos, utanpå verkar allt vara som vanligt. (Jag är en superexpert på teater)
Min inställning måste ändras.
Jag får övertyga mig själv om att jag inte vill ha några barn och aldrig mer prata eller tänka på det.
Jag blir bara sorgsen då.

Skit också.
Nu är tåren påväg tillbaks, bara för att jag tänker på det när jag skriver om det här.

Det värsta blir att träffa alla Animas syrror.
De är i och för sig kanontrevliga, men allihop har bebbar
och så kan de inte låta bli att fråga om inte vi också ska skaffa en.
Som pricken över i fick jag reda på att Sveppe och Bagarn ska ha en  till.
Jätteroligt för dem, men jag kan inte låta bli att känna en viss avund.
Jag vill ju att det skulle vara vi.

Arrghh... Nu gjorde jag det igen.
Tänkte att jag ville.
Men nu är det slut med det, det var sista gången.

Nu ska jag hitta på något riktigt ansträngande att göra.
För att få tankarna på annat håll.