Vad gör man en klar och krispig vinternatt?
Något jag gillar otroligt mycket är stjärnor.
Det finns inte mycket som är bättre en klar och kall vinternatt, när snön ligger gnistrande på marken och luften är sådär härligt krispig, som att lägga sin ner på en snötäckt bergshäll och bara titta upp på stjärnorna.
Det första jag slås av varje gång är att det är så otroligt många.
Det verkligen kryllar av dem. Att se en del av vår galax, vintergatan, och det oerhörda myller av stjärnor
och veta att jag är en del av något oändligt.
Det andra är en känsla av litenhet och glädje.
Att lilla jag har en sådan otrolig tur att leva på vår gröna fina jord.
Det får i alla fall mig att vilja ta tillvara och göra det bästa av varje dag. Natt också för den delen.
En sak som jag däremot inte känner är ensamhet.
Även om vår planet bara är en liten, liten plutt och det finns så otroligt mycket tomhet och ingenting i universum
känner jag min inte ensam.
Jag har turen, antar jag, att ha riktigt goda vänner.
Kanske inte så jättemånga, men de jag har är sådana där som man kan lita på i vått och torrt.
Jag har även fördelen att ha en hel drös med bekanta, eller det man kanske kallar vänner till vardags
och så har jag ju även min familj som jag älskar över allt annat och som älskar mig.
Det finns nog inget vackrare än stjärnor.
Led vid stjärnor?
Visst älskar vi solen
hur den fyller oss med sitt hjärtliga skratt
men varför tröttnar vi aldrig
på stjärnorna?
är det deras oåtkomlighet
så fjärran att endast våra blickar dit når
är det deras oändliga myriader
som en spegling av vinternattens gnistrande snötäcke
är det deras trofasthet
som lyst över människors öden i tusentals år
eller är det deras tystnad
som viskar oss till sömns
deras hemliga leende
som ljudlöst leker på nattens läppar?
Färger
Jag kan inte låta bli att undra vad för skatt som kan finnas vid denna regnbågens slut.
Döden
Det känns konstigt när man på morgonen får reda på att en farbror som man stått och pratat
och skojat med dagen innan dog knall fall sju timmar senare.
Det får en att fundera på vad som är viktigt i livet.
och skojat med dagen innan dog knall fall sju timmar senare.
Det får en att fundera på vad som är viktigt i livet.
Nyhet
Ett nytt ord har dykt upp i min vokabulär.
Pumla.
Jag ska vänja mig vid det ett tag för att sedan kanske börja använda det istället för den benämning
vi normalt använder här nere i landet.
Pumla/ pumlor låter liksom lite gulligare.
Pumla.
Jag ska vänja mig vid det ett tag för att sedan kanske börja använda det istället för den benämning
vi normalt använder här nere i landet.
Pumla/ pumlor låter liksom lite gulligare.
Dummingar
Jag blir så trött…
Varför är det så svårt för folk (speciellt tjejer, men såklart även killar) att förstå att man som tjej (och jag talar bara för mig själv) kan ha killkompisar som faktiskt bara är ens kompis.
Även om man kramas, håller om, lutar huvudet på axeln när man kollar på film, håller handen en liten stund eller bara står nära ibland.
Allt man (jag) gör handlar inte om sex, det är faktiskt skönt att vara nära ändå.
Jag råkar bara gilla närhet.
…och less på alla som inte vill förstå.
Sluta upp med era förutfattade meningar om hur vänskapsrelationer ska och bör vara
och låt var och en få göra som man själv vill.
Vilka ska jag välja?
Jag behöver hjälp.
Jag kan inte bestämma vilka bågar jag ska välja.
Är det nån som har en åsikt?
Jag kan inte bestämma vilka bågar jag ska välja.
Är det nån som har en åsikt?
Släpp in mig, snälla...
Vi stod och pratade en stund och kom fram till att vi nog var rätt så lika jag och han.
Vi båda känner en massa människor, är i stort sett glada och trevliga mot de flesta vi möter och har inga som helst problem med att ta kontakt, prata och umgås med nya personer.
Det kan kanske verka som om jag har en hel drös med vänner, och det kanske jag har.
Men det är väldigt få som känner mig.
Med det menar jag att det är en väldigt liten skara, väl valda personer som verkligen känner mig.
