rumbaqueen

Igår var det på tal igen.
Det där med att skaffa barn ni vet.

När vi låg och kvällsmyste i-gårkväll frågade Anima när vi skulle sluta upp med
att bara träna på att göra barn.
(Jag bara ler sådär lyckligt hela tiden nu, det känns som jag ska spricka av glädje)
Jag har ju alltid velat ha en hel massa barn.

Jag vill när som helst och han vill när jag vill.
Vi får väl prata lite mer om det, ikväll, tror jag.
Det är ju en liten, liten sak som måste 'justeras' innan det kan bli någon liten bebbe.
Och jag måste vara helt säker på att han vill till 100% innan jag gör något åt den.

Så kanske, kanske blir nästa höst helt annorlunda för oss alla fyra.
Jag vet redan att det kommer bli kanon.

...................................................

Ett litet tillägg skrivet den 15 januari:

Jag har som vanligt varit på tok för blåögd.
Kanske för att jag vill så mycket.
Skojade lite om det idag och det framkom väl hyfsat klart att han inte är så på
som jag i min hjärna hade inbillat mig.
För att det ska bli bra behöver man vara två som vill lika mycket.
Det gör mig ledsen såklart, men den som väntar på något gott...
Han sa i och för sig att kunde plocka ur spiralen när han har sålt sin lägenhet,
men just nu väljer jag att tro att han inte riktigt menar det.
Då slipper jag bli ledsen igen.

En lite gullig sak är att hans mormor redan har stickat en sak till babyn.
Att han berättade det för mig gör mig glad och förväntansfull.