rumbaqueen

Jag ringde upp Anima idag och berättade om min oro.

Han tog allt helt fel och tycker att jag bara sätter en enorm press på honom.
Jag ångrar att jag sa något.
Jag ville bara dela med mig av mina funderingar.
Det var inte meningen att han skulle känna så.

För även om jag väldigt gärna vill ha barn nu, väntar jag med glädje på att han också vill.
För ska jag vara riktigt ärlig känner jag ingen som helst lust att bli gravid
om inte han också vill till 100%.
Nu oroar jag mig för att jag är det, med tanke på våra oansvariga nattliga aktiviteter.
Hoppas jag får mensen snart så att jag kan knalla till gynekologen och sätta in en ny spiral.
Jag dör om jag är gravid.
Jag mår illa bara jag tänker på det.
Jag vill inte...

Jag ska aldrig mer ta upp ämnet.
Hoppas att ingen någonsin frågar om det igen.

Det är helt sjukt.
Här sitter jag på jobbet och gråter, mår illa och ångrar att jag delade mina tankar
och funderingar med den enda jag för tillfället vill dela dem med.

Jag ska åka förbi apoteket på vägen hem och köpa mig ett gravtest så att jag
slipper den oron i alla fall.