Som jag har släppt in.
De vet hur jag tänker, vad jag känner och för dem kan jag utan problem prata om allt.
De här personerna vet att de kan ringa mig mitt i natten om de behöver och att jag finns där för dem då, utan minsta tvekan.
Men som sagt, de är få. Denna lilla skara människor som jag inte skulle klara mig utan.
Tyvärr är det svårt, ju äldre man blir, att hitta nya riktigt bra vänner.
Men jag tror att jag har en på G och det är bara för mig att hoppas,
hoppas att han vill släppa in mig också.
Är våren redan här ?
Om man bortser från att löven börjar gulna och falla ner till marken och att det just idag regnar något alldeles förskräckligt så tror man att det är vår.
Inte för att det är så milt ute utan för att fåglarna kvittrar som tokar i bland trädgrenarna.
Det känns lite som om fåglarna försöker dra ett dåligt skämt för hur kul är det att få vårkänslor i kroppen när det är över 5 månader kvar till den kommer hit på riktigt.
Snälla fåglar, kvittra inte mer nu utan stäng era små näbbar ett tag till.
Jag spottade 102 igår.
Jag måste få tilllägga att jag har underbara vänner.
Catarina var förbi en sväng i lördags för lite prat och så och till min stora glädje hade hon med sig en födelsedagsblomma till mig. En jättefin cyklamen var det.
Igår efter salsan tog jag mig hem med egen bil.
Jag sa som vanligt hejdå och åkte sedan hem. Efter en kvart ringde telefonen och det var LS som skulle kolla vart jag var, om jag ville ha skjuts hem och att allt var ok. Han bad till och med om ursäkt för att han inte hade tänkt på att fråga om jag ville åka med honom hem från klubben.
Det gjorde ju inget eftersom jag hade egen bil. Men om jag skulle varit billös,
skulle jag antagligen frågat om skjuts själv.
Det är skönt att veta att de personer, mina vänner, som jag bryr mig om också bryr sig om mig.
Jag somnade med en varm känsla av sällhet i hjärtat.
Inte för att det är så milt ute utan för att fåglarna kvittrar som tokar i bland trädgrenarna.
Det känns lite som om fåglarna försöker dra ett dåligt skämt för hur kul är det att få vårkänslor i kroppen när det är över 5 månader kvar till den kommer hit på riktigt.
Snälla fåglar, kvittra inte mer nu utan stäng era små näbbar ett tag till.
Jag spottade 102 igår.
Jag måste få tilllägga att jag har underbara vänner.
Catarina var förbi en sväng i lördags för lite prat och så och till min stora glädje hade hon med sig en födelsedagsblomma till mig. En jättefin cyklamen var det.
Igår efter salsan tog jag mig hem med egen bil.
Jag sa som vanligt hejdå och åkte sedan hem. Efter en kvart ringde telefonen och det var LS som skulle kolla vart jag var, om jag ville ha skjuts hem och att allt var ok. Han bad till och med om ursäkt för att han inte hade tänkt på att fråga om jag ville åka med honom hem från klubben.
Det gjorde ju inget eftersom jag hade egen bil. Men om jag skulle varit billös,
skulle jag antagligen frågat om skjuts själv.
Det är skönt att veta att de personer, mina vänner, som jag bryr mig om också bryr sig om mig.
Jag somnade med en varm känsla av sällhet i hjärtat.
När hösten kom...
I onsdags kom hösten till Göteborg på riktigt.
Höstkylan bet sig fast i min kropp och gav ett löfte om att inte försvinna förrens i april.
Det är likadant varje år, jag fryser ända inifrån skelettet hela hösten, vintern och en bit in på våren.
Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag klär på mig, jag fryser ändå. Underställ, mössa, vantar, halsduk och en tjock vinterjacka.
Brrrr... jag kommer att frysa i sex månader.
Värst är det nog om händer, fötter och näsan.
Näsan blir som en kall isbit, fingrarna och tårna som istappar och rätt så ofta blir både fingrar och tår helt vita och känseln försvinner så att de känns helt avdomnade. Blodet försvinner ur dem och de ser ut som om de var döda, likbleka fingrar.
Detta händer inte bara ute om vintern utan det blir så lite när som helst, även inomhus alltså.
