rumbaqueen

Vi var ju på banken igår.
Hos två banker om jag ska vara ärlig.
Vi får låna pengar, ganska mycket också, så nu ska vi lägga ett bud.

Jag håller mina tummar att det blir vårt.
Vi har ju redan flyttat dit i mina tankar.

Jag har redan börjat fundera på vart saker och ting ska stå,
vad jag ska fixa i trädgården på sensommaren,
alla härliga promenader med 'Cigaro' och lite annat smått och gott.

Anima var och röjde i-gårkväll igen.
Det måste ju göras men fy farao för att gå och lägga sig och sova ensam.

I mitt förra liv hade jag inga större problem med att sova själv,
tyckte till och med att det var skönt för det mesta.
Men nu, med Anima, är det helt annorlunda.
Jag längtar efter hans närhet så att jag nästan blir tokig.
Känner mig som världens ensamaste och mest övergivna kvinna när han inte ligger bredvid.
Jag vet att det inte är riktigt normalt och kanske inte ens särskilt hälsosamt att behöva någon
annans närvaro så mycket, men jag kan inte hjälpa det.
Det är bara så det är.

Det värsta är att jag tror att han ska röja idag också.
Blä, säger jag bara.