Jag ska återkomma med en bild på detta underliga fenomen så att ni får se hur himla knäppt det ser ut.
Höstkylan bet sig fast i min kropp och gav ett löfte om att inte försvinna förrens i april.
Det är likadant varje år, jag fryser ända inifrån skelettet hela hösten, vintern och en bit in på våren.
Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag klär på mig, jag fryser ändå. Underställ, mössa, vantar, halsduk och en tjock vinterjacka.
Brrrr... jag kommer att frysa i sex månader.
Värst är det nog om händer, fötter och näsan.
Näsan blir som en kall isbit, fingrarna och tårna som istappar och rätt så ofta blir både fingrar och tår helt vita och känseln försvinner så att de känns helt avdomnade. Blodet försvinner ur dem och de ser ut som om de var döda, likbleka fingrar.
Detta händer inte bara ute om vintern utan det blir så lite när som helst, även inomhus alltså.
Jag ska återkomma med en bild på detta underliga fenomen så att ni får se hur himla knäppt det ser ut.
Bara så du vet...
Jobba är kul...
Detta skrevs igår. Jag glömde bara att publicera det då.
Nedrans, attans, järnspikar, sjutton etc, etc,etc.
Imorgon ska jag till jobbet igen.
Semestern är slut, den som just hade börjat. Tänk att 4 veckor kan gå så fort.
Bläääää...
Nä skärpning för böveln.
Jag gillar mitt jobb och går dit med nöje, men varför måste det vara så motigt just den första
dagen efter semestern. Kan inte nån hitta på något så att man slipper just den där första jobbdagen.
Klockan ringer vid 05.40 och då ska jag hoppa ur sängen med ett leende på läpparna och tänka på vilken underbar dag det är och att jag får pyssla med mina blommor och blader igen.
Jag ska börja att tänka på de 2 x 4 minutrarna när man ska tänka positiva saker och se glad och lycklig ut.
De tillfällena är:
På morgonen precis när man vaknar och stiger ur sängen. Bara glada tankar om hur härligt det är att vakna och hur underbar dagen kommer att bli.
När man kommer till jobbet. Glatt säga godmorgon och bara vara vänlig och se glad och pigg ut.
När man kommer hem till sin familj. Att glatt säge hej och fråga om dagen har varit bra och visa att man är intresserad och tycker att det är roligt att få veta vad ens familjemedlemar har haft för sig inder dagen. Skälla för att det ligger jackor slängda i hallen kan man göra senare.
Den sista men den viktigaste för att man ska klara av den första är att, när man har lagt sig för att sova, tänka på vilken bra dag det har varit och hur härlig nästa dag ska bli.
Gör man detta så blir alla runt omkring lite gladare och positivare och det smittar såklart
av sig på en själv också.
Jag har provat så jag vet.
Jag behöver bara ta mig i kragen och göra det lite mer regelbundet, jag har slarvat en del med det de senaste månaderna nämligen.
Nedrans, attans, järnspikar, sjutton etc, etc,etc.
Imorgon ska jag till jobbet igen.
Semestern är slut, den som just hade börjat. Tänk att 4 veckor kan gå så fort.
Bläääää...
Nä skärpning för böveln.
Jag gillar mitt jobb och går dit med nöje, men varför måste det vara så motigt just den första
dagen efter semestern. Kan inte nån hitta på något så att man slipper just den där första jobbdagen.
Klockan ringer vid 05.40 och då ska jag hoppa ur sängen med ett leende på läpparna och tänka på vilken underbar dag det är och att jag får pyssla med mina blommor och blader igen.
Jag ska börja att tänka på de 2 x 4 minutrarna när man ska tänka positiva saker och se glad och lycklig ut.
De tillfällena är:
På morgonen precis när man vaknar och stiger ur sängen. Bara glada tankar om hur härligt det är att vakna och hur underbar dagen kommer att bli.
När man kommer till jobbet. Glatt säga godmorgon och bara vara vänlig och se glad och pigg ut.
När man kommer hem till sin familj. Att glatt säge hej och fråga om dagen har varit bra och visa att man är intresserad och tycker att det är roligt att få veta vad ens familjemedlemar har haft för sig inder dagen. Skälla för att det ligger jackor slängda i hallen kan man göra senare.
Den sista men den viktigaste för att man ska klara av den första är att, när man har lagt sig för att sova, tänka på vilken bra dag det har varit och hur härlig nästa dag ska bli.
Gör man detta så blir alla runt omkring lite gladare och positivare och det smittar såklart
av sig på en själv också.
Jag har provat så jag vet.
Jag behöver bara ta mig i kragen och göra det lite mer regelbundet, jag har slarvat en del med det de senaste månaderna nämligen.
Tänkvärt innan valet
Tom Leben är en person som skriver tänkvärda, fina, roliga, ledsamma och glada texter på sin blogg.
Här är en av dem:
Medmänniskor
Här är en av dem:
Medmänniskor
23 procent av det svenska folket
tror inte på Darwins evolutionsteori.
30 procent av svenskarna säger sig
dessutom vara beredda att rösta
på moderaterna i riksdagsvalet.
Det oroar mig att 53 procent av de
människor jag möter lider av
så svåra vanföreställningar,
men jag vet inte vilka
som skrämmer mig mest;
de som tror att Gud
skapade jorden på sex dagar
och vilade den sjunde,
eller de som tror att
Fredrik Reinfeldt är bra
just för dem.
tror inte på Darwins evolutionsteori.
30 procent av svenskarna säger sig
dessutom vara beredda att rösta
på moderaterna i riksdagsvalet.
Det oroar mig att 53 procent av de
människor jag möter lider av
så svåra vanföreställningar,
men jag vet inte vilka
som skrämmer mig mest;
de som tror att Gud
skapade jorden på sex dagar
och vilade den sjunde,
eller de som tror att
Fredrik Reinfeldt är bra
just för dem.
Att hjälpa till
Jag har köpt en majblomma igår, en pin blev det denna gången. 50 kronor kostade den.
Pengarna som kommer in från försäljningen av majblommor går till att försöka se till så att alla barn i Sverige ska få vara med och få det bättre. Det finns för många fattiga barn även här.
Pengarna som kommer in från försäljningen av majblommor går till att försöka se till så att alla barn i Sverige ska få vara med och få det bättre. Det finns för många fattiga barn även här.
Köp en du också.
Varför just det namnet?
Jag har åtskilliga gånger fått frågan om varför jag just valde att kalla min blogg rumbaqueen. Tänkte att jag skulle berätta det för er, det finns en ganska enkel anledning.
Från början var det meningen att min blogg endast skulle handla om dans
även om det inte blev så.
Namnet kan delas i två där jag valde Rumba eftersom det var den första av 10-danserna jag provade på och denna som LS talade så varmt och passionerat om.
Queen valde jag för att jag en natt drömde om att jag just var som en drottning på dansgolvet och även om jag aldrig blir så bra som i drömmen så tyckte jag att det passade bra.
Konstigare än såhär var det inte.
Eftersom jag har fått frågan om mitt namnval så många gånger skulle det vara kul om ni som läser min blogg lämnar en liten kommentar om varför ni har valt era bloggnamn.
Från början var det meningen att min blogg endast skulle handla om dans
även om det inte blev så.
Namnet kan delas i två där jag valde Rumba eftersom det var den första av 10-danserna jag provade på och denna som LS talade så varmt och passionerat om.
Queen valde jag för att jag en natt drömde om att jag just var som en drottning på dansgolvet och även om jag aldrig blir så bra som i drömmen så tyckte jag att det passade bra.
Konstigare än såhär var det inte.
Eftersom jag har fått frågan om mitt namnval så många gånger skulle det vara kul om ni som läser min blogg lämnar en liten kommentar om varför ni har valt era bloggnamn.
Vad datorn gör med de unga
Hittade en länk till en tysk filmsnutt som visar varför vi vuxna ska ge barnen restriktioner vad gäller användandet av datorerna i hemmet.
Läs gärna vad Bloggfrossa skriver om filmens innehåll.
Läs gärna vad Bloggfrossa skriver om filmens innehåll.
Människor som gör mig glad
I mitt liv finns det en begränsad skara människor som det räcker för mig att tänka på
för att jag ska bli på gott humör, känna mig sprallig och bli varm inombords.
Jag kan inte förklara, men det är en väldigt speciell känsla, nästan som att vara förälskad
fast inte riktigt lika. Jag är ju inte kär i allihop. Det är bara en väldigt närbesläktad känsla den här som jag känner.
Förutom barnen som självklart är en del av denna begränsade skara människor består den även av
Catta som förövrigt är den enda tjejen bland dessa personer.
Sen är det brorsan, Johan, pappa, Boullen och LS.
Många killar är det men jag tror att det beror på att jag i hela mitt liv alltid har haft lättare att komma överens och umgås med killar. Tjejer kan vara så knepiga ibland.
De flesta bland dessa personer känner jag ganska väl men med ett undantag:
LS känner jag enbart genom dansen och jag vet inte så mycket om dem förutom det lilla jag har fått reda på där, men ändå har de något som tilltalar mig.
Jag har ingen aning om vad det är men det finns där och gör mig glad.
För de flesta av dessa personer har denna känslan hos mig funnits redan från början,
innan jag lärde känna dem ordentligt (som det där berömda klicket,
kärlek vid första ögonkastet, ni vet) och hos några av dem har känslan kommit senare,
när jag känt dem ett tag.
för att jag ska bli på gott humör, känna mig sprallig och bli varm inombords.
Jag kan inte förklara, men det är en väldigt speciell känsla, nästan som att vara förälskad
fast inte riktigt lika. Jag är ju inte kär i allihop. Det är bara en väldigt närbesläktad känsla den här som jag känner.
Förutom barnen som självklart är en del av denna begränsade skara människor består den även av
Catta som förövrigt är den enda tjejen bland dessa personer.
Sen är det brorsan, Johan, pappa, Boullen och LS.
Många killar är det men jag tror att det beror på att jag i hela mitt liv alltid har haft lättare att komma överens och umgås med killar. Tjejer kan vara så knepiga ibland.
De flesta bland dessa personer känner jag ganska väl men med ett undantag:
LS känner jag enbart genom dansen och jag vet inte så mycket om dem förutom det lilla jag har fått reda på där, men ändå har de något som tilltalar mig.
Jag har ingen aning om vad det är men det finns där och gör mig glad.
För de flesta av dessa personer har denna känslan hos mig funnits redan från början,
innan jag lärde känna dem ordentligt (som det där berömda klicket,
kärlek vid första ögonkastet, ni vet) och hos några av dem har känslan kommit senare,
när jag känt dem ett tag.
Självklart finns det en massa andra människor (nära vänner, kompisar och bekanta) som jag också blir glad av men inte riktigt på samma speciella sätt.
..............................................
Jag gör ju små tillägg i inläggen ibland och här är ett som är hitplitat
i september 2006.
Det har tillkommit ytterligare en person i skaran av glädjegörare.
Chauffören på jobbet.
Han är i en klass för sig själv.
..............................................
Jag gör ju små tillägg i inläggen ibland och här är ett som är hitplitat
i september 2006.
Det har tillkommit ytterligare en person i skaran av glädjegörare.
Chauffören på jobbet.
Han är i en klass för sig själv.
Vad gör du?
Kärlek är ett verb - inte en känsla.
Det handlar om vad man gör, inte vad man säger.
Det handlar om vad man gör, inte vad man säger.
Knäck
Hur ska knäck vara egentligen?
Det är väl en smaksak kan jag tro men ska den vara mjuk som kola eller seg och knäckig.
De allra flesta knäck jag har blivit bjuden på i mitt liv har varit av den mjukare kolavarianten. Men jag måste säga att jag föredrar knäck som är av den hårdare och segare typen.
Det är även sådan knäck jag gör själv till jul.
Detta året hade jag i lite rivet citronskal på slutet och det blev jätte smarrigt, rekommenderas
om men gillar citron förstås.
Receptet är jätte enkelt och lyder som följer:
3 dl vispgrädde, 3 dl socker och 3 dl ljus sirap.
Koka detta tills det når en temperatur på 140-145 grader, gör ett kulprov för att vara riktigt säker på knäckens blivande hårdhet/seghet.
Häll i 1 dl finhackad mandel och lite rivet citronskal.
Rör runt och klicka upp i knäckformar så fort som möjligt.
Det är väl en smaksak kan jag tro men ska den vara mjuk som kola eller seg och knäckig.
De allra flesta knäck jag har blivit bjuden på i mitt liv har varit av den mjukare kolavarianten. Men jag måste säga att jag föredrar knäck som är av den hårdare och segare typen.
Det är även sådan knäck jag gör själv till jul.
Detta året hade jag i lite rivet citronskal på slutet och det blev jätte smarrigt, rekommenderas
om men gillar citron förstås.
Receptet är jätte enkelt och lyder som följer:
3 dl vispgrädde, 3 dl socker och 3 dl ljus sirap.
Koka detta tills det når en temperatur på 140-145 grader, gör ett kulprov för att vara riktigt säker på knäckens blivande hårdhet/seghet.
Häll i 1 dl finhackad mandel och lite rivet citronskal.
Rör runt och klicka upp i knäckformar så fort som möjligt.
Vemodiga melodier
Jag tycker att jag är, och jag försöker aktivt att vara en glad och positiv person. Jag har nära till skratt
och försöker alltid att se det positiva i olika situationer. Jag försöker att göra saker för att jag tycker att det är roligt och för att det ger mig och min omgivning glädje.
Men hur kommer det sig egentligen att jag, som i grund och botten är en glad och lycklig prick,
nästan uteslutande lyssnar på sorgsen musik.
Jag kan inte sluta med det, är det någon artist eller någon speciell skiva jag fastnar för så är musiken eller texterna dystra. De får gärna handla om olycklig kärlek, svek, död och annat elände.
Just nu har jag snöat in på James Blunt – Back to bedlam.
Alla låtar på den skivan är bra men det är speciellt ’No Bravery’ och ’ Goodbye my lover’ jag lyssnar på. Dessa två låtar gör att jag får en klump i halsen och ibland börjar till och med tårarna att rinna ner för mina kinder när jag lyssnar på dem.
Är det bara jag som är såhär eller finns det någon annan därute som är som jag?
och försöker alltid att se det positiva i olika situationer. Jag försöker att göra saker för att jag tycker att det är roligt och för att det ger mig och min omgivning glädje.
Men hur kommer det sig egentligen att jag, som i grund och botten är en glad och lycklig prick,
nästan uteslutande lyssnar på sorgsen musik.
Jag kan inte sluta med det, är det någon artist eller någon speciell skiva jag fastnar för så är musiken eller texterna dystra. De får gärna handla om olycklig kärlek, svek, död och annat elände.
Just nu har jag snöat in på James Blunt – Back to bedlam.
Alla låtar på den skivan är bra men det är speciellt ’No Bravery’ och ’ Goodbye my lover’ jag lyssnar på. Dessa två låtar gör att jag får en klump i halsen och ibland börjar till och med tårarna att rinna ner för mina kinder när jag lyssnar på dem.
Är det bara jag som är såhär eller finns det någon annan därute som är som jag?
Intressanta människor
Vad är det egentligen som gör att jag blir intresserad av nya människor
och vill lära känna dem på ett djupare plan?
Det finns massor av olika saker men en av dessa är när jag märker att personen i fråga verkligen brinner för något. Att personen vet vad han/hon vill med sitt liv och genom ord och handling strävar efter att uppnå sina mål. Jag gillar när man märker i hela kroppsspråket och när man ser hur glädjen brinner i ögonen när någon pratar om det dom gillar.
Extra intressant är det om personen i fråga bryter av från det normala (vad som
är normalt kan i och för sig diskuteras) och vågar göra det den vill utan att
påverkas av andra människors fördomar.
Jag tilltalas även av människor som kan och har fakta om saker ingen annan har en aning om. Inte bara vanlig allmänbildning utan mycket mer än så.
och vill lära känna dem på ett djupare plan?
Det finns massor av olika saker men en av dessa är när jag märker att personen i fråga verkligen brinner för något. Att personen vet vad han/hon vill med sitt liv och genom ord och handling strävar efter att uppnå sina mål. Jag gillar när man märker i hela kroppsspråket och när man ser hur glädjen brinner i ögonen när någon pratar om det dom gillar.
Extra intressant är det om personen i fråga bryter av från det normala (vad som
är normalt kan i och för sig diskuteras) och vågar göra det den vill utan att
påverkas av andra människors fördomar.
Jag tilltalas även av människor som kan och har fakta om saker ingen annan har en aning om. Inte bara vanlig allmänbildning utan mycket mer än så.